Telekom – fortsatttyst i luren

För Ericssons styrelseordförande Michael Treschow är det alldeles glasklart vad som gäller för den svenska telekomindustrins illa åtgångna flaggskepp under 2003.

– Fler orders. Vi måste ha fler orders. Det är så enkelt som så. Med bättre efterfrågan så faller de andra bitarna också på plats, säger han.

Men utsikterna för att han ska bli bönhörd är rätt dåliga. I november 2002 fanns få stabila tecken på en vändning för de företag som levererar infrastruktur till telekomoperatörerna. För mobila system, Ericssons huvudaffär, spådde de flesta marknadsbedömare i bästa fall en stillastående marknad eller ett fall på upp till tio procent.

För utrustning till fasta nät och optiska fibernät var läget ännu dystrare och bara för mobiltelefoner ser marknadsbedömare utrymme för en liten uppgång på kanske tio procent.

Låga investeringar
Enda chansen för Ericsson och många av dess konkurrenter att nå vinst är därför att med full kraft genomföra de besparingsprogram som i flera fall minskar antalet anställda till hälften eller ännu färre. Avgörande för aktiemarknadens förtroende och bolagens finansiella ställning blir att företag som Ericsson, Nortel och Lucent faktiskt når vinst någon gång under 2003 som utlovats.

Bakom bekymren för utrustningsleverantörerna ligger teleoperatörernas låga investeringar. De stora mobiloperatörerna har i de flesta fall nämligen riktigt goda finanser med stabila balansräkningar och mycket starka kassaflöden. Men resultatet efter finansnetto kan i många fall ändå vara negativt eftersom bolagen skriver av mycket goodwill efter köpen av konkurrerande operatörer eller dyra licenser för den tredje generationens mobiltelefoni i Europa.

Aktiemarknaden piskar samtidigt både mobiloperatörerna att stärka balansräkningarna och öka vinsten och kassaflödena. Lättast görs detta genom att minska bland annat på investeringarna, vilket operatörerna också har gjort under 2001 och 2002. Den trenden verkar fortsätta också 2003 om man ska utgå från bolagens investeringsplaner.

Mer trafik ryms
På mera mogna mobilmarknader, i Europa och delar av Asien, växer antalet abonnenter bara marginellt. Inte heller ökningen i samtalstrafiken indikerar att näten behöver byggas ut i rask takt för att klara ett ökat tryck. Operatörerna har tvärtom blivit allt skickligare på att få ut mer av de nät som redan finns på plats. Dessutom har de lyckats styra om trafik från dygnets intensivaste timmar till att få fler att i stället ringa på kvällar och helger. Det gör att mer trafik ryms i mobilnäten.

Fortfarande byggs näten ut i länder som Kina men även där har investeringarna minskat. Indien ser ut att bli nästa stora marknad för utrustningstillverkarna, följt av länder som Mexiko, Indonesien och Brasilien.

Annars är den stora frågan för mobiloperatörer under 2003 om det ska bli året då datatrafik i mobilnäten till slut ska få något slags genombrott.

Under andra halvan av 2002 lanserades bildmeddelanden , MMS (multimedia messaging services), i de flesta europeiska länder samt i Japan, Sydkorea och på en del andra asiatiska marknader.

Live!
Medan Sydkorea och Japan har varit snabbare att anamma de nya typerna av tjänster så har det gått trögare i Europa, bland annat på grund av att operatörerna har varit mycket mer valhänta i sin lansering. Priserna har varit höga och erbjudandena krångliga.

Under 2003 ska det redas ut. En början var ett nytt tjänstepaket från världens största mobiloperatör Vodafone som sjösattes hösten 2002. Vodafone Live! har inspirerats av de framgångar som de japanska operatörerna rönt med sina datatjänster i mobiltelefonen och innehåller en tjänsteplattform som redan är inbyggd i telefonen och som köps tillsammans med abonnemanget. Fler tjänster kan sedan läggas till efter hand.

Den strategin skapar både hot och möjligheter för tillverkarna av mobiltelefoner som under 2002 började få ut så kallade kameratelefoner på marknaden.

Koreansk stjärna
Kungen av mobiltelefonmarknaden, Nokia, var visserligen lite sent ute med sin första telefon med kamera men Nokia ökade tempot under slutet av 2002. Kampen med de japanska och koreanska tillverkarna kommer att hårdna under 2003 då telefonerna utrustas med allt fler kringfunktioner som kameror, musikspelare och färgskärmar.

Dessutom får fler handdatorer inbyggd telefonfunktion. Det stora stjärnskottet 2002 var just koreanska Samsung som fördubblade sina marknadsandelar, mycket på grund av framgångar med den nya generationens telefoner med färgskärmar och kamera.

Under 2003 kommer också flera operatörer i Europa att öppna sina nya 3G-nät för trafik. Bland de första är Hutchinsons bolag, tidigare Hi3G men som numer rätt och slätt kallas 3. Eftersom 3 är en helt ny aktör utan existerande kundbaser eller prissättning att ta hänsyn till är dess val av strategi av stor betydelse för resten av branschen.

Vem vågar tro?
Den mest sannolika strategin är att prisa bort 2G-telefonin från banan. Med andra ord blir det starkt pressade priser på röstsamtal som kan öppna för en snabb övergång till något som liknar fasta priser för röstsamtal. Det i sin tur skyndar på övergången från det fasta nätet till de mobila näten. Det är något som skapar trafik (och till glädje för Ericsson också efterfrågan på infrastruktur som mobilsystem).

I Sverige bygger Hutchinson upp den svenska operatören tillsammans med Wallenbergfamiljens Investor. Bolaget har, liksom Orange och Vodafone, ansökt om lättnader i villkoren för 3G-licensen.

Post- och telestyrelsen sade under 2002 nej till att rucka på kraven, men eftersom slutet av 2003 närmar sig kommer någon form av kompromiss säkert att nås. Vid utgången av 2003 ska merparten av det svenska folket omfattas av 3G-näten, enligt de nuvarande planerna.

Någon som tror att det blir så?