Lars Calmfors: ”Risken är att man tappar alla hämningar”

Är inflationen här för att stanna eller är det en temporär inflationsuppgång vi nu ser?

“Jag är osäker. Det går att peka på ett antal tillfälliga faktorer som har med pandemin att göra, exempelvis halvledarbristen när efterfrågan ökar drastiskt och andra utbudsproblem. Men jag är gammal nog att erinra mig inflationen på 1970-talet. Många pekade då också på tillfälliga faktorer. Men i efterhand ser man att dessa var mer fundamentala/permanenta. Inflationsförväntningarna är viktiga att följa. Ökade inflationsförväntningar spelade en stor roll för att dra upp inflationen på 1970-talet. Energiprisuppgången vi nu ser är sannolikt av mer permanent karaktär. När vi gör den ‘gröna omställningen’ höjs priserna på energi. De finanspolitiska stimulanser och stora obligationsköp som centralbankerna gjort skulle också kunna vara inflationsdrivande.”

Att ekonomiska stimulanser skulle kunna vara inflationsdrivande, kan du utveckla hur du menar?

“Vi vet inte riktigt hur detta komma falla ut. När stater skuldsätter sig brukar man tala om att underskott nu ska motsvaras av överskott längre fram för att finanserna ska gå ihop. Men det finns andra anpassningsmekanismer, som att prisnivån höjs vilket sänker värdet på skulden. Skulden inflateras delvis bort. Men det förutsätter att centralbanker omformulerar sina mål eller låter sig styras av politiker. Man kan inte utesluta det. Det är förstås inte så sannolikt med hyperinflation som i Tyskland under mellankrigstiden eller i Zimbabwe och Venezuela på senare år. Däremot kan det bli mer som det var på 1950– och 1960 talet, det vill säga lite högre inflation än vad vi vant oss vid de senaste decennierna.”

Har pandemin förändrat ekonomin strukturellt?

“Pandemin har inneburit att världen har tagit ett steg tillbaka från globaliseringen. Företag har insett att det kan vara klokt att inte outsourcat till leverantörer alltför långt bort. Många vill nog ha produktion närmare. Det kan höja kostnaderna en del, när företag inte bara väljer leverantörer utifrån vem som har lägst pris. Följden kan bli att företagen lägger mer produktion hemma, men också att de diversifierar och ser till att ha fler leverantörer, för att få leveranssäkerhet.”

Hur tycker du att Sverige har hanterat pandemin på ett ekonomiskt plan?

“Grovt sett har Sverige ur ett ekonomiskt perspektiv gjort det bra. Det var lite trögt i början men rätt saker har gjorts. Man utgick från ett slags ‘försiktighetsperspektiv’. Det var klokt och lugnade både näringslivet och hushållen. Men utformningen av stöden för korttidsarbete gynnade tillsvidareanställda för mycket och tog för lite hänsyn till situationen för visstidsanställda, som ju många lågutbildade och inte minst lågutbildade utrikes födda är. Det är i dessa grupper vi har hotande långtidsarbetslöshet. Tillväxtverket har också agerat för byråkratiskt vid implementeringen av stöden. Men det är mer skönhetsfläckar. Totalt sett får den ekonomiska hanteringen godkänt.”

Vad ser du för risker med den expansiva finanspolitiken nu?

“Risken är att man tappar alla hämningar. Ett problem är att målen för finanspolitiken upplevs vara för restriktiva. Risken är att de då inte respekteras. Det vore bättre med en tydlig diskussion om hur målen kan ändras. Kanske ett balansmål eller ett litet underskottsmål vore bättre. Men mål som tas på allvar. Sveriges relativa statsfinanssituation har faktiskt förbättrats under pandemin eftersom vår statsskuld ökat mycket mindre än statsskulderna i andra länder. Vi brukar prata om att kunna spendera pengar längre fram. Men det kanske behövs nu för klimatomställningen.”

Lars Calmfors: “Är oroad över penningpolitiken”

Vad är du mest oroad över i svensk ekonomi just nu?

“Jag är oroad över den expansiva penningpolitiken, mer än för finanspolitiken. Den har eldat på bostadspriser och skulduppbyggnad. Jag oroar mig för den finansiella stabiliteten och bostadspriserna. Amorteringskrav och krav på höga kontantinsatser gör att vi lägger hela anpassningsbördan på ungdomar som är ‘outsiders’ på bostadsmarknaden. Bördan blir jämnare fördelad om vi stramar åt penningpolitiken. Mitt önskescenario är att en ganska expansiv finanspolitik kombineras med en mer restriktiv penningpolitik. Alltså en bättre policymix och mer samordning mellan finans- och penningpolitiken. Finanspolitiska rådet borde få granska penningpolitiken också, inte bara finanspolitiken som idag. Det skulle kunna förbättra policymixen.”

Om du skulle välja en eller ett par indikatorer som du skulle följa extra noga den närmaste tiden, vilka skulle det vara?

“Inflationsförväntningarna och långtidsarbetslösheten är viktiga indikatorer att följa. Jag kan känna en oro för de långsiktiga konsekvenserna av hög långtidsarbetslöshet. Det fanns en övertro på arbetsmarknadspolitik och utbildning under tidigt 1990-tal, men nu är insatserna för små. Det har varit olycklig timing av privatiseringen av arbetsförmedlingen mitt under pandemin. Och det är oklart om privata arbetsförmedlare är bättre än offentliga, det borde ha utretts bättre”, säger Lars Calmfors.

Alla delar i Affärsvärldens artikelserie

I en serie på temat inflation intervjuar Afv en rad stora namn och tänkare. Intervjun med Lars Calmfors är tredje delen. Här hittar du alla andra delar:

Del 1: Centralbanksgurun: ”Inflationen på väg mot ett 70-talsscenario” 

Del 2: Klas Eklund: “Det är dags för Sverige att investera”

Del 4:  Heidi Schauman: Finlands industri har inte drabbats lika hårt av halvledarkrisen

Del 5: Ekonom sågar höjda räntan i Norge: ”Snart kanske vi bara kan sälja lax”

Del 6: Jesper Rangvid: ”Penningpolitiken måste stramas åt”