Väck kraften i Vattenfall

I morgon, torsdag, är det bolagsstämma i Vattenfall. Det lär bli en stillsam föreställning. Enda fråga av vikt som ska avhandlas av den statliga ägaren är en ändring i bolagsordningen. Den är mer av formell art och gäller inriktningen. Energiverksamhet föreslås bli kompletterad med data- och telekom samt abonnemangsrelaterade produkter och tjänster.

Marknaderna avregleras

Den stora frågan för Vattenfall gäller dock huvudverksamheten: produktion, distribution och försäljning av el. Elmarknaderna i Europa håller på att avregleras. Monopolen skrotas och konsumenterna kan välja leverantör. Resultatet har blivit att överkapacitet och ineffektivitet kommit i dagen och startat en omstrukturering. Marknadsbedömare tror att det bara blir en handfull stora aktörer kvar.

Läget är detsamma som för de gamla telemonopolen, där omvandlingen dock kommit längre. Men nu pågår en konsolidering av stort format i Europa även i kraftsektorn. Och i likhet med vad som gäller för kusinen Telia ser Vattenfall ut att bli en av de sista jättarna som privatiseras.

Samma argument

Motiven för att privatisera Telia kan direkt överföras till Vattenfall. Det gäller nämligen att få samma finansiella handlingsfrihet som de konkurrerande kraftbolagen. Dessa är nästan alla privatiserade och kan betala med egna aktier, genomföra bytesaffärer och gå till aktiemarknaden om det behövs kapital. Vattenfall måste betala kontant eller be politikerna om mer kapital. I längden är detta ohållbart. Företaget riskerar att hämmas i sin utveckling och bli en marginaliserad aktör i Norden, som till slut kommer att slukas av någon jätte i Europa.

Saknar insikt

Varför privatiseras då Telia men inte Vattenfall? Förmodligen därför att de svenska politikerna inte observerat vad som händer i Europa. Få verkar känna till att Vattenfall nästan är ensamt bland de större bolagen om att vara helstatligt. Någon privatiseringsplan finns inte. Frågan verkar stendöd, även om avgående koncernchefen Carl-Erik Nyquist på sistone försökt få liv i den.

I Storbritannien privatiserades hela kraftsektorn i början av 1990-talet, spanska Endesa har sålts ut i omgångar, portugisiska EDP påbörjade en privatisering för några år sedan, italienska Enel gjorde samma sak i höstas. I Tyskland är sedan länge de flesta stora kraftbolag börsnoterade. Det offentliga ägandet håller på att minska även i de övriga bolagen, inklusive de många kommunala tyska elverken. I Belgien och Holland är kraftbolagen också privata. Vattenfalls motsvarighet i Finland, nämligen Fortum (sammanslagning av Neste och IVO) är börsnoterat och staten ligger kvar med 75 procent av aktierna.

Franskt samband

Av de 20 största kraftbolagen i Europa är bara två helstatliga, Vattenfall och franska EDF. Skillnaden mellan dem är att EDF har monopol, både i produktionen och distributionen, på en mycket stor hemmamarknad. Detta monopolbeskydd har EDF utnyttjat till att köpa in sig på flera avreglerade europeiska marknader. EDF har exempelvis efter förvärv av London Electricity och Sweb blivit Englands största eldistributörer. EDF har också köpt in sig i EnBW, nummer fem bland de tyska kraftbolagen, Graninge, femma i Sverige samt österrikiska Estag.

Det är obegripligt att inte EU-kommissionen ingripit mot EDF:s framfart. Hur är det möjligt att ett monopol på en av Europas största marknader får använda sina monopolvins-ter till att göra förvärv till höga priser på avreglerade marknader? Kommissionen har dock pressat Frankrike att snabba på avregleringen av sin elmarknad, ännu utan resultat.

Inget svenskt monopol

Vattenfall har varken EDF:s monopolskydd eller storlek. Så här långt har det ändå varit möjligt att vara med i strukturomvandlingen eftersom förvärven inte varit så stora. Kassaflödet har räckt till ganska många köp, främst i regionen kring Östersjön. Men i längden blir det allt svårare att internfinansiera förvärv, särskilt om objekten finns på kontinenten. Då handlar det om betydligt större insatser. Det största köpet hittills, 25 procent i Hamburgs elverk (HEW), kostade 7,5 miljarder kronor och det finns en option att köpa lika mycket till. Efter detta tål inte balansräkningen så mycket mer. En privatisering vore nästa logiska steg.

God lönsamhet

Vattenfall har ett bra utgångsläge, med en lönsamhet som ligger över genomsnittet i branschen. Räknat i sålda kilowattimmar är Vattenfall redan en av de stora i Europa, nummer fem. Omsättningsmässigt har dock företaget halkat ned till 15:e plats på grund av konkurrens, låga elpriser i Norden samt aggressiva förvärv hos de börsnoterade kraftbolagen. Bristande konkurrens gör att många företag i Europa kan hålla höga elpriser, exempelvis belgiska Electrabel och spans-ka Endesa, som omsätter dubbelt så mycket som Vattenfall trots ungefär samma försäljningsvolym.

Vattenfall har förutsättningar att bli en av de stora i den konsolidering som pågår. Åtminstone är det uppfattningen bland 300 europeiska beslutsfattare i branschen, enligt en undersökning av revisions- och konsulthuset Pricewaterhouse Coopers. De som nämns är EDF, de båda tyska sammanslagningarna Veba/Viag (med dotterbolagen Preussen Elektra/Bayernwerk) respektive RWE/VEW samt Enel, Endesa, Electrabel och Vattenfall.

Vad är Vattenfall värt? Nyquist tror 100-120 miljarder kronor. Det är sannolikt för mycket. Om vi utgår från börsens värdering av kraftbolagen är priset snarare 75-100 miljarder kronor.