Utryckningen

En dolkstöt i ryggen på de egna. Ungefär så uppfattades rapporten “Solidaritet och valfrihet i välfärden”, som Kommunals förbundsstyrelse presenterade på kongressen i förra veckan.

En slutsats i rapporten är att företag inom vård, skola och omsorg måste få bedriva sin verksamhet med vinst och i öppen konkurrens. Socialdemokraterna kritiseras också öppet för att tillmäta den juridiska ägarformen för stor vikt när välfärdstjänster ska produceras.

Att på det viset öppna dörrarna på vid gavel för vinstdrivande verksamhet inom välfärdens kärnområden kändes dock väl magstarkt för många av ombuden.

Det vore att “sälja sin själ”, och hur går det om man inte “står emot marknadskrafterna som vill tjäna pengar på gamla, sjuka och barn”? Den hätska debatten blottade tydliga sprickor inom LO-kollektivets största förbund, vars ledning tvingades backa. Rapporten skickades på återremiss för debatt bland medlemmarna. Det betyder att frågan kommer upp igen på förbundsmötet om ett år.

Utmanar regeringen

Bakslaget till trots är det både oväntat och spännande att ledningen för det största LO-förbundet gör denna markering. Ställningstagandet utmanar såväl regeringen som de egna medlemmarna.Regeringen är, som tidigare, negativ till vinster i vården och har i olika sammanhang tydligt visat att den vill bromsa utvecklingen mot bolagiseringar som leder till privatiseringar.

Där finns en tydlig rädsla för att de vinstdrivande bolagen inom omsorgen ska låta avkastningskraven styra tjänsternas utformning istället för vad som betecknas som de verkliga behoven. Risken finns att bolagen väljer de mest lönsamma eleverna, patienterna eller sjukfallen. Det blir inte lika vård för alla, befarar regeringen.

Fram till september utreder därför regeringen möjligheten att stoppa framtida utförsäljningar av sjukhusen.

Förkastliga utdelningar

Däremot kan mångfald och valfrihet vara av godo, enligt regeringen, så länge som vinsten plöjs ned i verksamheten och inte hamnar i någons ficka. Utdelningar till kapitalägare eller anställda är däremot helt förkastliga enligt regeringens sätt att se. Regeringen överväger därför att införa särskilda skatteregler för att stimulera allmännyttiga bolag.

Med tanke på det politiskt besvärande i Kommunals ställningstagande får man väl anta att förbundet i första hand tar sikte på de egna medlemmarnas välfärd. En allt större andel av medlemmarna jobbar i alternativa driftsformer. Under 90-talet har antalet fördubblats i vissa verksamheter, exempelvis på landets läkarmottagningar och vårdcentraler, som nu passerat 20 procent. Det finns också fördelar med att arbeta i vinstdrivande bolag, där löner och arbetsvillkor ofta är bättre än i kommuner och landsting.

I genomsnitt tjänade de privatanställda 16.000 kronor i månaden, medan motsvarande lön i kommuner i landsting och kommuner var två hundralappar mindre. Däremot säger det privatanställda ofta att de har större inflytande över sitt arbete, vilket upplevs som positivt.

Uppenbarligen har förbundet därmed kommit till den punkt där omsorgen om medlemmarna är viktigare än stelnade ideologiska synsätt. Ambitionen från förbundsledningen är nämligen i första hand att på bred front förbättra villkoren i branschen.

Den personalbrist som redan nu märks, särskilt om somrarna, kan bli ett ännu större problem när många anställda inom vården går i pension nästan samtidigt om några år. I dag är t.ex. sju av tio kirurger är över 50 år gamla.

Personalbristen, som redan märks, gäller allt från vårdbiträden till specialister. Samtidigt växer antalet vårdkrävande äldre. Den stora gruppen 40-talister är på väg in i pensionsålderna. Antalet 80-åringar och äldre väntas öka från 450.000 idag till 750.000 år 2030.

