Vilken väg tar Skandia?

Att frigöra sig från de senaste årens skandaler i Skandia är inte lätt. Det visade inte minst diskussionerna på bolagets stämma förra veckan.

Säkert lär de juridiska spörsmålen kring försäljningen av kapitalförvaltningen, nya avslöjanden kring bonusprogrammen och skuldfrågan i lägenhetsaffärerna sysselsätta ledning och styrelse lång tid framöver. Liksom en fortsatt utrensning av befläckade chefer.

Men Skandia måste samtidigt se framåt.

När Magnusson & Andersson nu på allvar kliver in på scenen som ordförande respektive vd, har läget redan förändrats radikalt – till det bättre.

Försäljningar av verksamheterna i USA och Japan samt av aktierna i If har avvärjt konkurshot och likviditetskris. Skandias finansiella position är stark, och det har den inte varit sedan Skandia köpte tillbaka Skandia International från börsen 1989.

Samtidigt är kostnaderna på väg ner. Ett besparingsprogram har redan sänkt de löpande kostnaderna med en miljard kronor, och arbetet fortsätter. I dag är det verkliga kassaflödet i stort sett positivt, för första gången.

Och efter Sampos aktieförsäljning i februari har uppköpsryktena tonats ner, vilket borde ge en viss arbetsro. Utgångsläget är med andra ord bra mycket stabilare än för bara ett år sedan.

Kombinationen Magnusson & Andersson kan visa sig väl lämpad för att ta tag i Skandia. Andersson har en lyckad turn-around i den brittiska försäkringsbranschen på meritlistan. Magnusson har gjort mer än en för aktieägarna lönsam företagsstyckning.

Men jobbet är inte gjort i en handvändning. Det är inte bara Skandias i Sverige sargade varumärke som ska repareras. Skandia kan i dag gå två helt olika vägar. Man kan satsa på en comeback på sparmarknaden, ökad tillväxt kompletterad med möjliga strukturaffärer för att komma bort från det ensidiga beroendet av fondförsäkringsprodukter.

Eller så kastar man in handduken, maximerar vinsten på kort sikt för att sedan sälja bolaget i bitar. Oavsett strategi måste flera viktiga strategiska frågor – vid sidan av den övergripande förtroendefrågan – lösas.

Hur mycket kapital behöver egentligen Skandia för dagens tillväxt? Kan ledningen ta greppet om den viktiga verksamheten i Storbritannien för att säkra positionen på den marknaden? Klarar organisationen och produkterna i Sverige att förändras för att vinna tillbaka marknad i den allt hårdare konkurrensen?

I praktiken ligger tre uppgifter framför Skandialedningen:

1. VAD SKA PENGARNA GÅ TILL?
Förbättringen av Skandias finansiella situation har varit dramatisk, från 18 miljarder i skulder i december 2002 till 4 miljarder vid årsskiftet 2003. Vid utgången av det första kvartalet i år hamnade kassan på plus sju miljarder kronor.

I stort sett hela beloppet borde kunna delas ut till aktieägarna, menar vissa, framför allt brittiska, analytiker. Besvikelsen var därför stor när Hans-Erik Andersson på Skandias kapitalmarknadsdag i London i februari vägrade specificera hur mycket kapital som behövdes.

Tvehågsheten och det osäkra beskedet hänger ihop med den nya strategin för ”lönsam och balanserad tillväxt”. Om Skandia ska satsa framåt behövs kapital för att finansiera tillväxten. Men en alltför försiktig strategi riskerar att leda till missade tillväxtmöjligheter och tappade markandsandelar.

För mycket kapital slår därtill mot avkastningen på eget kapital, vilket inte ses med blida ögon på aktiemarknad. En hållpunkt är att Skandia siktar mot att nå en tillväxt med 6-7 procent per år, och lite till, och ändå kunna driva bolaget med finansiell balans. Fast hur bra verkar det när exempelvis den brittiska marknaden bedöms växa med långt över 10 procent under 2004?

– Kapitalfrågan och att fastställa de finansiella målen ska vi i ledningen och styrelsen gå igenom de närmsta månaderna, säger finanschefen Jan-Erik Back.

2. SATSA PÅ STORBRITANNIEN
Inget är så viktigt för Skandia som Storbritannien och där pekar försäljningsprognoserna uppåt – men konkurrensen har hårdnat betänkligt. De brittiska livbolagen har i stort sett upphört med att sälja traditionella livförsäkringar med garanterad avkastning och satsar all marknadsföring på fondförsäkringsprodukter.

Lönsamheten i nyförsäljningen är lägre än på andra marknader. Då dras den ändå upp ordentligt av högre marginaler för Royal Skandia, Skandias brittiska offshorebolag (skatteplaneringsservice) med försäljning över hela världen.

Det väcker två farhågor. Dels hur Skandia Lifes långsiktiga position ska utvecklas i Storbritannien, dels om det är hållbart i längden att hoppas för mycket på offshoreförsäljningen, vars skattesituation är politiskt känslig.

Förvärvet av mäklarkedjan Bankhall har hittills inte utvecklats som tänkt. Bankhall går fortfarande med förlust, efter goodwillavskrivning. Och utsikterna har knappast förbättrats. Avregleringen av den brittiska marknaden för förmedling av försäkringar har förskjutits med 18 månader till 2005. I branschen talar man i dag om en evolution snarare än revolution.

Skandia Life har hittills levt ett helt självständigt liv vid sidan av Skandias övriga verksamheter. Det kan vara slut på det nu.

I vd-ordet i Skandias årsredovisning skriver Hans-Erik Andersson öppet att det kan ligga en stor potential i att utnyttja Skandia som en samlad och väl integrerad grupp även internationellt, och där spelar förstås den brittiska verksamheten en central roll.

