Terrorn startade världsekonomin

Terroristattackerna som initierades av Usama bin Ladin kickstartade världsekonomin samtidigt som al-Qaida-ledaren kan ses som USA-presidenten George W Bush bäste vän.

Hårdraget? Javisst. Men inte desto mindre sant. Sänkta räntor, fallande oljepriser och ett stort amerikanskt skattesänkningspaket har gett världsekonomin i allmänhet och USA i synnerhet en enorm ekonomisk-politisk stimulans under det senaste året. Men nu verkar det som att effekterna börjar klinga av.

När de ekonomiska konsekvenserna av terrorattacken skulle överblickas och analyseras var det många som bankade på den allra största kristrumman. Det var på sätt och vis förståeligt.

Förvånande återhämtning

Ur ekonomisk synvinkel tycktes terrorattacken var utförd med perfekt tajming. USA var redan inne i en djup lågkonjunktur och attacken var det som slutligen skulle putta ekonomin över recessionens brant.

Under de första kaotiska dagarna såg det också ut som om den “djävulska planen” skulle lyckas. Chockade hushåll höll i slantarna, företagen tvärstoppade sina investeringsplaner, oljepriset rakade i höjden och börserna runt om i världen sjönk som stenar i takt med att de öppnade handeln.

Men det som ändå förvånade mest av allt var hur snabbt allting blåste över och framför allt hur den amerikanska ekonomin tog ny fart. Inte i form av en sprudlande högkonjunktur, som vi vant oss vid från slutet av 1990-talet, men trots allt hölls tillväxten klart över nollstrecket. Sacos analyschef Gunnar Wetterberg sade i Affärsvärlden en vecka efter attacken:

“Det är stötande för oss att något så här stort händer men det är lätt för de ekonomiska och finansiella systemen att läka såren.”

Räntesänkning

Det visade sig att han fick rätt. Ett skäl till den snabba scenförändringen var att de flesta av världens centralbanker, med amerikanska Federal Reserve i spetsen, i en samordnad aktion sänkte sina styrräntor bara tre dagar efter attacken.

En sådan aktion hade aldrig kunnat genomföras utan hänvisning till attacken. Det bidrog till ett visst lugn på den finansiella marknaden. Visserligen sjönk börserna i USA när de åter öppnade den 17 september men redan den 24 september började aktiekurserna att stiga. Den positiva trenden höll i sig under resten av året.

Oljepriset rakade i höjden dagarna efter den 11 september och nådde som högst drygt 31 dollar per fat. En dryg vecka senare pendlade priset kring 20 dollar och när sedan Afghanistan, en icke oljeproducerande nation med få allierade och en ekonomi i spillror, visade sig vara bas för terroristerna sjönk oljepriset ytterligare. Usama bin Ladin hade ur ett krasst ekonomisk perspektiv valt det perfekta landet att leda sina operationer ifrån.

Det som ekonomiska bedömare med bävan hela tiden väntade på var hur de amerikanska konsumenterna skulle reagera. I september förra året blev det en brant nedgång i den privata konsumtionen men det kunde till stor del förklaras av att folk helt enkelt höll sig hemma bland nära och kära de första dagarna.

Shoppa för fosterlandet

Därefter sades det halvt på skämt, halvt på allvar att “shopping var en patriotisk plikt”. I oktober kom beviset på att amerikanerna hörsammat uppmaningen. Konsumtionen steg i rekordfart.

Egentligen borde det inte ha varit så förvånande. Lägre räntor, sjunkande oljepris och skattesänkningar gav sammantaget en enorm ekonomisk stimulans. Lägg sedan till nollräntelånen på bilinköp och en allt starkare dollar som gjorde importvaror billigare och det går att förstå att hushållen hittills har gjort sitt bästa för att hålla recessionen stången.

Amerikansk industri fick också luft under vingarna, stöttad av konsumtion, sänkta skatter och en explosionsartad ökning av försvarsutgifterna. Kongressen höjde exempelvis det försvarsanlag som president Bush initialt presenterade i kampen mot terrorismen.

Effekten avtar

Nu tycks det som om den positiva bin Ladin-effekten på amerikansk ekonomi kan vara på väg att avta. Börskurserna var det första som vek, kanske delvis för att patriotism inte visade sig vara någon långsiktigt hållbar placeringsstrategi. Tron på en långvarig konjunkturuppgång har också försvunnit. De långa amerikanska räntorna, som allmänt ses som en indikator på vart ekonomin är på väg, ligger på den lägsta nivån på 40 år, och betydligt lägre än när effekterna av 11 september ännu var oöverskådliga. USA:s, och för all del också Storbritanniens försvarsutgifter höjs kraftigt också nästa år men ändå är industriindikatorerna svaga.

Fortfarande fortsätter emellertid hushållen att hålla konsumtionen vid liv. Det återstår att se hur det går, men det ser onekligen lite oroväckande ut.