Sveriges rappaste minister

Fotografering i sent eftermiddagsljus. Solen glittrar i Strömmen och EU-minister Cecilia Malmström är noga med att vrida benen så att maskan som gått i de svarta strumporna inte ska synas. Tidigare på dagen har hon, och hennes tjeckiske kollega Aleksandr Vondra, hållit var sitt anförande om vad länderna vill när de är ordförande för EU nästa år – Tjeckien först och Sverige sedan. Underlig tillställning i Handelshögskolans aula.

Majoriteten i publiken har kostym, vit skjorta och diplomatpass och har misskött sitt jobb om de inte vet i förväg vad som ska sägas. Men det är klart, det fanns snittar med skaldjursgegg.

Och det bjöds på överraskning. När Nina Bergman från Folkhälsoinstitutet indignerat påpekade att hälsoklyftorna ökar och undrade vad Sverige och Tjeckien tänkte göra åt det spann Aleksandr Vondra loss:

– Inte för att jag är någon expert. Men vi lägger alldeles för mycket pengar på sjukvård. 95 procent av alla sjukdomar är psykosomatiska. Jag går bara till doktorn om jag brutit något ben.

– För tjugo år sedan var inget av de 20 största europeiska företagen från den medicinska sektorn, nu är det sju. Tror ni att det har fysiologiska orsaker? Det handlar bara om business, dundrade Vondra.

Ett underhållande avbrott i det förväntade, säger jag till Cecilia Malmström (som själv kort muttrade något om tobak till svar) medan hon poserar utanför Rosenbad

– Det var ännu roligare från min horisont, jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag hade Vondras rådgivare nedanför mig, de blev blekare och blekare och grimaserade av förtvivlan, flinar Malmström.

Hon själv då, vad flippar hon ut i när hon för n:te gången hållit ungefär samma tal och dessutom är utomlands där förmodligen ingen bryr sig om en svensk politiker kör rejält off pist.

– Säger jag väl inte till dig. Men det är förmodligen något om euron.

Folkpartisten Cecilia Malmström är för. Väldigt mycket för. Ju för, dess bättre. Men nu är hon minister i en alliansregering och någon ny folkomröstning om valutaunionen står inte på dagordningen. Även om Malmström försökte rucka på den saken i augusti i fjol.

Tal, debatter och mera tal är en stor del av EU-ministerns vardag. Denna veckan i Bryssel, Stockholm, Haag och Bryssel. Förra veckan i Helsingfors, Stockholm, Bryssel och Stockholm. Annars har det varit mera svenska orter på programmet. Tal för högstadieungdomar, gymnasister och studenter, för folkrörelser av olika slag, inte sällan med starkt pensionärsinslag. Blir man inte görtrött på sig själv?

– Jag tycker det är jätteroligt att vara ute och prata. Jag försöker att hitta nya små vinklar på vad jag säger, mest för min egen skull. Att vara ute och tala är en viktig del av jobbet och det skulle vara svårt om man inte kände entusiasm. Men jag ser fram emot att lyssna på människors frågor, det är väl läraren i mig. Jag har ju undervisat i tio år.

Cecilia Malmströms glädje måste ha gått fram till medborgarna. EU-ministern är inte den allra mest medialt synliga (inte en kotte kom på att Bosse Ringholm hade ansvaret när frågorna var hans i s-regeringen). Men när väl Malmström är i teverutan ser hon ut som om att hon älskar att gå till jobbet. Varje dag. Med tanke på att många politiker verkar ha löst livstidsmedlemskap i Martyrernas riksförbund – vi offrar oss för din skull, lille väljare – är det en upplyftande omväxling. Hon var ett av blott fyra statsråd som klarade betygsgränsen 3,0 när Sifo presenterade sin årliga mätning. De övriga var skolminister Jan Björklund, utrikesminister Carl Bildt och statsminister Fredrik Reinfeldt.

Förberedelserna för EU-ordförandeskapet är i gång, mer om dem senare. First things first, och det är att lämna in Sveriges synpunkter på hur EU:s budget ska göras om. Formellt löper budgetperioden till 2013, men en del kan hoppeligen ändras vid halvtidskollen. Länderna ska ha lämnat in sina förslag till kommissionen senast 15 april.

Sverige har alltid kämpat för att minska stödet till jordbruket. Malmström är också på krigsstigen mot den gemensamma regionalpolitiken bedriven via strukturfonderna.

