Spelet om spriten

När statliga Vin & sprit i skymundan förra året köpte tio procent i whiskyjätten Jim Beam för 3,8 miljarder kronor, med en option på ytterligare 9,9 procent, satte styrelsen i praktiken ägaren i en rävsax. Kostnaden för att utnyttja optionen, 3,5-4 miljarder kronor, ryms nämligen definitivt inte i V&S balansräkning som den ser ut idag.

Att styrelsen ändå godkände mångmiljardaffären tyder bara på en sak: staten är beredd att släppa ägandet i sin kronjuvel. För i styrelsen sitter namnkunniga politiker – bland dem statssekreterare Pär Nuder, Göran Perssons närmaste man.

Vin & Sprits starke man, förre vd-n och numera vice ordföranden Egon Jacobson, säger det näst intill rakt ut:

– Affärer

framöver som är en del i den globala omstruktureringen innebär förstås att ägarsituationen kan behöva ses över. Upp till i dag har det statliga ägandet inte varit en restriktion. Men nu är vi i ett annat läge. Vi bör inte låna mer och har en klar finansiell begränsning.

Att få med politikerna på en privatisering är helt avgörande för att Vin & Sprits framtidsplaner ska hålla. För trots en aggressiv expansion med flera förvärv de senaste åren så haltar fortfarande bolaget betänkligt. Varumärket Absoluts dominans gör företaget sårbart.

– Visst är det så att Vin & Sprit fortfarande i princip mest är Absolut när det gäller vinst och produktion, men beroendet har ändå minskat, säger Egon Jacobsson.

Egon Jacobsson är pappa till den nya strategi som började mejslas ut i mitten av 1990-talet när staten släppte monopolet i grossistledet för vin och sprit. Vin & Sprit tappade då raskt marknadsandelar på den svenska marknaden. Det gjorde beroendet av Absoluts utlandsframgångar ännu mer uppenbart. Hälften av bolagets hela omsättning kommer från vodkaförsäljning i USA trots att försäljningen i Europa och Asien ökar.

– Vi var alldeles för enbenta. Om vi skulle vara kvar så stod det klart att vi måste ut och köpa både företag och produkter. Målet var att bli mellan den femte och tionde största bland alkoholföretagen. Det har vi lyckats med och dessutom blivit näst lönsammast, säger Jacobsson.

Men det räcker inte. Vin & Sprit måste bli ännu större. Jacobssons efterträdare Peter Lagerblad, som kom som vd för två år sedan från jobbet som statssekreterare i finansdepartementet och som suttit i styrelsen sedan 1996, är nu den som ska leda Vin & Sprits kapplöpning efter de globala spritjättarna.

– Vi ska definitivt vara en aktiv part i den globala omstruktureringen. Vi har aldrig stängt några dörrar och kommer inte att göra det heller, säger Peter Lagerblad.

Men det är ett svårt läge. Spritmarknaden är mogen och konsumtionen växer knappast alls. Branschen domineras av ett antal stora bolag. Störst är Diageo som skapades 1997 och som hade en omsättning förra året runt 75 miljarder kronor, mer än tio gånger så mycket som Vin & Sprit. Bolaget säljer inte bara sprit, till exempel Smirnoff, utan även Guinness-öl. Storleken har skapat fördelar på marknaden. Diageos aktie handlas också med premie gentemot de flesta av konkurrenterna.

Konsolideringen bland spritföretagen har dock accelererat, och det är detta tåg Vin & Sprit vill hoppa på. De fyra största bolagen står nu för runt hälften av all varumärkessprit i världen, så kallade premium brands. Spriten i de här flaskorna, välkända och inarbetade spritsorter av bra kvalitet och med mycket starka varumärken, skiljer sig i de flesta fall inte särskilt mycket från lågprisflaskorna. Ändå går det att ta extra betalt för varumärket. I den här kategorin finns alla de gamla välkända märkena som Smirnoff, Cointreau, Pernod, Bacardi, Highland Park och Jim Beam. Även Absolut har seglat upp till att bli en av världens mest sålda premiumspritmärken.

