Tillväxtkraft nej tack

Den konjunkturanalys som görs av myndigheter, banker och analysinstitut tycks gå ut på att till vilket pris som helst undvika att ta ordet högkonjunktur i sin mun. I förra veckan publicerades både den senaste konjunkturbarometern, som sammanfattar läget i industri, byggsektor och detaljhandel, samt HIP-undersökningen som redovisar hushållens bedömning av sitt eget respektive Sveriges ekonomiska läge. Bägge undersökningarna kommenterades på de flesta håll som att “industrin sakta (med betoning på sakta) är på väg upp ur svackan” samt att hushållen nu är mer pessimistiska om framtiden.

Affärsvärlden ställer sig skeptisk till tolkningen. Tvärtom visade konjunkturbarometern att det som tidigare endast var förhoppningar om ökad orderingång, numera i högsta grad är en realitet. Visserligen finns det branscher som släpar efter, som telekomsektorn. Men i exempelvis skogs-, stål- och kemiindustrin handlar det snarast om en starkare orderingång än väntat. Det är en bild som ytterligare förstärkts av det synnerligen starka inköpschefsindex som redovisades i måndags.

Där var beskedet glasklart – industrin är på väg upp i turbofart.

Luktar konsumtionsboom

Mätningen av hushållens inköpsplaner och förväntningar tolkades av många som att pessimismen åter fått fotfäste hos de svenska hushållen. Nu skulle minsann hushållen hålla i slantarna, var den allmänna tolkningen. Men precis som i konjunkturbarometern lönar det sig att titta på delserierna. För det är faktiskt så att hushållen planerar att köpa mer kapitalvaror än tidigare och tycker att det är mer ofördelaktigt att spara. Det luktar egentligen en mindre konsumtionsboom lång väg.

Men det verkar som sagt som att många prognosmakare valt att fokusera på det negativa i sina kommentarer. Ett skäl kan vara att de fortfarande är högst osäkra på kraften i den ekonomiska återhämtningen och aktar sig för att skicka fel signaler till riksbanken som på torsdag meddelar sitt nästa räntebeslut.

Ett annat och betydligt mindre acceptabelt skäl till den återhållsamma attityden är att prognosmakarna håller sina tidigare ekonomiska förutsägelser om ryggen. Den överväldigande pessimism som de flesta hållit fast vid under hösten, vintern samt våren ser numera ut att slå helt fel. Men i stället för att justera upp sina prognoser radikalt en gång för alla så väljer man tydligen de små stegens revolution. Då passar det in i bilden att prata ner positiva konjunkturindikatorer.

Nästa steg i den riktningen är säkert att hävda att den svenska kronans nyvunna styrka ska begränsa uppgången. Men den svenska kronan var betydligt starkare mot såväl euron som dollarn under perioden 1999 till 2000, då den svenska exporten steg med 8,4 respektive 16,9 procent. Slutsatsen blir att bara den internationella konjunkturen tillfrisknar, så kommer även den svenska industrin att göra det, trots en något starkare krona.