– Det är svårt att hitta bevis för att insatser inom ramen för strukturfondsstödet medför ett europeiskt mervärde i medlemsländer och regioner med relativt sett högre välståndsnivå, sa Cecilia Malmström när riksdagens finansutskott höll utfrågning om budgetöversynen i december.

Ljuva ord för den som skrivit om det ena EU-projektet fånigare än det andra. År 2006 fick svenska lantbrukare dela på 926 miljoner euro i bidrag. Strukturfonderna delade ut 308 miljoner. Men det senare bidraget kostade ännu mer i nationell, nästan helt skattebetald, medfinansiering. Proportionerna över hela EU – då med 25 medlemmar, nu även med Bulgarien och Rumänien – var 49,8 miljarder euro till bönderna och 32,4 till regionalpolitiken. Tack vare de höga spannmålspriserna har jordbruksdelen krympt från 42 till 37 procent av hela EU-budgeten och strukturfonderna gått om i andel.

– Hunky-dory tycker en del, då behöver vi inte göra något. Men det är ju precis då det gäller att passa på att ändra det system som bara de franska presidenterna och deras tio närmaste rådgivare begriper. Det är därför de alltid får som de vill.

Uppgifterna om vilka länder som får, och betalar, vad i EU-systemet är tillgängliga. Men man får slita för att hitta dem på unionens råddiga hemsidor.

– Jag brukar säga till kommissionen att stänga ner rubbet i två veckor och under tiden låta tre 15-åriga hackers skapa ett nytt upplägg. Hur det än blir, blir det åtminstone hundra gånger bättre än det är nu, säger Cecilia Malmström som har en fallenhet för ironi och älskar drastiska debatter. Hon kan längta efter dem i EU-parlamentet, där hon satt från 1999 fram tills hon blev minister.

– Där skämtar man och tar i, på ett ganska brittiskt vis. Folk skrattar och applåderar. Missnöjet hörs också. Men allt sker i hjärtlig anda. Här hemma får man akta sig, sarkasmer funkar inte norr om Lerum.

Här är vi journalister medskyldiga. Ibland för att vi kanske inte förstått skämtet, ibland för att det kan bli en rubrik med orden ”hånar” eller ”kränker”. Särskilt om den som blivit driven med är humorbefriad – då blir det uppföljningar om härskarstrategier och mobbning. Och ytterligare politiker som skaffar munlås.

Malmström tycker sig ha folkligt stöd för sin budgetlinje. När hon reser runt i Sverige vill ungdomarna att EU satsar mer på att agera internationellt, det kan handla om bistånd eller fredsfrämjande insatser. Och om klimatet förstås. De äldre är inte emot det, men talar också om att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten.

– Visst handlar det mest om nationella insatser. Men den europeiska samordning av polis- och tullarbete som krävs kostar också. Man måste prioritera, säger EU-ministern.

När hon drar sin lista över vad Sverige prioriterar som ordförandeland undrar man dock hur det står till med sorteringsförmågan. Följande står på den lista Cecilia Malmström ständigt upprepar: klimat, miljö, energi, jobb, tillväxt, konkurrenskraft, gemensam asyl- och migrationspolitik, Östersjön och EU:s närområden inte minst Ryssland, EU som global aktör och fortsatt utvidgning (läs Turkiet och Balkan).

Det är som barnet som lämnar den danska glassaffären med sex sorters ”is i vaffel” med ”piskeflöde, syltetöj” och en ”flödebolle” på toppen och ändå hävdar att det valt bort mycket – ungen har ju avstått från ”krymmel”.

– Det svenska ordförandeskapsprogrammet är inte klart än, men det är dessa teman vi tre (Frankrike och Tjeckien också) ska arbeta med under våra 18 månader. Det hela kommer att kokas ned till ett arbetsprogram som vi presenterar i slutet av året.

– Vi kommer inte att leverera på alla områden, men på några, försäkrar EU-ministern.

Denna ordförandetrio är rätt representativ för EU, har olika åsikter om mycket. Tjeckien är synnerligt USA-vänligt, en amerikansk missilbas invigs i dagarna åtta mil från Prag. Frankrike är minst sagt skeptiskt till stormakten. Tjeckien riktar sin misstro mot klimatismen, oron för växthuseffekten som överideologi. President Vaclav Klaus skulle debattera mot fredspristagaren Al Gore varje dag om han fick.

