Varans olidliga lätthet

Människan har blivit själva varan. Livet är till salu. Människan fungerar inte längre enbart som arbetskraft. Det syns i tv – i realityserierna och dokusåporna. Det syns i bloggar. Det syns på Instagram – där avbilder av människor är själva innehållet. Det syns på Facebook – där det mänskliga livet driver trafiken. Det syns på Twitter – där det inte är debatten som står i fokus utan det plötsliga utbrottet som kan bygga ett varumärke av en människa. Ett varumärke som i sig inte innehåller mer än att personen tycker till just på Twitter. Varans innehåll är att den är känd – inte för någon speciell egenskap utan just bara känd.

Detta kan beskrivas som det perfekta konsumtionssamhället, där naturen inte längre skövlas i jakt på råvaror. Och den perfekta organisationen av produktionen: Människan är i detta fall råvaran (tillsammans med nära vänner och familj). Människan är också distributören och försäljaren (exempelvis genom den fysiska aktivitet som krävs för att publicera bilder på Instagram och den marknadsföring som krävs). Samt det som i slutändan ska säljas (bilder på en själv med familj eller nära vänner).

Bland det som nu skapar tillväxt finns just produktionen och försäljningen av denna vara: människan. I alla tider, i grekiska slavsamhällen, under feodalismen och ända fram till det senaste tusenårsskiftet har människan huvudsakligen – mot ersättning – plöjt jord, brutit kol, huggit skog, administrerat på kontor och skapat värdefulla varor och tjänster. Nu bryts den kedjan. Om och när 3d-skrivare onödiggör exempelvis traditionella verktygstillverkare lär det inte råda någon tvekan om att vi befinner oss i en ny tid.

Samtidigt har traditionella mått på rikedom kastats över ända. De tekniska landvinningarna syns inte i BNP. Som The New Yorkers finansskribent James Surowiecki noterar så innebär den nya betalningslösningen – att tekniken ofta är gratis – att BNP-tillväxten blir falsk.

På papperet hade de samlade rikedomarna, allt annat lika, varit större om konsumenterna hade betalat dyrt för de teknik och de produktionsmedel och produktionsfaktorer som möjliggör allt twittrande, bloggande och facebookande.

Reallönerna i västvärlden har haft en trist utveckling ett par decennier och trenden ser ut att fortsätta. Möjligtvis kan detta på sikt leda till problemet att ingen människa har råd att bidra till konsumtionen av och kring den mänskliga varan. Byteshandel är inget alternativ.

Men det är samtidigt detta som skapar ny kraft i samhället. Många av de stora tekniska förändringarna och de efterföljande ekonomiska revolutionerna har möjliggjorts av ett samspel av billig arbetskraft och ett överflöd av arbetskraft: de egyptiska pyramiderna, de stora europeiska godsen under tidig medeltid, Lancashires industrier, de amerikanska järnvägarna, utbyggnaden av den svenska industrin och den offentliga sektorn under den svenska skördetiden.

Det finns alltså stora möjligheter att den nuvarande människovarueran ersätts av något nytt system där tillväxten återigen tar fart, där de samlade rikedomarna återigen växer och mänskligheten återfår sin traditionella plats som arbetskraft. Men vad? Självklart vet ingen. Prognoser byggda på tidigare händelser har en tendens att framstå som synnerligen obildade.

Återstår dock att lösa frågan om vem som ska skapa den köpkraft som fram till dess behövs för att upprätthålla detta förhoppningsvis tillfälliga system med människan som vara.

PS.

Räcker inte tron?

Påve Franciskus gick nyligen i sin första apostoliska uppmaning ”Evangelii Gaudium” till storms mot teorierna om att världen skulle bli bättre av att de rikare blir rikare med hjälp av den fria marknaden, med den för en gudsman något märkliga argumentationen att det saknas faktaunderlag för ett sådant påstående.