Vinter i paradiset

Skatterevisorer som utreder avancerad skatteplanering ska inte behöva kartlägga händelseförlopp i minsta detalj för att kunna kräva in mer skatt. Den slutsatsen drar riksskatteverket i den särskilda rapport om skatteparadis som lades fram i höstas. En dom från i december i länsrätten i Malmö och en dom i ett annat ärende, från i oktober i kammarrätten i Göteborg, tycks ge myndigheten rätt.

“Sannolik utbetalning”

I ett av fallen betalade en affärsman i Göteborg ut pengar från svenska S-E-banken till konton i skatteparadis under 1992. Skattemyndigheten har inte lyckats visa vart pengarna gått och har inte fått hjälp av affärsmannen att reda ut transaktionerna i detalj. Detta utgjorde dock inget hinder för kammarrätten som ändrar ett besked från länsrätten. Kammarrätten ser det som “sannolikt” att utbetalningar på sammanlagt 2,1 miljoner i verkligheten gått till affärsmannen själv:

“Den omständigheten att det inte visats att NN förfogat över pengarna även sedan de överförts till utlandet utgör inte skäl för annan bedömning (än att han är skattskyldig)”, heter det från domstolen. Också i den andra domen, i Malmö, underkänns helt tre bröders resonemang gällande utbetalningar till konton i Västindien som sägs vara avsedda för bolagets dotterbolag i USA. En av de tre, en nu 70-årig skånsk företagsledare, anses ha undanhållit cirka 1,5 miljoner kronor i lön från åren 1993 och 1994. Han vill lägga ansvaret på en annan av bröderna, men det avfärdas av domstolen, återigen med ord som att det skulle vara “osannolikt” att den upptaxerade brodern som aktiv företagsledare inte skulle ha sitt finger med i spelet. Också här nöjer sig domstolen med att skattemyndigheterna bara presenterat en indiciekedja. Det faktum att företagsledaren inte hjälpt till att utreda penningströmmarna till paradisen läggs honom samtidigt till last.

Hårdare linje

Beskeden från domstolarna passar skattemyndigheten som hand i handske.”Vi tycker att man ska driva en hårdare offensiv linje och bland annat ställa hårdare frågor. Vi kunde vara litet mer aggressiva”, säger en av de ansvariga för utredningen, Tommy Persson vid skattemyndigheten i Malmö.

Han pekar bland annat på att den skattskyldige har bevisbördan när det gäller att ett yrkat avdrag, till exempel för tjänster utförda av ett bolag beläget i ett skatteparadis, är äkta och inte en falsk löneutbetalning till chefen:

“Detta innebär att skattemyndigheten måste samla så många argument som möjligt för att kunna hävda att skattemyndighetens ståndpunkt, väl kanske inte ��r styrkt, men åtminstone sannolik. Man behöver inte uppnå total bevisning”, heter det i rapporten. Han pekar på att myndigheterna ska gräva så djupt det är möjligt, men lugnt kan sätta stopp när utländska sekretessregler hindrar arbetet eller när skatteplanerarna inte längre vill samarbeta. Då uppges det finnas goda chanser att processen landar till myndighetens fördel eftersom bevisning, som det heter, “ska tillhandahållas av den part som den lättast är tillgänglig”.