Vinsterna rullar in på sikt

Nu är det inte långt kvar. Om en månad, den 22 oktober, tillträder den tidigare Scania-chefen Martin Lundstedt formellt som vd på Volvo. Han tar då över en underpresterande koncern med några av börsens mest luttrade aktie­ägare.

Vid kurs 87 kronor är aktien på samma nivåer som för nio år sedan. Och i över fem år har aktien huvudsakligen rört sig i ett ganska brett intervall mellan 70 och 120 kronor. Aktien har varit en tradingaktie, något vi utnyttjat med viss framgång de senaste åren. Köprekommendationen i augusti 2011 gav 34 procent på ett halvår och köprekommendationen i juni förra året gav 16 procent på ett år.

I våras fick aktien rejäl fart då vd Olof Persson fick sparken, Martin Lundstedt utsågs till efter­trädare och Volvo samtidigt kunde bjuda på ett rejält lönsamhetslyft. Aktien steg hastigt till 120 kronor, men har därefter tappat stilen. Volvo har kört fast i tillväxtmarknadsträsket.

Det som Volvo i årsredovisningen lyfter fram som en global styrka, att marknaderna utanför Västeuropa och Nordamerika gått från 16 till 42 procent av koncernens omsättning från 2000 till i fjol, är i det korta perspektivet en belastning. Brasilien är i recession och Kina saktar in rejält efter en mångårig investeringsfest som inte minst Volvos anläggningsmaskiner gynnades av.

När marknader tappar stilen på det här sättet är analytikerna ofta snabba på att bunta ihop börsbolag med stor exponering mot de riskabla marknaderna. Och så trycker kunderna på säljknappen. Sådana strategier behöver inte vara fel, i synnerhet på kort sikt. Men de kan samtidigt skapa möjligheter för mer långsiktiga investerare, då alla bolag dras över en kam och nedgångarna till slut kan leda till överreaktioner.

I Volvos fall vill vi lyfta fram den underliggande lönsamhetsförbättring som kunnat skönjas i år, rensat för omstruktureringskostnader, engångsintäkter samt positiva valutaeffekter. Under andra kvartalet ökade lastbilsdivisionen försäljningen med 6 procent samtidigt som rörelseresultatet lyfte 46 procent. Anläggningsmaskinerna tappade 10 procent i försäljning, men vinsten lyfte 23 procent. Även om Volvo har en bit kvar att gå är det tydligt att Olof Perssons omstruktureringsåtgärder ger resultat.

Den nuvarande aktiekursen bygger implicit, räknat på ett p/e-tal på 13, på att Volvo levererar en rörelsemarginal kring 7 procent, vilket är över tioårssnittet vid 5 procent, över tioårsmedianen vid 6 procent, men samtidigt under de 8–9 procent Volvo presterat som bäst 2006–2007 samt 2011. Det är också en bra bit under de tvåsiffriga nivåer som aktivistinvesteraren Christer Gardell krävt och långt under de nivåer vd Martin Lundstedts tidigare arbetsgivare Scania levererat som bäst vid 14–16 procent.

Volvo är ett marginalcase där investerarnas tilltro till omstruktureringsprogrammet varierat under de senaste åren. När bolaget äntligen börjat leverera bättre siffror, trots en svag utveckling på flera marknader, har investerarna i stället tagit fasta på osäkerheten kring den kortsiktiga efterfrågeutvecklingen. Minskad orderingång för såväl lastbilar som anläggningsmaskiner och sänkta helårsprognoser för Brasilien och Kina är orosmoln i det korta perspektivet.

Långsiktig lönsamhetspotential ska alltså ställas mot kortsiktig osäkerhet.

Faktorer som gör att det positiva väger över inkluderar att Volvo efter en flerårig omstruktureringsfas är klart bättre rustat vid en eventuell bred konjunkturnedgång, att aktien relativt börsen framstår som klart attraktiv, samt att Martin Lundstedt framstår som rätt person att lyfta Volvo. Köp med riktkurs 110 kronor.