Snuska med omdöme

I riddarromanerna som Valör läste som tonåring var sensmoralen ofta “he who lives by the sword, shall perish by the sword”. Detta representerar en rättvis och osentimental hållning till livet, som Signaturen sympatiserar med. Den som lever genom svärdet skall förgås för det.

I våra dagar har svärdet ersatts av förtroendekapital. Den som lever på förtroende, skall förgås när förtroendet försvinner. Därför är det viktigt att inte göra någonting som man inte vill se på en kvällstidnings mittuppslag.
Och om man ändå måste göra sånt som platsar på dessa sidor gäller det att veta hur man skall förklara sig när tidningen eller, ännu värre, polisen ringer. Att det bästa är att inte göra några dumheter alls är självklart, men hör inte till denna krönika.

Den kände finansman som i förra veckan pekades ut som horkund i kvällspressen visste inte hur han skulle förklara sig. Expressen beskrev en person som betraktas som ett geni i sin bransch, någon som ofta intervjuas i affärspress och som tillhör de mer förmögna i Sverige. Och alla journalister visste förstås direkt vem det gällde.

Huruvida finansmannen i fråga är skyldig till sexköp eller inte kanske vi aldrig får veta. Och på grund av hans undermåliga mediestrategi är den frågan inte längre intressant. För han har förverkat sitt förtroende.

I polisförhören, som naturligtvis citerades i pressen i samma stund som han åtalades, svarade finansmannen alldeles fel på frågan om sin skuld.
Han lät det framkomma att han suttit på det fina sommarstället i skärgården och surfat på porrsidor, när familjen varit bortrest. Många gör det.

Om det hade stannat vid detta, hade det kanske inte varit så farligt. Man kan tycka vad man vill om porrsurfande, men det är inte straffbart. Men sedan kommer avslöjandena slag i slag: Det var inte vilka porrsidor som helst han tittade på. Det var sådana där prostituerade presenterar sig och erbjuder sina tjänster. OCH: Mannen var berusad.

Här börjar en ny bild av vår finansmatador att ta form. Troligtvis ringde han också – men han minns inte riktigt eftersom han var berusad vid tillfället – några av de prostituerade som presenterades på webben och uppgav (kanske, men vet inte) sitt namn och telefonnummer. Han förnekar bestämt, i strid med det som åklagaren enligt tidningarna betraktar som bevis, att han köpt sex.

Men han finns registrerad som nummer 6 650 i bordellmammans register.
Prassel och perversioner finns i alla samhällsklasser. Men det blir inte allmänt intressant förrän det utövas av offentliga personer. Stureplan är fullt av offentliga hemligheter om vem som gör vad med vem. En nyligen avgången börsdirektör gick under ett öknamn som lät ungefär som “Kopulations-Conny”. Ändå läcker mycket litet ut till offentligheten. Attityden blir: Låt dom hålla på med sitt snusk – jag vill inte veta.

Just det. Vi hade nog inte velat veta någonting om den fantastiske finansmannens surf- och telefonsexvanor heller. Om han inte hade lagt till resten av informationen.

Risken är stor att bilden av den ensamme, berusade finansmannen som inte riktigt vet om vad eller med vem han talar i telefonen blir bestående. Kanske är det uppdragsgivarnas pengar han snackar bort nästa gång.

– Jag vet inte om jag köpte eller sålde. Och i så fall vet jag inte vilken valuta och vilka papper det kan ha rört sig om.

Kanske vore det bättre att göra en Tommy Körberg – erkänna sin eventuella skuld, pröjsa sina dagsböter och hålla snattran.