– Det är viktigt att förstå de nya medlemsländernas resonemang. För tjugo år sedan blev de av med den kommunistiska diktaturen. Nu upplever de sig möta en ny allomfattande världsideologi med planekonomi och frihetsbegränsningar. Visa av erfarenheten är de skeptiska även om vi framhåller att miljötänkande inte står i motsats till tillväxt. Tvärtom.

De borgerliga politiker i Västeuropa som har att övertyga tvivlande östeuropéer har det inte alldeles lätt. Speciellt inte när sådana som Red Ken, borgmästare Livingstone i London, glatt förklarar att kampen mot klimatförändringar ”på sitt sätt för oss tillbaka till grundläggande socialistiska doktriner”.

De kommer att jämka ihop sig. Det gör man, nästan, jämt. Som Cecilia Malmström säger: Inom EU är kompromissen gud.

I regeringen är den i så fall den helige ande. Vilket inte hindrar att det utspelas maktkamper. Cecilia Malmström sitter formellt i statsrådsberedningen, men hon sitter på en trappa i ett jätterum med en gigantisk röd matta som hon valt själv på trots mot inredarnas tips.

– Min son använder mönstret som bilbana.

Sonen ägnar sig åt bilar och systern…

– Tyvärr, tyvärr. Dottern leker också med bil någon gång, men det är sonen som är inne på bilar.

Malmström är inte ensam om att vara tvillingförälder i regeringen. Hennes partikamrat integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är det också. Liksom moderate finansministern Anders Borg. Faktiskt Mikael Odenberg också, men han är ju före detta nu. Flera andra statsråd har små och halvstora barn.

– Det innebär inte att vi pratar barn jämt, men vi har perspektivet. Och när det är lucia-morgnar på dagis eller vinterkräksjuka på gång blir det ju en del, säger Cecilia Malmström vars make sköter vardagsruljangsen med inhyrd hämthjälp när det kniper.

Malmström sitter som sagt en trappa upp i Rosenbad. Statsminister Fredrik Reinfeldt sitter högst upp med sina medarbetare. Och de är inte alltid snälla mot EU-ministern, några försöker runda henne och sätta sig på henne för att ta hand om frågor själva. Påstår jag.

– Så upplever inte jag det. Men moderaterna och folkpartiet är ju två partier. Det är klart att det uppstår spänningar. Men det är inte lätt att sätta sig på en som mäter 183 i strumplästen, svarar Cecilia Malmström innan hon smiter in på toaletten för att byta till de nya, hela strumpor en förutseende kvinna har i handväskan. Därefter minglar hon 20 minuter med riksdagsledamöter och journalister på folkpartiets kansli i riksdagen innan hon stegar i väg till arbetsmiddag med Aleksandr Vondra på restaurang Leijontornet.

—

Passionerad bokläsare
Namn: Cecilia Malmström.
Ålder: Fyller 40 i maj.

Familj: Maken Mikael Janson, fp-politiker på heltid i Göteborg. Felix och Molly som fyller fem i år. ”De är dessvärre inte synkade, en är mycket morgonpigg men inte den andre. Jag har inte fått sova en morgon på fem år.”

Bor: Radhus på Hisingen, övernattningslägenhet i Stockholm. ”Det är ett studentrum, inte så glamouröst.”

Utbildning: Litteratur vid Sorbonne 1986/87. Statskunskap i Göteborg, fil dr 1998 med avhandlingen ”Regionen, makten och härligheten” om regionala partier i Västeuropa.

Civil karriär: Teknisk assistent och översättare på SKF i Paris, Stuttgart och Barcelona i slutet på 1980-talet. (Pappa Sten pensionerade sig nyss som Nordamerika-chef för SKF.) Mentalskötare på Lillhagen i Göteborg 1989-92, därefter Komvuxlärare och universitetslektor.

Politisk karriär: Nämndeman 1991-94, vice ordförande invandrarnämnden i Göteborg 1994-98, ledamot i fp:s partistyrelse sedan 1997, ledamot Europaparlamentet 1999-2006, EU-minister 2006-.

Fritid: Passionerad bokläsare, 30-40 romaner om året. ”Det enda jag gör som inte är familjen eller politiken”. Just nu ”Orkanpartyt”, Klas Östergrens senaste, samt Göran Perssons ”Min väg, mina val”.
”Fascinerade, jag hade ingen aning om att så många av världens stora problem fått sin lösning tack vare Göran Persson.”