Tjänstepension: Den missförstådda pensionen

Försäkringsbolag och banker vill väldigt gärna att alla svenskar ska låsa in pengar i bundet pensionssparande. Och de anstränger sig verkligen för att övertala oss.

»Vi måste tvinga folk att börja, de har så svårt att bestämma sig«, sa en säljare till Affärsvärlden.

Ett annat exempel på hur försäljningen går till gav ett besök inkognito som Affärsvärlden gjorde för två veckor sedan hos en av Skandias återförsäljare vid Stureplan i Stockholm. Schablonbilden som deras säljare gav är enkel: »Den statliga pensionen ger 50 procent av din lön och tjänstepensionen ger ytterligare 10 procent. Om du inte tror att du kan leva på 60 procent av din lön så måste du pensionsspara privat.«

Samma bild med 50 plus 10 brukar bankernas säljare ge. Men så enkelt är det inte. Affärsvärldens medarbetare kunde glatt visa upp årsbeskedet för sin tjänstepension som visar att den till och med beräknas ge mer än hela den statliga pensionen. Så är det om man har glädjen att vara höginkomsttagare. Och faktiskt får alla som är tjänstemän i privata företag betydligt mer än 10 procent från sin tjänstepension ITP/ITPK.

Det är nämligen ITP ensam som utlovar 10 procent av slutlönen. Därutöver avsätts sedan 1990 två procent av lönen varje år till ITPK, där man själv får välja vem som ska förvalta pengarna. Redan med ett antagande om en real avkastning på fyra procent per år så kommer även ITPK att ge 10 procent per år till den som idag är 40 år och arbetar fram till 65. Tjänstepensionen är alltså sammanlagt dubbelt så bra som säljarna brukar påstå.

Minst det dubbla

Ja, som sagt minst dubbelt så bra. För när det gäller årsinkomster mellan 7,5 och 20 basbelopp ska ITP täcka 65 procent av lönen. Gränsen för när ITP/ITPK ger mer än den statliga pensionen går därför (beroende på flera antaganden) vid en årsinkomst på ungefär 400.000. Vid så höga inkomster ger ITP/ITPK flera gånger mer än privat pensionssparande, även om avdragsrätten utnyttjas maximalt.

Segdragna förhandlingar mellan SAF och PTK pågår om förändring av ITP/ITPK. Troligen kommer hela tjänstepensionen att bli som ITPK (insättningen är en fast procent av lönen och individen väljer själv fondförvaltare) och den totala avsättningen kommer att bli ungefär densamma som idag, alltså fyra procent av en lön på upp till 7,5 basbelopp och mer därutöver.

Diagrammet (se den tryckta tidningen, nummer 17/1999 sidan 38) visar en beräkning av den troliga pensionen för en privatanställd tjänsteman som är 40 år som tjänar 20.000 kronor per månad och får en real löneökning på två procent varje år fram till pensioneringen vi 65 års ålder. Avkastningen antas bli densamma som i Sparindikatorn. Resultatet är att den statliga pensionen plus tjänstepensionen tillsammans ger 72 procent av slutlönen.

Bättre som pensionär

Notera att pensionen blir hela 18 procent högre än lönen idag (vilket beror på det högst rimliga antagandet om en löneökning på två procent per år). Det talar för att det är onödigt att pensionsspara privat. Varför i onödan minska konsumtionen idag, när levnadsstandarden som pensionär ändå troligen kommer att bli högre?

När det gäller unga människor är det dessutom en stor nackdel att låsa in pengarna fram till 55 års ålder. Möjligen kan avdragsgillt privat pensionssparande vara bra för de som tillfälligt har extremt höga inkomster, till exempel idrottsmän och börsmäklare. Men för de flesta är det rimligen viktigare att spara för att ha råd med barn, villa och sommarstuga.

Om man ändå vill pensionsspara privat så blir resultatet sällan så väsentligt som säljarna påstår. Om personen i vårt exempel börjar spara idag och sätter in fem procent av lönen (idag 1.000 kronor per månad) mellan 40 och 65 års ålder så räcker det privata pensionssparandet ändå bara till att täcka ytterligare 12 procent av slutlönen.

Mycket mer går inte att spara avdragsgillt, eftersom man maximalt får göra avdrag för ett halvt basbelopp per år vid inkomster upp till tio basbelopp och 5 procent av lönen därutöver. Fast avdragsrätten är förstås bara intressant om man räknar med att ha lägre marginalskatt när pengarna betalas ut.

Lägre kostnader

Intressant är att tjänstepensionen i exemplet blir större än pensionen från det privata pensionssparandet, trots att avsättningen är en procentenhet mindre. Det beror på att avsättningar till tjänstepensionen görs under en längre tid, enligt nuvarande regler mellan 28 och 65 års ålder. Dessutom har vi antagit att kostnaderna i framtiden kommer att vara en procentenhet lägre per år för förvaltningen av tjänstepension än för privat pensionssparande (det visar de priser som LO-medlemmarna erbjöds i höstas).

Att premiepensionen från PPM blir lika stor som det privata pensionssparandet, trots att avsättningen per år bara är hälften så stor, beror delvis på att avsättningen till PPM började redan 1995 men framför allt på att sparandet hos PPM sker helt utan skatt och troligen med ännu lägre kostnader än tjänstepensionen.

Livbolag över 45

Slutsatsen är att det knappast är motiverat att pensionsspara privat för tjänstemän som räknar med att arbeta till 65 års ålder. Däremot kan det vara viktigt för de som inte får någon tjänstepension från sin arbetsgivare eller som vill pensionera sig redan vid 55.

För de som är över 45 år rekommenderar Affärsvärlden ett traditionellt livbolag. De tar lägre risk och har lägre kostnader (se “Mest för pengarna”). För höginkomsttagare under 45 rekommenderar vi IPS (se “Billigare än fondförsäkringar”).

Övriga artiklar om pensionssparande