Storleken betyder mycket

Storleken på den lokala arbetsmarknaden har betydelse för tillväxten. Det framgår tydligt av diagrammet, där landets alla 81 lokala arbetsmarknader delats in i sex regionfamiljer, med likartade förutsättningar.

Generellt gäller att storstadsregioner, universitets- och högskoleregioner samt regionala centra under 1990-talet haft högre tillväxt än regioner som består av mindre lokala arbetsmarknader. Vi ser också att den svagaste tillväxten finns i mindre regioner som präglas av hög andel offentlig sysselsättning. Det kommer kanske inte som någon större överraskning

Marknadsstorlek

Men det finns också små regioner som vuxit klart snabbare än större regioner, vilket tyder på att det inte bara är marknadsstorleken som spelar in. Den regionalpolitiska utredningen har granskat företagens flexibilitet i de olika regionerna med avseende på arbetsorganisation, samverkan, informationsteknik och innovativ insats. De pekar på ett antal förklaringar till att företag i vissa regioner lyckas bättre än i andra: en högre grad av decentraliserat beslutsfattande och mer omfattande kompetensutveckling, större samverkan med andra företag, ökad IT-användning samt större satsningar på forskning och utveckling.

Lite IT i norr

Företagen i Bergslagen och Norrlands inland använder exempelvis IT i betydligt mindre utsträckning än företag i Stockholm och Gnosjö. Det är anmärkningsvärt med tanke på att IT kan kompensera för den relativa nackdel glesbygdskommuner har vad gäller närhet till marknader och utbildningsresurser. Men skillnaden avspeglar att IT är starkt kopplat till företagandets drivkrafter generellt.

I familjen storstadsregioner har Stockholm vuxit klart snabbare än Göteborg och Malmö under 1990-talet. Skillnaden kommer inte att bli så stor de kommande tio åren, enligt en prognos i den regionalpolitiska utredning. Men Stockholms spås fortfarande vara den främsta tillväxtmotorn i landet.

Bland universitets- och högskoleregionerna har Uppsala vuxit snabbast, tätt följt av Umeå. Västerås har haft den svagaste utvecklingen och ligger klart under riksgenomsnittet, liksom Örebro och Helsingborg. Det finns sannolikt en övertro på vad en högskola kan åstadkomma. Viktigast för tillväxten är vilket företagsklimat som råder. Många av de mindre högskoleregionerna förmår inte behålla de högutbildade efter examen. De flyttar i stället till mer dynamiska regioner.

I familjen regionala centra hamnar Karlskrona/Ronneby främst, följt av Växjö och Halmstad. Sämst har det gått för Eskilstuna och de tre Norrlandsregionerna Sundsvall, Östersund och Luleå.

Gnosjöregionen, alltså Gnosjö, Värnamo och Gislaved, står i en klass för sig i regionfamiljen sekundära centra. Tillväxten, som varit högre än i Göteborg och Malmö, slår också samtliga universitets- och högskoleregioner. Det finns dock några andra i regionfamiljen som också haft en bra tillväxt, högre eller i nivå med flera stora regioner, nämligen Varberg/Falkenberg, Strömstad/Tanum, Älmhult och Lidköping. Men här finns även regioner som i stort sett haft nolltillväxt: Skellefteå, Avesta, Köping, Karlskoga och Arjeplog.

I regionfamiljen småregioner med övervägande privat sysselsättning ligger de flesta på minus. Markaryd toppar, men har bara haft en tillväxt som varit hälften så snabb som riksgenomsnittet. För många i denna familj är det bekymmersamt, trots att en majoritet ligger i Svealand och Götaland. En del mindre regioner, i exempelvis östra Småland och Bergslagen, hotas på sikt av utplåning om inte befolkningskurvan vänder uppåt.

Negativt i Norrland

Ännu mer problematiskt är det i regionfamiljen småregioner med övervägande offentlig sysselsättning. De flesta finns i Norrland, många i inlandet. Större delen har haft negativ ekonomisk tillväxt under 1990-talet. I östra Småland och Bergslagen kan bättre kommunikationer underlätta pendling till större regioner. Men den möjligheten står inte till buds på många ställen i Norrlands inland.

Av landets befolkning bor nio procent i de två småregionfamiljerna, 81 procent finns i de tre största regionfamiljerna och resterande tio procent i sekundära centra.