Teknikens under?

Du kanske inte hört talas om Komtek, och det är inget att skämmas över. De kommunala teknikskolorna, en motsvarighet till musikskolorna, finns ännu bara i ett fåtal kommuner. Men fenomenet ska växa. I fjol och i år körde Nutek, verket för näringslivsutveckling, tillsammans med Kvinnor kan ett spridningsprojekt med fem anställda missionärer, lika många regionala konferenser, den egna hemsidan www.upptackkomtek.se, några skrifter och en nationell konferens som avslutning i Stockholm 15 mars.

Projektet kostade 1,5 miljoner ur Nuteks kassa och 6,9 skattemiljoner som tagit en tur om Bryssel och därför delades ut av svenska ESF-rådet, som ska utläsas europeiska socialfonden.

Alla korrekta personer var inhyrda. Offentliga Sveriges Blatte nr 1, Gringo-mannen Zanyar Adami (som i prenumerationsrutan för sitt magasin skriver “Gringo Grande är fetast i stadish jao! Fyra nummer per år för 200 spänn, nästan lika billigt som baxat!)” invigde. Elin “Grynet” Ek och Alice Bah modererade. Ayesha sjöng och Zinat Pirzadeh ståuppade. Liksom näringsminister Maud Olofsson på sitt vis:

– Jag kom faktiskt lite innan jag skulle tala och fick chansen att gå runt här bland borden, det var så trevligt att se barnen. Oh, vad de håller på. Vad glada och stolta de är när de jobbar med det här.

Det här, det är ofta baserat på Lego, man bygger robotar och andra saker som ska röra sig eller lysa och blinka, mekanik och elektronik är viktiga delar i verksamheten. Barnen, det var elever från de Komtek som redan finns. Och att ungarna kunde visa upp sig och sina byggen är huvudsakligen Inga Lill Stjerndahls förtjänst. Hon har arbetat länge på Nutek med kvinnligt företagande, uppfinnande och teknik och dragit sin slutsats.

– På Nutek jobbar man med vuxna och det är svårt att stuva om i deras tänkande. Man måste börja när barnen är små, sex sju år och utveckla deras intresse för teknik så att de tycker det är spännande, att det är något man väljer av lust och inte bara för att det ger jobb och hög lön.

ÅR 1999 skrev musikläraren Torgil Persson en licentiatavhandling om de kommunala musikskolornas framväxt och det turbulenta 1990-talet. När krisen var som värst diskuterade många kommunpolitiker att lägga ner kommunala musikskolan, den är ett frivilligt åtagande, inget staten kräver ska finnas. Musikbranschen mobiliserade med nyttoargument:barnen blir intelligentare av att lyssna på och spela Mozart, det svenska musikundret – popexporten – beror på att barnen via blockflöjten tar sig vidare i musikens värld, bredden bäddar för toppen.

Varför inte göra samma sak, fast med tekniken, resonerade Inga Lill Stjerndahl. Det mångomskrivna musikundret handlade då om ett exportvärde på 3,3 miljarder. En piss i Mississippi jämfört med teknikföretagens utlandsförsäljning.

På Ams fanns Harriet Aurell, som sysslat med projekt för att kvinnor ska söka sig till tekniska områden. Tillsammans tänkte de ut Komtek och fick med ESF-rådet på projektet. Minst hälften av eleverna och handledarna skulle vara tjejer, då kunde det bli ett Equal-projekt.

Det var svårare att hitta svenska kommuner som ville vara med, de skulle ju ta sin del av notan och det fanns krav om att verksamheten inte fick drivas i vanliga skollokaler på grund av tristessmittorisk. Utrustningslistan var, och är, dessutom tolv sidor lång (och innehåller stavningar som “kondennsatorer”, “balzarträ” och “sandwishboard”). Av de tre tilltänkta försvann Lund och Norrköping, men Örebro blev kvar

Ams skapade den tvååriga högskoleutbildningen teknikpedagog, den fick bland andra ett antal konstnärer gå. De var stamkunder på arbetsförmedlingen och fick ersättning motsvarande a-kassa för att utbilda sig i denna framtidsbransch. Gick allt enligt plan borde alla svenska kommuner inrätta kommunala teknikskolor.

