Upp- och nedvända värden

Antingen sopar du gatan eller också får du sova på den.

Det är arbetslinjen i sin yttersta konsekvens. Alla som har någon form av arbetsförmåga ska göra en insats för att få ersättning.

Ingen kan tvingas att arbeta, men den som inte vill ska heller inte få några pengar.

Senast slog den socialdemokratiska partikongressen fast att varje arbetad timme behövs. Arbetslinjen ska återerövras från de borgerliga.

Folkpartiet har tidigare varit den ivrigaste förespråkaren för att alla som kan arbeta ska göra en motprestation för att få ersättning från samhället.

Men det har stannat vid ord. Massor av människor får försörjningsstöd (socialbidrag) eller någon form av flyktingbidrag utan att göra något.

Just nu ökar antalet i rasande takt. Den senaste prognosen från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) pekar mot att en halv miljon människor kommer att få ekonomiskt bistånd någon gång nästa år.

Fler blir arbetslösa utan a-kassa, några tiotusental riskerar att åka ur sjukförsäkringen utan att få ersättning från något annat håll. Då återstår inget annat än det försörjningsstöd som kommunerna är skyldiga att dela ut.

Men nu ska det bli ändring på det, åtminstone om Socialdemokraterna vinner valet. I framtiden ska det inte gå att lyfta pengar utan att göra något. I alla fall inte om man är ung och frisk. Det lovar Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Sven-Erik Österberg. Han är också talesman i arbetsmarknadsfrågor och har varit med och utarbetat vallöftet om att arbetslösa ungdomar ska få sysselsättning från första arbetslöshetsdagen. Det i kontrast till regeringen som genomfört att ungdomar ska söka jobb i sex månader innan några åtgärder sätts in.

Socialdemokraternas idé är att delar av arbetsförmedlingen ska göras om till en kompetensförmedling där ungdomarna aktiveras från dag ett. Om det inte finns utbildning ska det finnas praktik- och lärlingsplatser.

Inom ett år ska systemet finnas på plats om Socialdemokraterna vinner valet. Sven-Erik Österberg hoppas på draghjälp av konjunkturen, att det kommer att bli lättare att få praktik¬platser på privata företag när det blir bättre tider igen.

Om Socialdemokraternas ungdomsgaranti fungerar återstår att se. Det har ju visat sig förr att ordet garanti förlorat sin mening i just det här sammanhanget.

Det riktigt intressanta är vad som händer med dem som inte får jobb trots alla insatser. Här testas ytterst arbetslinjen. Ungdomar som inte fått jobb efter ett år ska, enligt Socialdemokraterna, vara skyldiga att delta i fortsatta åtgärder, i ett program. Men vad ska då Sven-Erik Österberg göra med de som inte vill, de som vägrar?

”Då ska de inte kunna springa till kommunen och få socialbidrag. Det ska vara väldigt tydligt, den som väljer att inte delta har förpassat sig utanför systemet och ska inte kunna få några pengar på något sätt.”

Den som inte sopar gatan kan alltså få sova på gatan. Några offentliga pengar ska personen i alla fall inte kunna få enligt Socialdemo-kraterna.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) blir häpen över beskedet. I princip håller han visserligen med. Men Littorin vill inte ta risken att framstå som hjärtlös.

”Det är klart att det borde finnas ett individuellt ansvar. Men det blir väldigt svåra avvägningar. Jag tycker inte att det är orimligt att vi har ett lägsta skyddsnät för den som inte gör något. Det är svårt att villkora försörjningsstödet.”

Moderaten Littorin vill alltså fortsätta att dela ut pengar utan motpresta¬tion, medan socialdemokraten Österberg säger bestämt nej.

I kampen om arbetslinjen är allt möjligt.