Slutspurt i giroaffären

När de fyra storbankerna – Föreningssparbanken, Handelsbanken, Nordbanken (Nordea) och SEB – i fjol fick tillfälle att köpa Postgirot för fyra miljarder kronor var det en gammal dröm som gick i uppfyllelse. Redan för snart tio år sedan förutspådde Handelsbankens VD Arne Mårtensson att det enbart skulle finnas ett girosystem i Sverige vid sekelskiftet.

Besked dröjer

Kanske får han rätt, kanske inte. Jokern i leken är konkurrensverket. Det har spekulerats i att verket kommer att försöka stoppa affären av konkurrensskäl. Uppenbarligen har det pågått diskussioner i elfte timmen med köparna.

Myndigheten skulle ha fattat sitt beslut i tisdags i förra veckan, och då antingen ha godkänt affären – med eller utan förändringar i upplägget – eller ha stämt köparna inför tingsrätten för att stoppa den. I sista stund begärde dock myndigheten hos rätten att få mer tid på sig, eftersom köparna kommit in med nya handlingar. Verket har nu anstånd till den 13 februari med att väcka eventuell talan. Det betyder att osäkerheten består med de nackdelar det för med sig, inte minst för de anställda. Avtalet mellan Posten och bankerna undertecknades redan i juni förra året.

Genom affären vill bankerna slå ihop Postgirot med Bankgirot och Privatgirot i nybildade Svenska Girot AB, som skulle erbjuda ett gemensamt girosystem för hela marknaden. Idén är alltså inte ny, men den har alltid varit kontroversiell och tankarna på en sammanslagning med Bankgirot är något som Postgirot har värjt sig mot.

Det har alltid funnits en rivalitet mellan Postgirot och bankerna och det är därför inte så överraskande att det har skett flera avhopp från Postgirots ledning sedan affären blev känd. VD Anders Wahlström avgick som en direkt konsekvens av affären. Det är lättbegripligt eftersom samgåendet medför att de visioner Postgirots ledning stått för inte kommer att kunna förverkligas.

Oavsett konkurrensverkets uppfattning kan man hävda att tiden har arbetat för bankerna. För tio år sedan hade det nog varit otänkbart att en socialdemokratisk regering skulle ha satt upp Postgirot på säljlistan. I dag är bilden en annan. När avtalet undertecknades mellan Posten och storbankerna i juni i fjol skedde det med näringsdepartementets välsignelse. Det fanns fler spekulanter, däribland flera utländska, men Postens VD Lennart Grabe har sagt att bankernas bud var det högsta.

Stora utmaningar

Att bankerna till sist fick möjligheten beror på att förutsättningarna har förändrats under 1990-talet. Postgirot är knappast längre den vinstmaskin det har varit, samtidigt som alla girosystem står inför stora utmaningar när de pappersbaserade betalningarna minskar och de elektroniska betalningarna ökar samtidigt som behovet av IT-investeringar växer. Posten, som vill satsa på brev och paket, anser sig inte ha resurser att utveckla Postgirot.

Det har för övrigt redan skett ett konkret närmande litet grand i det tysta med Bankgirot. Detta i och med att Postgirot är på väg att bli medlem i Bankgirot, som i princip är öppet för alla banker. Bara det är en intressant scenförändring.

Genom att bilda Svenska Girot säger sig storbankerna vilja skapa en rationell infrastruktur för betalningar för hela banksystemet. Avsikten är att övriga banker som i dag är delägare i Bankgirot och Privatgirot ska erbjudas att bli ägare i Svenska Girot, som sedan ska vara öppet för medlemskap för alla banker som vill vara med. Det bankerna är intresserade av är själva giroverksamheten i Postgirot, medan bankrörelsen ska säljas. Totalt får det nya girot 3.500 anställda och en helt dominerande ställning på betalmarknaden i Sverige. Det är på den senare punkten som kritikerna skjutit in sig.

Det är två synsätt som bryts. Kritikerna verkar anse att det finns ett egenvärde i att ha två girosystem som möts i stimulerande konkurrens, men de varnar också för att bankerna skaffar sig en monopolställning på betalmarknaden och cementerar oligopolet på bankområdet. Till de hårdaste kritikerna hör Folksamchefen Tore Andersson, som inte har skrätt orden.

