USA-attack mot massagen

På senare tid har SEC (Securities and Exchange Commission) i ett antal offentliga uttalanden oroat sig över att proffsanalytiker får bättre information än resten av marknaden. Och i december förra året föreslog SEC stramare regler, som ska tvinga börsföretagen att bli mycket försiktigare vid sina möten med analytikerkåren.

SEC föreslår exempelvis att börsföretag bara låter ett fåtal nyckelpersoner tala med analytiker och att allt viktigt som sägs på privata möten med analytiker protokollförs. Om företagen oavsiktligt råkar säga något på ett analytikermöte som kan vara viktigt för aktiekursen, måste börsföretaget omedelbart skicka ut ett pressmeddelande.

“Det handlar framför allt om en markering från SEC:s sida”, säger Dan M. Öwerström, advokat på Lagerlöf och Leman i Stockholm. “Det finns en solklar andemening i det nya förslaget: ett börsbolags information ska nå alla samtidigt”.

Dessutom vill SEC hårdtolka insiderlagen. Trots att SEC är en av världens vassaste finanspoliser, har myndigheten svårt att fälla andra än de mest uppenbara insiderfallen eftersom det är svårt att bevisa vad som har sagts. Därför vill SEC att alla som kommit över hemlig företagsinformation förbjuds att agera på den.

Hans Edenhammar på OM Stockholmsbörsen tycker att SEC:s åtstramning är välkommen, men att den ska ses i ljuset av den amerikanska aktiemarknaden. “I USA har skadeståndslagstiftningen lett fram till en märklig kommunikationspolicy mellan börsbolagen och aktieanalytiker. Eftersom börsbolagen inte vågar lämna skriftliga vinstprognoser stämmer aktieanalytikerna av sina analyser med företagsledningen och får kommentarer”, säger han. “I Sverige förbjuder börskontraktet alla sådana aktiviteter”.

De hårdare tagen mot analytikermassage i USA ska ses mot bakgrunden av ett utbrett missnöje hos mindre privata placerare, som inte har samma tillgång till information som analytikerna och deras kunder.

På SECs hemsida hävdar åtskilliga små placerare att det dagligen sker brott mot insiderlagstiftningen. De berättar att de ofta får ny företagsinformation via aktiemarknaden istället för från företagen. Flera skyller detta på företagens telefonkonferenser som bara är öppna för större investerare och analytiker. En privatplacerare säger: “Eftersom jag inte får tillgång till den företagsinformation som släpps på de privata telefonkonferenserna, så blir jag i realiteten en spekulant istället för en investerare”.

Men intressant att notera är att svenska förhållanden inte skiljer sig nämnvärt från de amerikanska. Till Affärsvärlden säger flera av storföretagens investerarkontakter att svenska analytiker jobbar ungefär likadant som de amerikanska.

Troligen ska de amerikanska myndigheternas åtstramningar på aktiemarknaden också ses i ljuset av de unga företagens agerande i informationsfrågor. Sådana företag har kommit till börsen i en strid ström under lång tid, och de har inte alltid förstått att hantera informationsgivningen rättvist.

Att den amerikanska finanspolisen ändrar sitt regelverk kan bli en väckarklocka för de svenska myndigheterna.