Sprickorna i lapptäcket

På nyårsafton 2001 körde värdetransportföretag ut nya eurosedlar till uttagsautomater i de tolv länder som skulle övergå till att använda den nya valutan rent fysiskt dagen därpå.

I eurosamarbetet ingick då Tyskland, Frankrike, Österrike, Irland, Finland, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Italien, Spanien, Portugal och Grekland. Senare har Slovenien, Cypern, Malta och Slovakien tillkommit.

Varje skolbarn vet att det handlar om 16 väldigt olika länder.

Redan 1996 skrev Per Jansson i den dåvarande S-regeringens EMU-utredning om “asymmetriska” chocker som kunde kräva att ett drabbat land korrigerar dem med hjälp av en egen valuta.

“En önskvärd bas för en gemensam penningpolitik är att de chocker som drabbar länderna påverkar på samma sätt, det vill säga är symmetriska. Landsspecifika, så kallade asymmetriska, störningar kan kräva en landsspecifik penning- och valutapolitisk reaktion, men i en monetär union är denna väg stängd”, står det bland annat i utredningen.

Det dröjde ett tag, men nu har de asymmetriska chockerna slagit till med besked och euron är hotad.

Det hela började visserligen bra. De tolv länder som bytte ut sina valutar den där nyårsnatten hade förberett sig sedan 1990 då EMU startade. (Tanken på en gemensam europeisk valuta är ännu äldre, eurons föregångare European Currency Unit, Ecu, skapades 1979.)

Förberedelserna hade skett i ett strikt trestegsprogram där länderna hade varit tvungna att uppfylla vissa budgetkrav. Reglerna var viktiga eftersom finanspolitik hänger så intimt samman med hur valutan utvecklas.

Men redan tidigt tilläts de blivande euroländerna, inklusive Tyskland och Frankrike, att bryta mot de minutiösa regler som skulle få projektet att hålla ihop. Och de länder som bröt mot budgetdisciplinen straffades inte med böter som det var tänkt. Därtill hade varje land sin alldeles egen finanspolitik.

– De borde inte ha urholkat reglerna som de gjorde. Tyskland och Frankrike följde inte reglerna och man lät bli att döma ut böter. I nästa led ändrades reglerna för att passa dessa länder och man mjukade upp reglerna för alla andra också. Det är litet yrvaket nu när den tyska finansministern pratar om behovet av disciplin, säger Lars Calmfors i dag. Han ledde EMU-utredningen 1996 och är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet samt ordförande i Finanspolitiska rådet.

Redan när euron skapades var medlemsländerna alltså olika och under de gångna elva åren (räknat från 1 januari 1999 då euron i ett första steg infördes parallellt med de gamla valutorna) har de blivit ännu mer olika. Exempelvis Tyskland har hållit ordning på sina statsfinanser medan bland andra Grekland har öst på och lånat friskt.

Lars Calmfors menar att den asymmetriska chock som nu har kommit bottnar i ländernas olika utveckling. Spanien och Irland har exempelvis haft en enorm kreditexpansion, men de har inte misskött finanspolitiken.

– De hade behövt en egen penningpolitik eller också hade de behövt våldsamma restriktioner i sin finanspolitik, säger han.

– Men många av länderna har ställt till svåra problem själva. Grekland har direkt misskött sina offentliga finanser, säger han.

Man kan tycka att euroländernas regeringar borde ha stått med brandyxan i högsta hugg när de såg regelbrotten och länderna drog i väg åt olika håll. Första bästa krisvind skulle naturligtvis kunna rasera hela bygget.

Men förberedelserna för krisen verkar inte ha varit särskilt omfattande. Därav de senkomna och delvis panikartade räddningsaktionerna.

Inte nog med att euroländerna – som ju inte skulle ge stöd till konkursmässiga medlemmar – har gett lånelöften på 80 miljarder euro till Grekland över tre år. Även Internationella Valutafonden, IMF, har fått rycka in med 30 miljarder euro under samma tidsperiod, totalt nästan 1 100 miljarder kronor.

Att euroländerna inte klarade att reda upp detta själva utan fick ta hjälp av proffsen på IMF visar att beredskapen helt enkelt har varit för dålig.

Fast med tanke på att länderna ständigt struntade i reglerna och samtidigt tilläts dra i väg åt olika håll är det snarare en överraskning att euron har klarat sig så pass länge, än att det nu blir problem.

Synd ändå på en bra idé.