Värdet av det bisarra

Jag vet inte om ni läste i Dagens Nyheter om Emelie Mire Åsell, den ickebinära personen. Hen uppfattar sig varken som kvinna eller man, men omvärlden är motsträvig. ”För Mire”, förklarade DN, ”är ett problem att bli kallad hon eller tjej, vilket händer även efter att Mire vid upprepade tillfällen har förklarat att hen är det korrekta pronomen (sic) för Mire.”

Anar man inte en aningen bristfällig förståelse av elementär psykologi här? Människan är förvisso en komplex varelse, som Mire gör tydligt. Men människan är samtidigt en simpel varelse, som till exempel kan ha svårt att motstå att retas med någon som, av allt att döma i tredje person, ”vid upprepade tillfällen” propsar på korrekt titulatur.