Öka konkurrenskraften

De flesta vägar för att locka personal, inte minst löneökningar (som kan leda till skattehöjningar) tycks vara stängda och det är i det ljuset man ska se Kommunals lednings kovändning.

En faktor som ändå kan rucka beräkningarna i positiv riktning är om den faktiska pensionsåldern stiger. De flesta säger visserligen att de vill gå i pension tidigt men om det visar sig att levnadsstandarden då sjunker allt för mycket kan många lockas gå kvar några år till.En annan faktor som gör att framtiden inte behöver bli fullt så dyster är att nya läkemedel och ny teknik kan göra vården, inte minst för de äldre, billigare. Att allt fler blir allt äldre innebär inte att vårdbehovet ökar i samma takt. De flesta blir ju nämligen också allt friskare – och blir därför allt äldre.

“Friskare än någonsin”

“Det är inte den åldrande befolkningen som driver upp kostnaden för vården. Kostnadsökningen beror på metodutvecklingen inom vården och de stigande läkemedelskostnaderna. Vi lever längre och är friskare än någonsin”, säger Arne Björnberg, sjukvårdskonsult hos KPMG, med bakgrund som sjukhusdirektör i Umeå och vd för Apoteksbolaget.

Frågan aktualiserades nyligen här i Sverige av de så kallade livsstilsmedicinerna mot impotens och fetma. Medicinerna var för dyra, ansåg staten, och slopade subventionerna.

Problemet är att den offentligfinansierade vården då förlorar i trovärdighet samtidigt som viljan att betala skatt minskar, eftersom medborgarna inte längre är garanterade den bästa tänkbara vården.

Att tillåta andra finansieringsformer, via försäkringar, via arbetsgivaren eller via välfärdskonton kan vara en väg att lösa upp problemet.

“Det är det enda sättet att möta en ökande efterfrågan, som kommer med allt mer förfinade behandlingsmetoder och en större grupp åldrande och mer krävande vårdkonsumenter”, säger Arne Björnberg, som inte alls anser att vården var bättre förr. Om vi idag skulle nöja oss med samma bot och lindring som gavs 1985 men med 2000-talets metoder skulle vårdkostnaderna sjunka med 30-40 procent.

Aldrig så bra vård

“Vården har aldrig varit så bra som nu. Problemet är att mäta det, eftersom vårdens prestationer inte mäts. Det är bara resursförbrukningen som räknas”, säger Arne Björnberg, som dömer ut landstingens sätt att mäta vårdens resultat. Fortfarande används gamla mått som antal sängplatser och vårddygn och de olika landstingen använder inte jämförbara begrepp.

Att den privatfinansierade sjukhusvården skulle kunna växa snabbt, är det dock få som tror på. Det finns en bred politisk uppslutning kring tanken att akut, livsuppehållande sjukvård kommer att förbli offentligt finansierad.

Men vilken framtid har då de vinstdrivande bolagen inom vården? Det finns uppenbara risker för privata producenter enbart tar de lättaste fallen och skummar grädden av marknaden genom olika typer av urval. En sådan utveckling kan dock motverkas genom att ersättningsmodellerna som betalas till producenterna förfinas.

Stiftelser ger vård

Utomlands finns exempel på privata stiftelser som enligt internationella jämförelser ger samma vård som den offentliga vården. Associationsformen verkar således inte betyda allt.Precis som på skolområdet satsar nu politikerna allt krut åt att käbbla om riskerna med privata ägarintressen, istället för att koncentrera sig på att följa upp verksamheten, kontrollera kvaliteten och utveckla metoder för att säkerställa att en godtagbar nationell vårdnivå uppnås.

En annan viktig uppgift måste vara att förbättra konkurrensen så att den verkligen resulterar i att sjukhus eller kliniker som inte håller måttet åker av banan.

En lag som tvingar bolagen att hålla inne vinsterna ter sig i det här sammanhanget som kontraproduktiv. Vinstutdelning ger inte bara ersättning till riskkapitalister utan kan också användas för att ge bonus till personalen, en nog så god investering om det ökar personalens engagemang.