Svenskheten i behållnär Sydkraft blir E.ON

Den 22 december skrivs ett stycke svensk näringslivshistoria. Då håller Sydkraft en extra bolagsstämma för att fatta beslut om ett namn- och varumärkesbyte. Bolaget, som grundades 1906 och är Sveriges näst största elproducent, blir då E.ON Sverige och integreras mer i sitt tyska moderbolag. Därmed går ännu ett svenskt företag upp i en internationell storkoncern.

Det är en naturlig följd av globaliseringen. Ändå är processen sällan problemfri när det gäller företags identitet och relation till anställda, lokalopinion, kunder och leverantörer. Så hur ska en företagsledning göra – förutsatt att den inte helt bytts ut – efter ett utländskt övertagande? Här har Sydkraft lång erfarenhet. Ett tyskt företag, Preussen Elektra, gick in som stor minoritetsägare redan i början av 1990-talet och sedan 2002 konsolideras Sydkraft av E.ON. Norska Statkraft är stor minoritetsägare.

Det ska sägas att förhållandena är speciella. E.ON är en holdingbolagsliknande koncern, där de icke-tyska verksamheterna (i Storbritannien, USA, Tyskland och Norden) hittills haft stor frihet. Sydkrafts vd Lars Frithiof känner många av cheferna på huvudkontoret i Düsseldorf sedan mer än tio år. Han är tysktalande och så väl hemmastadd i koncernen att han, i ett samtal med Affärsvärlden, säger “vi” om E.ON. Sydkrafts personaldirektör är amerikan och rekryterades från E.ON:s amerikanska dotterbolag. Den nye chefen för affärsutveckling är tysk.

Generellt är det “hands-off” från ägarnas sida. Styrningen sker med finansiella nyckeltal och de synergier som hittills har tagits fram verkar vara beskedliga. Sydkraftchefen Lars Frithiof nämner gemensamma inköp av kärnbränsle och av tjänstebilar.

Men när det är viktigt agerar ägarna aktivt. Under 2002 och 2004 har Sydkraft, på E.ON:s order, sålt dels aktier i ett norskt elbolag; dels fem procent av sin vattenkraftkapacitet. Affärerna har gjort att E.ON i gengäld skaffat sig kontroll över gasbolaget Ruhrgas och fått rätt att byta namn på Sydkraft till E.ON.

De här är fina tillgångar för ett nordiskt kraftbolag. Hur kändes det att behöva sälja?
– När det gällde Ruhrgas fick vi ta av oss Sydkrafthatten och ta på E.ON-hatten. Det var viktigt att få ihop den större affären. Sånt får man acceptera ibland. I sådana här situationer gäller det att gilla läget hur det än är. Gillar man det inte ska man ägna sig åt något annat, säger Lars Frithiof.

Han berättar engagerat om sitt uppdrag. Namnbytet planeras ske under första kvartalet 2005, och det blir ett stort projekt. Sydkraftnamnet är nämligen väl inarbetat. Varje flygresenär som kliver ut från terminalen på Sturup utanför Malmö möts till exempel av en skylt, stor som en turistbuss, med företagsnamnet.

I den andra viktiga hemmaregionen, Sundsvallstrakten, spelas det hockey i Sydkrafthallen. E.ON-namnet ska trummas in med reklamkampanjer och evenemang, bland annat genom sponsring av Melodifestivalen. 6 000 anställda ska få nya visitkort och overaller och övertygas om det riktiga i förändringen.

Är det fortfarande stor skillnad på tyskt och svenskt management?
– Man ska inte överdriva de kulturella skillnaderna, vare sig de är mellan Malmö och Düsseldorf eller mellan Malmö och Stockholm. Människor är mer lika än man tror. Och det finns många fördelar med att tillhöra en internationell koncern, det ger till exempel massor av möjligheter för våra yngre anställda att göra karriär utomlands.
Lars Frithiof anser att E.ON Sveriges ledarstil ska präglas av “tydlighet, enkelhet och klarhet”.

– I svenska företag råder det ibland brist på tydlighet och på ordning och reda. Samtidigt får man inte överbetona det här.

En anledning till att den tyska ledningen låtit bli att lägga sig i Sydkrafts verksamhet är kanske att man vill dra nytta av det svenska bolagets erfarenheter. Sverige har varit pionjär när det gäller att avreglera elmarknaden, även om stora delar av den alltjämt kännetecknas av blygsam konkurrens.

Svenska elbolag har också nått stora framgångar med det något dubiösa men effektiva marknadsföringskonceptet “grön el”. Dessutom är Sydkraft effektivt och lönsamt och tjänade 3,5 miljarder kronor på en omsättning om 17 miljarder under årets första nio månader.

Lars Frithiof och hans medarbetare har alltså haft en hel del att lära sina kolleger i koncernen, och har därmed kunnat ha en relativt hög svansföring i E.ON. Eventuella farhågor om en “förtyskning” av Sydkraft har inte blivit verklighet. Frithiof sitter själv i koncernens ledningsgrupp. Relationen påminner om Volvo Personvagnars ställning som uppskattad nischverksamhet i Ford.

Vilka råd vill du ge till andra svenska företagsledare som får utländska ägare?
– Några råd vill jag inte ge, men generellt i strukturförändringar i företag så gäller det att ha en öppen och positiv attityd till förändringar. Det är lätt att säga, men man ska göra det också. Den svenska managementstilen är också i många avseenden bättre än på andra håll. När det gäller öppenhet, smidighet och relationer anställda emellan får vi till exempel väldigt höga värden i mätningar.