Storspararen Sverige

Regeringens turer och argument kring överskottet i budgeten ochskattesänkningar är märkliga, inte bara för att de har föranletten finansministers avgång. Man kan nog säga att det finns tvåversioner av argumenten: en folklig och en mer seriös.Den förra är att det är bra att spara, betala tillbaka påstatsskulden och minska räntebördan för framtida generationer.Det antas väljarna kunna acceptera. Om det inte finns några egnapengar går det inte att spendera, ens för att minskaarbetslösheten.

Sanningen

Den senare versionen är att det har funnits behov att strama åtekonomin för att få ned inflationen och skapa förtroende påfinansmarknaden samt att man måste bygga upp en tillräckligmarginal till EU:s krav att ett eventuellt framtida underskottinte får vara större än tre procent av BNP.I årets budgetproposition ges inte längre någon motivering tillkravet på överskott. Det sägs bara att det långsiktigabudgetmålet är ett överskott på två procent av BNP i genomsnittöver en konjunkturcykel.Samtidigt har de önskvärda överskotten preciserats till just tvåprocent åren 2000-2002. Men om överskotten ska vara två procenti genomsnitt över en konjunkturcykel borde de rimligen blistörre i den högkonjunktur som vi nu är på väg in i.Som skäl till att målet nu inte höjs i takt med att konjunkturenförbättras anger regeringen att den nya BNP-prognosen inteinnebär någon väsentlig avvikelse från tidigare. Men det kan manverkligen ifrågasätta. Särskilt som statsminister GöranPerssons, senast i söndagens Svenska Dagbladet, förklarar attregeringen medvetet håller tillbaka tillväxtprognoserna för attvi inte vill få igång den interna kravkarusellen.Dessutom hänvisas i budgeten till prognoser i 1997 årsvårproposition. Men där görs ingen prognos för åren efter 1998utan bara en så kallad konsekvenskalkyl för 1999 och 2000, ochdet sägs uttryckligen att denna inte ska ses som en prognos.I själva verket framstår det nu som om regeringens överskottsmålsätts ganska godtyckligt. Men blir överskotten under några årframöver större än två procent av BNP kan man ändå hänvisa tillatt man redan sagt att kraven bör skärpas om tillväxten blirhögre än tidigare antaget, vilket den alltså blir enligtregeringens egentliga prognos (som ligger i skrivbordslådan).

Reservutgång

Kanske denna regerings reservutgång kan minska risken för att enalltför stark konjunkturuppgång driver fram en överhettning. Mensamtidigt finns förstås skäl till oro att den kravkarusell somstatsministern talar om får extra fart om det går ännu bättre iekonomin och överskotten växer. Göran Persson får allt svårareatt dölja att det inte är statsskulden som hind-rar en merexpansiv politik, som vänsterpartiet föreslår.Regeringen skriver i budgetpropositionen att den offentliganettoskulden är så gott som borta år 2002. Eftersom regeringenmedvetet håller tillbaka tillväxtantagandena är det i självaverket troligt att tillgångarna kommer att överstiga skuldernaår 2002. Det betyder att staten börjar bygga upp en förmögenhet, somsedan växer med i genomsnitt 20 miljarder om året. Frågan är hurdessa pengar så småningom ska slussas ut till investerarna. Detvar ju 1970-talets överskott som födde tankarna pålöntagarfonder…Från början fanns det nog rena budgetskäl att strama åtfinanspolitiken, eftersom budgetunderskottet växte som dettycktes okontrollerat åren 1991-1993. Lindbeck-kommissionenföreslog att man skulle stabilisera nettoskulden kring 40-45procent av BNP. I själva verket blev skulden som störst inte merän hälften så stor, och verkar alltså snart bytas ut mot enfordran.Ett viktigare skäl till att strama åt ekonomin var att detansågs nödvändigt för att få ned inflationstakten. Detta skeddei de flesta industriländer redan i början av 1980-talet. Någonannan metod att minska inflationen finns knappast än attåstadkomma en period av hög arbetslöshet, särskilt om man intevill genomföra grundliga förändringar av skatte- ochbidragssystem.

EMU-krav

Att regeringen fastnat just för ett överskott på två procent avBNP beror på att OECD har beräknat att just ett sådantgenomsnittligt överskott är nödvändigt för att Sverige ska kunnaklara en djup lågkonjunktur utan att budgeten försämras såmycket att underskottet överskrider tre procent av BNP.De så kallade konvergenskraven gäller för Sverige även om viinte är med i EMU. Dessutom har väl regeringen räknat med attSverige så småningom blir medlem av EMU. Att socialdemokraternasällan hänvisar till att EMU-reglerna gör det nödvändigt medöverskott i budgeten beror säkert på att detta skulle tas somytterligare ett skäl att säga nej.

BILDTEXT: Göran Persson gör sitt bästa för att dölja nya rikedomen.