Teknikpedagogerna var inte utexaminerade än när Komtek i Örebro invigdes den 20 februari 2003, men några gjorde sin praktik där. Fyra fick så småningom projektanställningar. Fullt utbyggt hade Komtek sex projekttjänster plus handledare till eftermiddags- och kvällskurserna för barnen.

Komtek i Örebro var ett tillfälligt pilotprojekt. Men det hade inte mer än rullat i gång när det fick efterföljare med Nutekbidrag. På hösten öppnade Komtek i Halmstad, Jönköping, Härnösand och Örnsköldsvik. Året efter fick Skellefteå, Laxå och Karlskoga treårigt bidrag för att starta, och de fick lova att fortsätta verksamheten permanent när statsbidragen försvann. Den garantin har också Järfälla givit, där öppnade anläggningen – med tre statliga miljoner i ryggen – i januari i fjol.

Eskilstuna fick inte etableringsbidrag. De vill nämligen börja i liten skala, med en anställd och mer arbeta mot skolorna. De fick nobben av Nutek, men har i stället fått bidrag i andra former och räknas alltid med när Nutek berättar om de tio Komteken.

Egentligen skulle de ha varit elva. Uppsala hade beviljats bidrag. Men den nya borgerliga kommunledningen satte sig och tittade siffrorna. Det skulle kosta tre, fyra miljoner om året när statens bidrag försvann. Man beslöt att lägga Komtek på is, men nu pågår upptining i form av en ny ansökan.

I själva verket finns det inte tio heller, även om det står så på spridningsprojektets hemsida. Skellefteå packade ihop vid årsskiftet.

Socialdemokratiska ordföranden i stadens barn- och grundskolenämnd, Maria Marklund, förklarar att man efter att ha gjort en utredning kom fram till pengarna kunde användas bättre.

– Vi hade måst gå in med ganska stora belopp, i en verksamhet där man inte vet vad man ska ha lokalerna till på dagtid. Dessutom är det så att vi har 39 skolor, och nästan alla är byaskolor. Om eleverna där ska kunna använda Komtek krävs det resor och de kostar.

– Vi har i stället valt att se till att ha tekniklådor som ska komma ut på alla skolorna. Och så satsar vi på företagsamt lärande. Vi delar ut pris till det företag som bäst tar hand om praktikanter och studiebesök, sådant är viktigt och det sköter sig inte självt, säger Maria Marklund.

I Skellefteå har man dessutom Teknobalder, en inrättning med labsalar och möjlighet till experiment och lek som håller öppet för alla på loven.

Också i lilla s-styrda Laxå (5 974 invånare sista juni och säkert färre i dag, 1970 var de 9 553) har Komtek i praktiken lagts ner. Lite öppet på lov ska det vara, men det som är själva avsikten och det officiella existensberättigandet – fritidskurserna – är borta. Liksom den del av kommunala musikskolan som handlat om individuell undervisning.

– Vi kunde inte få fram pengar till den nivån, det hade slagit ut en hel del annat värdefullt, säger Conny Svensson som är verksamhetschef för skolområdet.

I likhet med Maria Marklund ser han inte projektpengarna som helt bortkastade, Komtek-personalen hann ge lärare och förskollärare i vanliga skolan lite fortbildning i teknik i alla fall.

I Härnösand höll det på att gå samma väg, nedläggning var första alternativet i det borgerliga budgetarbetet. Men Komtek blev kvar när det gick att dra runt verksamheten på sammanlagt 1,5 tjänst tack vare att teknikskolan ligger i det redan existerande Technicus, ett av Sveriges 16 “science centers”, och kan använda den pedagogiska personal som finns där. I Jönköping finns samma samboförhållande. (Dessa vetenskapscentrum får för övrigt dela på 23,5 statliga miljoner som delas ut av Myndigheten för skolutveckling som förkortar sig MSU, precis som moderat skolungdom, och surar när man kortar till Mysko.)

