TJÄNSTESKATTEN: En nödlösning

På lång sikt är det troligen skadligt för den ekonomiskautvecklingen att skattesubventionera hushållsnära tjänster, somutredningen om tjänstebeskattning kallar dem. Genom att införalägre skattesatser för vissa lågproduktiva näringar styrs ocksåefterfrågan dit, och slutresultatet bör bli en totalt sett lägreproduktivitet i samhällsekonomin.

LO-ekonomen Dan Andersson, som av regeringen utsetts att utredafrågan, har ändå goda argument för att föreslå lägre skatt förbl.a. restauranger, bilservice, transporttjänster, tvätt ochstädning. Det verkliga skälet kan sägas vara att ekonominfungerar så dåligt att man måste ge upp långsiktigaeffektivitetsmål för att inom rimlig tid kunna ökasysselsättningen.

Trots att vi nu har fallande prisnivå är lönekostnadsökningarnadet största problemet i svensk ekonomi. Om det inte fanns någonrisk för framtida inflation skulle regeringen och riksbankenkunna lätta finans- och penningpolitiken. Då skulle efterfråganta fart och arbetslösheten minska.

Problemet är att en ökning av efterfrågan väntas leda just tillökade inflationsimpulser. Brist uppstår först inom de mestkvalificerade yrkena, vilket sätter fart på löneökningarnafastän arbetslösheten fortfarande är hög för grupper som ärmindre attraktiva på arbetsmarknaden. Och löneökningarna spridersig genom kompensationskrav även till grupper som egentligeninte har marknadsförutsättningar för att kräva mer. Enligtgängse ekonomisk teori finns en viss nivå på arbetslösheten somman inte kan underskrida utan att inflationen börjar ta fart.Enligt OECD bedöms jämviktsnivån i Sverige ligga på 6-7 procentsarbetslöshet. Det skulle alltså finnas mycket litet utrymme kvaratt minska arbetslösheten innan inflationsrisken ökar. Desenaste dagarnas ränteoro tyder också på att finansmarknadeninte ser den höga arbetslösheten som någon garanti mot ökadinflation.

Men genom att sänka skatten inom områden som huvudsakligenutnyttjar lågutbildad personal borde man också kunna sänkajämviktsarbetslösheten. Man bör kunna stimulera den här delen avarbetsmarknaden, där risken för överhettning ändå är minimal,utan att riskera inflation i hela ekonomin.

Alternativet till detta vore att skapa en arbetsmarknad där detblev lättare att rekrytera folk till bristyrken, till exempelgenom större löneskillnader som gjorde det mer lockande attförsöka öka sina kvalifikationer.

OECD rekommenderar ökad flexibilitet i lönesättningen, lägreskatter, mindre stela regler inom arbetsrätten samt sänktaersättningsnivåer i bland annat a-kassan för att öka utbudet avarbetssökande. Syftet är detsamma, nämligen att ökasysselsättningen utan att inflationsbenägenheten ökar. Även inomEU arbetar man efter liknande riktlinjer, vilket fått densvenska regeringen att på ett uppmärksammat sätt säga nej tillett samarbete om arbetsmarknadspolitiken som man själv varit medom att ta initiativ till.

Utredningen håller med OECD om att det är den svenskalönebildningen som är avgörande för hur sysselsättningen kommeratt utvecklas. Förslagen om en annan beskattning avtjänstesektorn får, heter det, ganska begränsade konsekvenserför sysselsättningen. Men man anser att det även med enförbättring av ekonomins funktionssätt skulle behövas lägreskatt inom tjänstesektorer, eftersom det även om andraförändringar genomförs skulle ta orimligt lång tid att suga uppalla arbetslösa. Så många som 600.000 arbetslösa kan inte påmedellång sikt genomgå utbildning med hög kvalitet, heter det.Enligt utredningen skulle dessa förslag om lägre skatt på vissatjänster leda till att sysselsättningen kan öka med 25.000personer. Tillsammans med förslag om höjt och permanent ROT–avdrag samt ett särskilt program för tjänster åt pensionäreroch för vård av sjuka barn skulle sysselsättningen kunna öka med40.000 personer, vilket motsvarar drygt en procentenhet av dearbetslösa.

Sänkningen av skatten på tjänster måste ske genom attarbetsgivaravgifterna slopas, eftersom EU:s regler inte tillåterde förändringar av momsen som skulle krävas. Enligt utredningenmedför sänkning av arbetsgivaravgiften i regel bara attlöntagarna lägger beslag på det utrymme som uppstår, i form avkrav som leder till större löneökningar.

Just när det gäller de aktuella tjänsterna har dock de anställdaen så svag ställning på arbetsmarknaden att de inte kangenomdriva några extra löneökningar. I stället kommerskattesänkningen att leda till en sänkning av priset påtjänsterna. Det är alltså inte de sänkta arbetskostnaderna somleder till att antalet anställda ökar, utan den ökadeefterfrågan som blir en följd av prissänkningen.

Nackdelen med utredningens förslag är förstås att alltsammansskall finansieras genom motsvarande skattehöjningar på andraområden. Känsligast är väl en föreslagen sänkning avgrundavdraget. Skatteminister Thomas Östros har enligttidningsuppgifter redan framfört invändningar.

I brist på vilja hos regeringen att genomföra åtgärder somförbättrar arbetsmarknadens funktion bör den dock vara lockadatt genomföra utredningens förslag. Kanske vill den använda ettframtida överskott i budgeten för att slippa genomföra någrasynliga skattehöjningar.