Valbudget, var så god

Länge var budgeten en packe papper som fördes i procession från finansdepartementet för att presenteras för riksdagen som ju är beställare. Under Bosse Ringholm ersattes så pappret av en cd-skiva, men promenaderna fortsatte. I dag är pappersbunten, tjock som en medelstor ekobrottsutredning och ihopknuten med blågult band, tillbaka.

Så mycket för formen. Budgetens innehåll har i allmänhet genom åren varit känt i sina väsentliga delar när riksdagen väl har fått pappren – eller cd:n – på bordet.

Tidigare var det inte sällan oppositionen som läckte, har det sagts. Den fick förhandsexemplar för att kunna debattera med finansministern och delade väl gärna med sig till media av “dråpslag”, “förlorare” och annat som den hittade, allt för att förbättra sitt opinionsläge.

Men det är klart att statsråden och fackdepartementen också frestades att läcka någon gång när de hade förhandlat fram en “satsning” eller kunde peka ut en grupp “vinnare”. Annars fanns alltid risken att den goda nyheten drunknade i tillväxtprognoser och miljarder i kampen mot arbetslösheten utan att den berörda ministern fick den uppmärksamhet och respekt han eller hon förtjänade.

Så kom alliansregeringen och institutionaliserade det tidigare mer spontana budgetläckandet. Vi talar här om en ny nivå.

Pressekreterarna bokade Dagens Nyheters debattsida flera veckor före budgetproppen. Där portionerades sedan godbitar ut, rättvist så att alla allianspartierna skulle få vara med. Resterna lanserades under statsrådens resor i landet. Tills i år.

I söndags kallade finansministern till presseminarium om budgeten. Alltså dagen före budgetpromenaden. Bättre organiserad än så kan knappast en läcka bli; all information till alla medier samtidigt under lugna och bekväma former. Först dagen efter fick uppdragsgivaren sitt.

Nu ska sägas att DN Debatt och liknande plattformar har använts också den här gången för att i god tid kapitalisera på satsningar på studenter (höjda studiemedel), pensionärer (sänkta skatter), kommuner och landsting (extrapengar) med mera. Men presseminariet i förväg var ett nytt pr-knep. Varför? För att förhindra läckor sa finansministern. Hehe.

Nej, det finns förstås ett annat och viktigare men snarlikt skäl. Och det handlar också om att skaffa sig tolkningsföreträdet i opinionsbildningen. Anders Borg slog flera gånger fast att det är en “krisbudget” som han och kollegerna i regeringen har tråcklat ihop. Han pekade på det allvarliga ekonomiska läget, den stigande arbetslösheten och underströk hur viktigt det är att stimulera ekonomin för att få den på rätt köl. Regeringen är också betydligt mer pessimistisk i sina prognoser än flertalet andra ekonomiska bedömare. Det gör det lättare att motivera utgifterna.

Det är inte förvånande att Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros i stället använde ordet “valbudget” i sina kommentarer. Han anklagade regeringen för att bedriva en oansvarig politik genom att låna till skattesänkningar. Både Svenska Dagbladet och Dagens Industri lutade i sina nyhetsanalyser åt att det står en doft av valfläsk över budgeten.

Där någonstans går den polemiska frontlinjen; nödvändiga åtgärder för att få fart på Sverige, alternativt skamlöst röstfiske på väljarnas egen bekostnad.

Den diskussionen hade Borg förstås fått på halsen ändå, det går knappast att undvika ett valår. Men hans överraskande pr-kupp förbättrade hans slagläge väsentligt och han måste sägas ha tagit hem poängen i första ronden.

Elegant servering är minst lika viktigt som råvarorna när valfläsk står på menyn.