Trycket ökar

Tyvärr är det en hel del som talar för att vårens två räntehöjningar bara är början. Hur dåligt det än går för Ericsson så blinkar alla varningslampor om stigande inflation. Arbetslösheten har fallit till mycket låga nivåer. I mars var 3,8 procent arbetslösa. Det betyder att vi är tillbaka på nivåerna från i början av 1990-talet, till och med nästan 1980-talsnivåer, när vi hade en konstant överhettad arbetsmarknad. Det är mycket möjligt att det är lägre än den svenska ekonomin klarar av.

Lönerna ökar

De svenska lönerna har faktiskt fortsatt att öka väl snabbt under större delen av 1990-talet. Och det har inte kompenserats av snabbare produktivitetstillväxt. Tvärtom har de så kallade enhetsarbetskostnaderna, där både löneökningar och produktivitet räknas med, ökat snabbare än i EMU-länderna såväl under de senaste åren som under större delen av 1990-talet.

Hittills har konkurrenskraften räddats av den svaga kronan. Normalt borde en så kraftig försvagning av kronan ha gett en rejäl inflationsimpuls från stigande importpriser. Men efter den djupa krisen i början av 1990-talet tog det lång tid innan resursutnyttjandet kom tillbaka till normala nivåer. Det är en viktig förklaring till att inflationen kunde hållas så låg så länge.

Priser pressas upp

Men nu har vi kanske kommit till vägs ände. Även om det finns en del tillfälliga faktorer som drar ner inflationen något framöver, så räcker det troligen inte. Och det mesta talar för att konjunkturen och resursutnyttjandet är på väg uppåt. Det innebär i så fall ökande press uppåt på löner och priser.

Men arbetsmarknaden brukar ju släpa efter i konjunktursvängningarna och om prognosmakarna får rätt “räddas” vi i år av att antalet sysselsatta faller med ungefär en halv procent. Med en viss nedgång i sysselsättningen och en aning ökad arbetslöshet blir det någorlunda rimligt att som både riksbanken och Konjunkturinstitutet tro att löneökningarna ska ligga kvar på ungefär fyra procent i år och nästa år. Regeringen är ännu mer optimistisk och tror på en dämpning av löneökningarna till 3,5 procent i år och nästa år. Det låter som önsketänkande.

Varslen har fallit

Det som talar emot denna bild är att de tidiga indikatorerna från arbetsmarknaden än så länge ser mycket bra ut. Nyanmälda lediga platser ligger kvar på höga nivåer och kvarstående lediga platser ligger också högt. Varslen har visserligen stigit under de senaste åren, men sedan i november förra året har de fallit fyra månader i rad. Ericssons varsel är dock inte med i statistiken ännu och kommer förstås att ge en kraftig uppgång i april.

Men även om det naturligtvis är en jättesmäll för alla inblandade ska man komma ihåg att 10 000 varslade inte är fler än ungefär 0,2 procent av det totala antalet sysselsatta i Sverige. Med tanke på alla andra varningssignaler om ökad inflation hade det inte varit trovärdigt att låta bli att höja räntan på grund av Ericssons problem.