Hans-Erik Andersson har med sin bakgrund som operativ chef för det brittiska liv- och sakförsäkringsbolaget Mercantile & General Reinsurance under 1990-talet, fem års erfarenhet av att jobba med engelsmän.

Nu är det inte säkert att det räcker för att rå på Skandia Lifes självständige och – som framgick på stämman – ytterst förmögne vd Alan Wilson. I höstas fanns tidningsskriverier om att den brittiska ledningen, som är väl ansedd på sin hemmamarknad, förberedde ett utköp av bolaget. Men Anderssons bakgrund kan underlätta väsentligt om det skulle bli aktuellt med ett skifte på den brittiska ledningsposten.

3. STOPPA RASET I SVERIGE
Det går utför i Sverige. Lönsamheten förblir god, men på ett år har Skandia Links marknadsandel på fond- och livförsäkringar backat från 29 till 24 procent. På fondförsäkringar sjönk nyförsäljningen med 10 procent.

De negativa tidningsskriverierna och nedsvärtningen av Skandias varumärke är inte hela sanningen. Skandia Link har de senaste åren inte bara förlorat sin position som branschledare i pengar räknat utan även när det gäller innovationsgrad, produktutveckling och prissättning. Skandias urval av fonder överträffar inte längre vad som erbjuds av de flesta banker. Exempelvis har SEB Trygg Liv satsat aggressivt och tagit marknadsandelar.

På den här marknaden byggs nu Sverigeorganisationen om, från en utpräglad decentraliserad verksamhet med flera självständiga bolag till en sammanhållen rörelse med gemensamt varumärke, kundkontakt och tydlighet mot olika kundgrupper kring produktutbudet.

Baksidan är att det trots allt kostar på att bryta ner Skandias gamla entreprenörsstruktur, där stor frihet varit ledstjärna för chefer långt ner i organisationen. Därtill har Skandias egna försäkringsmäklare, de gamla fältmännen, hamnat i kläm när Skandia gör sig än mer beroende av fristående mäklare.

Arbetet med omorienteringen tar kraft och försvåras av att varumärket skadats. Sverigechefen Cecilia Daun-Wennborg har fått silkessnöret och nu söks en ny chef externt.

Städarbetet är dock inte över med det. Det finns ytterligare problem att hantera.

* Det går exempelvis att sätta frågetecken för fondsparverksamheten. Den går med löpande förlust på cirka 250 miljoner kronor per år. Stark försäljningsutveckling i Australien drar ner resultatet. Alan Wilson har lovat att den australiensiska verksamheten ska gå plus under 2005. Annars återstår förmodligen försäljning.

* Skandia är dessutom involverat i två skadeståndsprocesser. Dels är det bråket angående försäljningen av kapitalförvaltningen till Den Norske Bank (risk max 2,2 miljarder kronor). Dels misstankar om att Skandias gamla USA-verksamhet tillåtit felprissättningar i fondhandeln. Frågan hanteras i dag av Prudential, men Skandia har förbundit sig att täcka skadestånd på upp till en miljard dollar.

Skandialedningen måste leverera stadga i ovanstående för att över huvud taget kunna börja tänka i banor av långsiktig överlevnad som fristående bolag. I annat fall kommer verkligheten att tvinga fram en annan utveckling – styckning eller försäljning.

För aktieägarna utgörs kryddan fortfarande av ett bud på bolaget. Något bud från Sampo, en av få försäkringskoncerner som har pengar, kom aldrig. I London pekas bankjätten HSBC och sydafrikanska Old Mutual ut som intressenter på Skandia Life och Royal Skandia. För den svenska rörelsen är det Föreningssparbanken eller Nordea som dominerar ryktesbörsen.

Det är svårt att förutse vilken prislapp som en konkurrent kan tänka sig betala för olika Skandia-delar. Med dagens börsvärde på drygt 30 miljarder kronor handlas Skandia till en liten premie jämfört med det konsolideringskapital, som redovisades i samband med årsskiftet, enligt den så kallade embedded value-modellen. Där räknas de framtida intäkterna på befintliga kunder om till nuvärde och förändringen redovisas som vinst, även om pengarna egentligen kommer senare.

Finansanalytiker som lägger till nuvärdet av ännu inte tecknade fondförsäkringar hamnar på ett värde kring 40 miljarder kronor, 40 kronor per aktie. Att någon skulle vilja betala så mycket är dock inte realistiskt.

Med en enbent affärsmodell som bygger på fristående mäklare blir risken i kundrelationen för stor. Därtill kan det bli svårt att hitta hugade köpare till alla olika delar.

Så länge aktiemarknaden förblir stark är det därför lika bra att värdera Skandia på egna meriter. Det speciella med Skandia är i stället att fallhöjden i aktien är så begränsad. Med Bernt Magnusson som ordförande, orädd för att slakta heliga kor, lär försäljning av hela eller delar bli ett enkelt val om börsen börjar backa.150 år i branschen

Ordförande: Bernt Magnusson.
Vd: Hans-Erik Andersson.
Grundat: 1855.
Verksamhet: Fondförsäkringar.
Försäljning, 2003: 75 mdr kr (+ 9%).
Nyförsäljning fondförsäkringar: 8,6 mdr kr (+2,5%).
Marknader: Storbritannien 50%, Sverige 25%, övriga 25%.
Fonder under förvaltning: 310 miljarder kronor (+16%).
Börsvärde: 30 miljarder kronor.
Största ägare: Robur: 3.4%, SEB: 3,3 %,
utländska: 37%v