Stigande räntor är inte värst

Sannolikheten att räntorna ska fortsätta att stiga från de nuvarande låga nivåerna är stor, något som har sin grund både i negativa och positiva faktorer. Alternativet, att räntorna ska ligga kvar på de här låga nivåerna, är knappast en utveckling att sitta och hålla tummarna för.

Det finns tre huvudscenarier för stigande långräntor och ett alternativ som leder till oförändrade eller till och med sjunkande räntor.

Scenario 1: Kort flödesrally
Ett kort flödesdrivet aktierally är utan tvekan den utveckling som de flesta sitter och hoppas på. Här skulle stigande obligationsräntor utlösas av att riskaptiten bland placerarna ökar och att man därför väljer att flytta sitt kapital från obligationsmarknaden till aktiemarknaden. I förlängningen ska den stigande riskbenägenheten leda till en konjunkturuppgång när förmögenheterna åter börjar stiga och möjligheten till offensiva satsningar från företagen återvänder. Då kan räntor och aktier stiga parallellt utan att det utlöser någon finansiell kris.

Risken är dock påtaglig att det här blir ett kortvarigt kurs- och ränterally, om den dagen infinner sig då det visar sig att den amerikanska konjunkturen inte lyckas infria relativt högt ställda förväntningar.

Utfall: Stigande räntor på kort sikt, sedan styrs räntan av konjunkturutvecklingen.

Scenario 2: USA:s budgetkris förvärras
Den amerikanska statens budgetunderskott växer i en oroväckande hög takt, och det beror bara till mindre del på Irakkriget och dess följdverkningar. Huvudorsaken är i stället en ihållande lågkonjunktur samtidigt som skatteintäkterna visat sig vara grovt överskattade i spåren av IT-bubblan.

Trots detta försöker president Bush genomdriva ett massivt skattesänkningspaket på 726 miljarder dollar över en tioårsperiod. Även om den amerikanska senaten lyckas i sina ansträngningar att halvera paketet så handlar det om gigantiska budgetunderskott under de närmaste tio åren.

I budgetkalkylerna som Congressional Budget Office (CBO) gjort över de amerikanska statsfinansernas utveckling efter ett skattepaket ingår dessutom så kallade “dynamiska effekter”, vilket i princip betyder att skattesänkningarna på lite sikt ska finansiera sig själva. Det här är något som borde sända kalla kårer utefter ryggraden på varje ekonom som var med efter den svenska skattereformen i början av 1990-talet. Då visade det sig att kalkylerna helt enkelt inte höll när de utsattes för prövningarna från en långvarig lågkonjunktur.

Risken är stor att vi får se samma utveckling i USA och att den amerikanska staten snart måste börja pumpa ut statspapper i en aldrig tidigare skådad omfattning. Det betyder i sin tur, enligt lagen om utbud och efterfrågan, att priset på obligationer sjunker och räntorna stiger.

Det finns dessutom ett alternativ med både en snabb konjunkturåterhämtning och kraftigt stigande statsskuld som bland andra SEB:s ekonomer sitter och funderar kring.

– Företag och hushåll har fortfarande ett behov av att se över sin skuldsättning och kan absorbera de ökande underskotten vid en måttlig konjunkturåterhämtning. Men skulle konjunkturen ta ordentlig fart så leder detta till minskat sparandet och det kan därför bli en rejäl huggsexa om det befintliga sparkapitalet. Det skulle leda till en kraftig uppgång i de långa räntorna, säger prognoschefen vid SEB, Håkan Frisén, även om han än så länge håller den utvecklingen som mindre sannolik.

Den amerikanska centralbanken funderar dock i skrivande stund på hur den i så fall skulle kunna hålla nere långräntorna. Ett alternativ är att åter börja sälja 30-åriga obligationer och därmed tillföra ytterligare ett placeringsalternativ till de riktigt långsiktiga, företrädesvis utländska placerarna. Om det räcker, är en annan fråga.
Utfall: Kraftigt stigande räntor.

Scenario 3: Utländsk kapitalflykt
Ett tredje scenario är att amerikansk ekonomi skulle gå in en ny recession och förlora sin särställning som det bästa landet att långsiktigt satsa sina pengar i. Visserligen leder en recession normalt till att de långa räntorna sjunker men eftersom det redan finns stora mängder utländskt kapital i USA, och det dessutom krävs ett stort nyinflöde för att klara av det stora handelsunderskottet, så vore det förödande om utländska placerare skulle börja dra öronen åt sig.

För att locka tillbaka dessa placerare till amerikanska statspapper skulle det krävas att man erbjöd dem betydligt högre avkastning, bland annat på grund av risken för att för att dollarn skulle ta ordentligt med stryk i ett sådant ekonomiskt scenario.

Placeringarna i USA skyddas dock för närvarande av att det som sagt inte finns något placeringsalternativ.

Men exempelvis skulle ett kort flödesdrivet aktierally som efterföljdes av konjunkturbesvikelser kunna vara tillräckligt för att även japanska placerare skulle föredra någon enstaka men förhållandevis säker inhemsk ränteprocent, framför fem eller sex osäkra amerikanska procentenheter när placeringsstrategierna åter en gång måste ses över.

Utfall: Stigande räntor för att locka utländskt
kapital.

Scenario 4: Status quo
Det finns en möjlighet att obligationsräntorna inte börjar stiga, men frågan är om det är något att sträva efter. I princip bygger en sådan utveckling på att ingen vändning av konjunkturen är i sikte och att både tillväxt och inflation ska ligga kvar på ytterst låga nivåer.

Det som är den springande punkten i alla resonemang som räknar med kraftigt stigande långräntor är frågan när uppgången kommer. Det är givetvis en omöjlighet att gissa men det är långt ifrån otroligt att vi kommer att se kraftigt stigande räntor redan till sommaren. Och om väl räntorna börjar röra sig så finns det bara en sak som är säker. Det kommer att gå snabbt. I stort sett alla placerare kommer att göra samma analys. Samtidigt.