Mindre affärer

Hittills har Vin & Sprit gjort en rad mindre strukturaffärer, som framför allt gjort bolaget till den dominerande spelaren i Norden, både vad gäller distribution och och som producent av lokala spritmärken. I inköpskorgen finns till exempel den samlade danska spritproduktionen med gamla kända supar som Gammeldansk och Ålborg och Finlands största grossist på alkohol. I Norge och Danmark har man också gjort mindre förvärv av grossiströrelser. I Östeuropa har man försökt ta sig in på vodkamarknaden och svenskarna äger numer Tjeckiens största vodkatillverkare. I Polen gick planerna på att köpa ut landets största vodkatillverkare från staten inte i lås. Dessutom har man köpt mindre spritmärken internationellt, som ginmärket Plymouth i England.

Men för att säkra en internationell plats räcker sådana affärer inte långt. Inte räcker varumärket Absolut heller.

– Vi kommer att fortsätta utveckla Absolut och lansera den på nya marknader men skulle någonting hända med Absolut så vore det ju mycket allvarligt för företagets position, säger Lagerblad.

Här kommer de större affärerna in i bilden. När Seagrams förra året styckades upp och dess spritmärken delades upp mellan Diageo och Pernod, gjorde Vin & Sprit några drag för att säkra distributionen av Absolut. I USA bildade V&S distributionsbolaget Future Brands med amerikanska Jim Beam Brands som har världens största tillverkning av bourbon, amerikansk whisky. Med både Absolut och Jim Beam i portföljen blir Future Brands USA:s näst största spritdistributör.

Biljetten till strukturaffären

På den här sidan Atlanten, med huvudkontor i Amsterdam, gjordes en affär med Maxxium som tar hand om distributionen av Absolut i resten av världen. Maxxium har fyra lika stora ägare; Remy Cointreau, Highland Distillers, Jim Beam Brands och Vin & Sprit. För sitt 25-procentiga ägande i Maxxium fick Vin & Sprit punga ut med närmare miljarden. Men det kan det ha varit värt. Affären är nämligen också en biljett till att vara med i den fortsatta omstruktureringen av branschen.

Första steget taget

Första steget har svenskarna redan tagit i och med köpet av 10 procent i Jim Beam från börsnoterade ägaren Fortune Brands med tillhörande option. Totalt skulle affären bli värd runt 6,5 miljarder kronor och får ses som följande: Vin & Sprit har skaffat sig option på att gå samman med Jim Beam.

I det korta perspektivet kan affären visserligen handla om att hindra någon annan från att köpa bolaget. Men i förlängningen så ser givetvis Vin & Sprit en strukturaffär. Någon annan förklaring till varför ett statligt bolag ska lägga ut 3,8 miljarder kronor på en minoritetspost i en amerikansk majswhiskytillverkare finns inte.

– Man kan ju se det som en strategisk allians. Med det här upplägget så har vi en bra chans att lära känna varandra, se hur det fungerar och hur Future Brands utvecklas, säger Lagerblad som sitter i Jim Beam Brands styrelse.

Samtidigt så medger han att brist på finansiella muskler, “finansiella begränsningar”, nog var en viktig förklaring till att man inte köpte 20 procent på en gång.

– Se det också som en del i den pågående omstruktureringen av branschen, skjuter Jacobsson in.

Viktig bricka

Här blir Maxxiumaffären en viktig bricka i spelet.Vid sidan av Jim Beam så finns det nämligen möjligheter till strukturaffärer inom kretsen av Maxxiums delägare. Den partner som ligger närmast till hands i tiden är då Remy Cointreau. Enligt uppgifter till Affärsvärlden så ligger dessutom Remy snarast bättre till än till och med Jim Beam för en strukturaffär. Det skulle enligt personer med god insyn i bolaget i alla fall vara en bra början i en konsolideringsprocess inom Maxxium där två, tre eller alla fyra delägarna går ihop.