Lina Ahlbom, från början lärare i matte och NO, håller i Komtek i Härnösand. Där går 160-170 barn och ungdomar. De små går ett fast program där man termin efter termin börjar på en högre nivå, de som fyllt tolv kan välja bland olika kurser. Men inte flickkurser med namn som “Drömrummet” och “Rosa drömmar”, vilket finns i Jönköping även om den rosa drömmen är inställd i höst.

– Vi har i uppdrag att vara så könsneutrala som möjligt, då ska vi inte spela på etablerade könsrollsföreställningar, säger Lina Ahlbom och låter inte alldeles lycklig när hon berättar att de har en kurs i att göra smycken.

Komtek i Härnösand går alltså runt på relativt lite resurser, särskilt jämfört med Örebro där man under projektperioden hade sex projekttjänster plus handledare. Och det för att ha 100 till 160 platser på fritidskurserna om en och en halv timma i veckan. Nog blir det lärartätt, målsättningen är att ha två betalda vuxna i en grupp om max åtta barn, och dyrt. Frågan är om det är värt pengarna.

Minna Salminen-Karlsson, fil dr vid Linköpings universitet, utvärderade Örebroprojektet åt Nutek. Hennes slutsats var att projektet var lyckat. Varför? För att verksamheten permanentats och Örebropolitikerna valt att ta hela notan.

Målet om att fler elever, och helst flickor, ska söka sig till tekniska utbildningar går inte att mäta än. Om någonsin. Orsakssambandet kommer att vara svårt att utreda. Och Salminen-Karlsson skriver efter sina samtal med teknikpedagogerna att Komtek snarast lockar redan teknikintresserade ungar och att de tvivlar på att det ökar antalet studenter på sådana utbildningar. Däremot kan de som väl börjar ha bättre förkunskaper.

Utvärderingen ägnar sig i likhet med många andra utvärderingar i det offentliga Sverige inte åt något så vulgärt som pengar, om att diskutera valuta för skattemedlen.

Nutek har hittills använt 25 skattemiljoner för de Komtek som finns och har funnits. Kommunerna har lagt till lika mycket. Endera dagen får tre nya kommuner 2 miljoner var för att starta. Eldsjälen Inga Lill Stjerndahl rabblar de sökande ur minnet över hemtelefonen. Egentligen har hon gått i pension, men hon är kvar på timanställning för urvalsförfarandet.

Inga Lill Stjerndahl gillar inte frågor om nyttan per krona.

– Kommunerna har ganska mycket pengar. Örebro kommun har två miljarder för barn och ungdom. Då är två miljoner väldigt lite om man jämför.

– Och verksamheten är väldigt lyckad, det är kö till alla Komtek.

– För resten tycker jag inte att du ska skriva om verksamheten utan att ha varit och sett den, sett barnens glädje och kreativitet.

Barnen är säkert glada, men så många är de inte. Och fritidsskolorna har inte kört i gång än, “BlingBling” och de andra kurserna i Järfälla börjar vecka 37, även om klasser redan är där för tekniklektioner under skoltid. I Karlskoga fick skoleleverna kursprogrammet under sista veckan i augusti. Det är kort: man har fyra kurser, alltså runt 32 platser. Plus en höstlovskurs. Med så få platser är det inte svårt att få sig en kö.

I Örebro är det hyggligt med lediga platser på kurserna som är till för elever från årskurs sex och uppåt. De två miljarderna Inga Lill Stjerndahl jämför med – 2,2 för att vara exakt – i Örebro innefattar allt från barnomsorg till gymnasieskola. Anslaget till Komtek är 2,7 miljoner.

En grundskoleplats i Örebro kostade i fjol 75 400 kronor. Om vi säger att Komtek har 150 platser, anmälningarna nu ligger på den nivån, blir det 18 000 kronor styck. För en och en halv timmas kurs i veckan.

I rättvisans namn ska sägas att Komtek i Örebro erbjuder mera, Snilleblixtarna till exempel. Det är ett paket som innehåller en inspirationsträff för lärare, en halvdags besök i klassrummet av en teknikpedagog – kallad pillardag – och sedan tillfälle att ställa ut elevarbetena. Men det paketet kostar 5 000 kronor per klass att tas ur skolbudgeten.

