Större än Barings- fast ändå inte

“Ett misslyckande när det gäller ledningskontroll och övrig kontroll av det mest grundläggande slag.”

Så skrev den brittiska centralbanken år 1995 i sin 334-sidiga rapport om kollapsen för Barings bank (återgivet i Financial Times-journalisterna John Gappers och Nicholas Dentons bok om kraschen, All That Glitters).

Baringshaveriet, där optionshandlaren Nick Leeson genom otillåtna affärer åsamkade banken förluster på 830 miljoner pund, har återkommit i nästan varenda artikel om skandalen förra veckan i den franska banken Société Générale – eller Soc Gen som den kallas i finanskretsar.

Och visst finns där likheter, åtminstone att döma av de detaljer som hittills har framkommit om affärerna (vilket ska sägas inte är särskilt många). Som i Baringskraschen handlar det här om en förmodat ensam ung kille som via spekulationer med så kallade indexfutures (ett slags standardiserade optioner) i skymundan tar enorma risker för bankens räkning, risker som vänds till förluster när marknaden vänder ned. Liksom Leeson kunde den 31-årige Soc Gen-handlaren dölja förlusterna genom stora kunskaper om bankens administrativa system. Och nu liksom då verkar det inte handla om affärer för att berika sig privat.

Soc Gen-handlaren har via sin advokat meddelat att han “inte har begått någon oärlig handling eller har förskingrat en enda cent, och inte på ett enda sätt gynnades av bankens tillgångar”, enligt FT.

Men går man djupare visar sig också ett antal ganska påtagliga skillnader. Barings Plc var en ganska liten så kallad merchant bank – en gammal bankform som hade sin storhetstid på 1800-talet men som på 1980- och 1990-talen hade börjat konkurrera med de amerikanska investmentbankerna. Därför var kunskaperna i ledningen om den optionshandel som Leeson bedrev ytterst begränsade, liksom resurserna för att klara av de risker som handeln medförde. Denna okunskap anfördes, i ovan nämnda rapport, som ett av huvudskälen till att Nick Leeson kunde förlora så mycket pengar.

Soc Gen, däremot, är en av Europas och världens största banker. Den är också Frankrikes största och en av Europas främsta aktörer på optionsmarknaden. Att gömma sig bakom okunskap om optioner, även för den högsta ledningen, lär knappast fungera denna gång.

En annan skillnad är att Nick Leesons bedrägeri möjliggjordes av att han satt på andra sidan jordklotet, i Singapore, och handlade i japanska värdepapper. Soc Gen-handlaren, däremot, har suttit i en av den franska bankens huvudbyggnader i Paris och handlat på de största marknaderna i Europa. Vilket är en annan besvärande omständighet för bankledningen. En tredje stor skillnad är tiden som de, i fallet Soc Gen än så länge påstådda, oegentligheterna pågick. Nick Leeson höll på i hela två och ett halvt år. Enligt vad vi känner till nu började Soc Gen-handlaren först under fjolåret.

Dessa skillnader gör också att konsekvenserna delvis blir annorlunda. Nick Leesons förluster på 830 miljoner pund (dryga 10 miljarder kronor) är visserligen mindre än de cirka 45 miljarder kronor som Soc Gen säger att den har förlorat. Men då Barings eget kapital bara var 308 miljoner pund, blev effekten enormt mycket större än för Soc Gen, som har ett eget kapital på över 200 miljarder kronor. Trots det har den börsnoterade franska banken sett sig tvungen att göra en nyemission på 5,5 miljarder euro (50 miljarder kronor). Vilket också visar på en skillnad jämfört med Barings, som var helägd av en stiftelse som inte kunde skjuta till några pengar alls.

Barings undergång fick vittgående konsekvenser för hela den europeiska finansindustrin. Den blev slutet för de brittiska merchantbankerna, som snabbt sögs upp av investmentbankerna. Resterna av Barings köptes av holländska ING, Warburg av Swiss Bank (UBS) och Kleinwort Benson av Dresdner.

Efter skandalen har det nu spekulerats att även Soc Gen skulle kunna bli uppköpt. BNP, som häromåret misslyckades med ett övertagningsförsök, kan vara intresserat igen. Men frågan är om konsekvenserna för finansindustrin i övrigt blir så mycket större än så. Mer än det vanliga försäkringarna om förbättrade säkerhetsrutiner.

I Barings fick 21 chefer sparken när ING tog över. Nio chefer förbjöds av myndigheterna att verka i Londons City under tre år. I Soc Gen har ett antal chefer redan fått sparken, men jämfört med Barings verkar ändå manfallet något mindre. Inkompetensen och bristen på säkerhetssystem var monumental i Barings. I Soc Gen ska omfattande system ha funnits, även om handlaren verkar ha hittat ett sätt för att ta sig förbi dem.

För honom väntar nu en eventuell rättslig process. Det återstår mycket innan det går att avgöra om han har gjort sig skyldig till något lagbrott, och i så fall vilket. Nick Leeson dömdes inte för att ha svindlat sin bank i England, utan av en domstol i Singapore för att ha lurat Simexbörsen och de lokala revisorerna. Hans dom blev 6,5 års fängelse.