Både Jim Beam och Remy Cointreau passar väldigt bra ihop med Vin & Sprit. Bolagens produkter matchar varandra väl och distributionen har de olika spritfabrikanterna redan till stor del gemensam. Just kombinationen Absolut, en vit sprit, och en brun sprit som bourbon, likör eller cognac är utmärkt, hävdar branschfolk.

Remy är noterat på börsen i Paris och kontrolleras av ett par familjer. Börsvärdet är inte mer än 13 miljarder kronor, så vid ett samgående med Vin & Sprit skulle förhållandena vara någorlunda jämbördiga.

Kan bara drömma

Men i dagsläget kan Vin & Sprit ändå bara drömma om sådana affärer. Bolaget har inga finansiella möjligheter att ta sig ens i närheten av bolag i den storleksordningen. Pengarna till förra årets stora affärer lånades ihop och lånen är nu runt 8,5 miljarder kronor. Det drog ned soliditeten till 25 procent från tidigare över 50 procent.

I dagsläget tar staten ungefär hälften av vinsten efter skatt i utdelning. Även om utbyggnaden av bränneriet i Åhus, där Absolut tillverkas, till stor del är klart så kommer Vin & Sprit inte att generera mer än ca tre miljarder i eget kassaflöde de närmaste åren. Det sätter en tydlig finansiell gräns.

Pengarna räcker alltså inte till för att förverkliga Vin & Sprits strategi. Då har staten inte många fler alternativ än att släppa in fler ägare. Där har dock problemet varit att framgångarna med Absolut har gjort Vin & Sprit till en omhuldad juvel i statens företagsportfölj. De socialdemokratiska regeringarna har hårdnackat vägra sälja ens en del av bolaget.

– Man verkar ha ett speciellt, sentimentalt förhållande till Vin & Sprit på finansdepartementet. Det är kul att kunna visa upp ett riktigt framgångsrikt statsföretag. Men något ideologiskt motstånd mot en försäljning finns knappast hos regeringen, säger en person i branschen.

Politikerna beredda

Jim Beam-optionen tyder också på att politikerna nu är beredda att släppa in fler ägare, kanske börsnotera. Det finns morötter även för politikerna. Genom en börsnotering av bolaget i samband med en stor affär, där en nyemission skulle kunna vara en del, så kan staten till och med låta bli att sälja några aktier – precis som i fallet Telia.

Och det politiska stödet för en privatisering av Vin & Sprit tycks bredare än tidigare. Förra året var det nära att riksdagen beordrade fram en privatisering när miljöpartiet var på väg att rösta med de borgerliga partierna i frågan. I elfte timmen backade dock mp med motiveringen att det skulle störa samarbetet med regeringen.

Varken Lagerblad eller Jacobsson säger sig veta om finansdepartementet sitter och funderar på en börsnotering men de tror båda att någonting sådant kommer. Förr eller senare.

– Efter valet har ägarna (staten) all anledning att se över hur ägarfrågan ska hanteras. Det gäller inte bara Vin & Sprit utan alla statliga bolag, säger Jacobsson som också är ordförande i det statliga fastighetsbolaget Vasakronans styrelse.

Spelar högt

Samtidigt spelar Vin & Sprit högt med sin strategi. Att köpa in sig i världens största bolag är kostsamt, och redan nu gör bolaget av med stora resurser på att stegvis internationalisera egna spritmärken som Plymouth gin, OP Aquavit, päronlikören Xante och lyxvodkorna Danzka och Friis. Hur mycket det kostar är inte känt utanför spritföretagets väggar, men att bygga varumärken och lansera produkter på nya marknader är bland det mest penningslukande som en sprittillverkare kan ta sig för.

Det är känsligt i ett läge när bolaget fortfarande är beroende av Absolut.

Kritiker ifrågasätter också det finansiellt sunda i att försöka få ut mindre varumärken på en bredare marknad. Att tro att de märken som för närvarande ryms inom Vin & Sprits affärsområde International brands någonsin ska kunna matcha Absolut är det inte någon som tror, inte ens Vin & Sprits Egon Jacobsson:

– Det vi gjorde med Absolut, det går aldrig att göra om.