Sidoaktiviteterna vid Komteken varierar. Hur man än räknar blir huvudverksamheten, fritidskurserna, dyr. Men det är ingen offentlig fråga.

Den stora nationella Upptäck Komtek-konferensen spelades in. Är du lagd åt självplågeri kan du se delar av den över hemsidan. Där talar Maud Olofsson och förkunnar:

– Kanske är Komtek början på en ny svensk exportframgång. Här föds sannolikt många unika idéer som kan utvecklas till produkter så småningom.

– Mycket måste göras för att Sverige ska behålla och utveckla sin konkurrenskraft. Jag tycker att satsningar på unga är ett viktigt steg i den riktningen.

Inte ord om kostnad och nytta. I en panel bestående av representanter från universitet, företag och fack måste frågan ha berörts för en dam utbrister (dess värre alls inga namnskyltar): “Har vi råd att inte satsa på Komtek?!”.

Representanterna för våra sju riksdagspartier förklarar alla sin kärlek till Komtek. Ordföranden i näringsutskottet, folkpartisten Karin Pilsäter, säger: “Det här får inte bli en dagslända”. Socialdemokraten Anne Ludvigsson, som var med på invigningen av Komtek i Örebro när det begav sig, menar att “det handlar om Sveriges överlevnad, att ta vara på allas kreativitet”.

Bara Kent Persson, vänsterpartist i samma utskott, bryter tabut. Om staten har ambitionen att ålägga kommunerna att driva Komtek får den vara så god att skicka med pengarna, är hans budskap. Från publikplats reser socialdemokraten Elvy Söderström krav på fortsatt statliga stöd, också till de Komtek som finns – till exempel i Örnsköldsvik där hon kommunalrådar.

Hittills har Komtek vuxit fram utan diskussion. Det är en så liten del av statens budget, det är – till en början – så billigt för kommunerna eftersom bidragen trillar in. Men ponera att alla 290 kommuner skulle få etableringsbidrag enligt nuvarande modell, då talar vi om nästan lika många miljoner om året i tre år – storstäderna måste ju få bra mycket mer än småkommunerna. Sedan handlar det om driftskostnader i kommunerna på lågt räknat 700 miljoner.

Nya budgetposter av den storleksordningen blir det alltid debatt om. Behövs inte pengarna bättre någon annanstans, i äldreomsorgen eller kanske i medborgarnas egna fickor? Teknik är trots allt ett obligatoriskt ämne i grundskolan, fyra av fem elever får ämnesbetyg och resten får sin dom som en del i blockbetyget för NO, de naturorienterande ämnena. Dessutom har eleverna 330 timmar slöjd.

Än så länge har diskussionen uteblivit. Men finansminister Anders Borg kan dra i gång den som en del av arbetet med vårbudgeten. Och då kan han passa på att läsa “Populärmusik från Svedala”, där geografekonomerna Hallencreutz, Lundequist och Malmberg utreder musikundret.

De förnekar inte att kommunala musikskolan kan ha haft någon inverkan, men noterar att många av låtskrivarna och producenterna som står för själva miraklet inte deltagit i den undervisningen. Den generösa tolkningen av a-kassereglerna har däremot haft stor betydelse för flera, den har fungerat som riskkapital, givit de blivande exportörerna tid och råd att utveckla sin musik.

Men det är en helt annan historia.

MALIN SIWEKöar för bidrag: Botkyrka Falköping Falun Helsingborg Hofors Hudiksvall Kramfors Krokom Kungsbacka Luleå Lund Osby Sundsvall Säffle Timrå Uppsala (Börjar om) Vallentuna Västervik Ystad Ånge Åre Älmhult Östersund Beviljade bidrag: Eskilstuna Halmstad Härnösand Jönköping Järfälla Karlskoga Laxå (Nästan nedlagt) Skellefteå (Nedlagt) Uppsala (Aldrig i gång) Örebro Örnsköldsvik