»De som vill sköta betalningarna via giro kommer helt enkelt att få acceptera priser och produktvillkor satta på en betalningsförmedlingsmarknad, som jag inte tvekar att kalla kartelliknande«, skrev han i ett pressmeddelande i höstas i samband med att försäkringsbolaget yttrade sig till konkurrensverket om affären. Till bilden hör att Folksam har egna långt gångna planer på att starta en bank.

Stora besparingar

Det andra synsättet, som bankerna företräder, ser det som en eftersträvansvärd rationalisering att slå ihop girosystemen. När Arne Mårtensson uttalade sig om detta för snart tio år sedan talade han om beräknade årliga kostnadsbesparingar på 700 miljoner kronor. Hur det ser ut i dag vill ledningen för Svenska Girot inte kommentera. Det handlar inte enbart om att slå ut kostnaderna och IT-investeringarna på större volym, utan också om förenklingar för kunderna. Företagen behöver – om bankerna får som de vill – enbart hålla sig med ett betalningssystem, i stället för att som nu vara anslutna till både post- och bankgiro eftersom inget av de nuvarande systemen når alla användare.

Bankerna avvisar inte oväntat beskyllningarna om monopolistfasoner. De hävdar tvärtom att det står alla banker fritt att konkurrera om betaltjänsternas innehåll och pris. Det Svenska Girot erbjuder är en teknisk plattform. Det är så som Bankgirot fungerar i dag. Dessutom hävdar de att i stort sett varje delmoment skulle kunna skötas av någon annan än Svenska Girot, vilket gör att det inte finns utrymme för de monopolvinster kritikerna varnar för.

Sammanslagning att föredra

Bankerna får på flera punkter stöd för sin uppfattning av en statlig utredning, nämligen finansmarknadsutredningen. Bakom denna stod förre riksbankschefen Bengt Dennis. I det betänkande, »Finanssektorns framtid« (SOU 2000:11), som han överlämnade till finansministern i fjol, konstaterade han följande: Det är »tveksamt om värdet av att ha två separata konkurrerande girosystem är större än värdet av en enhetlig och öppen infrastruktur för girobetalningar mellan alla banker«. Eller mer rakt på sak: Det mesta talar för att det är klokt att slå ihop de två girosystemen.

Dennis såg det som naturligt att regeringen bestämt sig för att sälja Postgirot. Utredningens slutsats är att statens naturliga roll i sammanhanget är att hålla ett vakande öga på ett gemensamt girosystem, så att det inte uppstår monopolprissättning eller så att nya banker inte hindras att få tillträde till infrastrukturen.

De svenska betalningssystemen har länge ansetts som mycket effektiva i en internationell jämförelse, inte minst tack vare girosystemen. Men världen förändras och gårdagens sanning behöver inte vara morgondagens. Dennis drar i sin utredning slutsatser som är tankeväckande för svensk del.

Sverige inte i topp

En tendens på betalmarknaden är att pappersbaserad hantering ersätts med elektronisk hantering. Men när det gäller utvecklingen mot ökad användning av elektroniska betalningssätt ligger Sverige inte i den absoluta toppen internationellt sett. Om utvecklingen i vårt land inte går tillräckligt snabbt kan det svenska näringslivet få en konkurrensnackdel. Enligt utredningen visar internationella studier att en övergång till helt elektroniska betalningar minskar kostnaderna med minst 50 procent jämfört med pappersbaserad kontoöverföring. Svenska Girot går ännu längre och hävdar att kostnaden för en betalning över internet motsvarar endast en tiondel av kostnaden för en papperstransaktion.

Betalningar är ett område där det finns mycket klara stordriftsfördelar. Här finns det ett potentiellt strukturellt problem, enligt Dennis utredning. Sverige är ett litet land, vilket leder till att de svenska betalningssystemen är ganska små internationellt sett. Det gör att kostnaderna per transaktion tenderar att bli relativt sett höga, konstaterar han. Bankerna har inte varit sena att framhålla att skalnackdelen med tiden kommer att förstärkas om girosystemen inte slås ihop, och att detta problem kan förvärras vid ett eventuellt svenskt inträde i den europeiska valutaunionen, EMU.