Alectas stämma bjöd på årets sämsta show

Stämman på Alecta igår var inget annat än en fars. Det var charader, en show. Det var klubben för inbördes beundran som hade ett möte. Alla var med i leken. Hade fått instruktioner. Applåderade. Skrattade i kör. Förutom fyra kunder (!). Okej, två av dem vet jag med säkerhet. För det var jag och en journalistkollega. Vi var där som kunder men även som journalister.

Fullmäktiges avgående ordföranden Kenneth Bengtsson öppnade med att konstatera att Alecta är ett väldigt stabilt företag. Inte ett Ericsson eller ett Volvo men helt okej på det stora hela. De kritiserade mångmiljardinvesteringarna i Heimstaden Bostad och de sumpade miljarderna i några amerikanska nischbanker revs av med några fiffiga ordspråk.

”En olycka kommer sällan ensam” och ”Inget ont som inte för något gott med sig”. Efter fem minuter var Bengtsson klar.

Jo, absolut ingen ljud- eller bildupptagning bestämdes också. Och rummet informerades om att Alectas avgående ordförande, Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke anmält delikatess-jäv angående punkten fastställande av resultaträkningen och den som handlade om de närmare 900 Mkr från Alecta som parterna Svenskt Näringsliv och PTK önskar använda.

”Nu ska vi höja underhållningsvärdet och lyssna på Peder (Hasslev Alectas VD Afv anm.)”, sa Bengtsson och fick med sig skratt.

De här underfundiga försöken att göra sig lustig var ett nummer som genomsyrade hela mötet.

Hasslevs budskap var att Alecta idag är tryggare och starkare och att allt som görs är för kundernas bästa.” Nu ska bara kundernas förtroende återtas.” Låter som en finputsning på ett annars fantastiskt arbete.

Nu ville Bengtsson också försäkra mötet att det inte finns någon schism mellan Alecta och PWC:s revisor Morgan Sandström som är under lupp av Revisorsinspektionen. Man är inte alls oense. Det finns ingen konflikt. Alectas motattack som skickades till media och publicerades på deras hemsida för någon vecka sen där ”Alecta vidhåller med bestämdhet att ingen information undanhållits för revisorn”, blir därmed hängande i luften som obegriplig. Särskilt när Sandström, som det blivit dags för att ta plats för på podiet, också gör allt för att släta över och lappa ihop den infekterade diskussionen som alla som är läskunniga har kunnat se.

Det är svårt att hänga med i svängarna. Kanske för att det gömmer sig annat i skarvarna.

Det som Sandström i sitt försvar inför Revisorsinspektionen hävdar var ett “omfattande nytt material” – som fick honom att ändra ståndpunkt i frågan om ansvarsfrihet för ledamöterna förra året – är nu något helt annat.

Nu säger han tvärtom att det i stora delar är samma material som hela tiden funnits i Alectas portal. Som sagt, svårt att hänga med i dansen.

Dags för frågor till PWC-revisorn

Vill man får man ställa frågor till revisorn nu, förklarar Bengtsson. Det är knäpptyst. Det blir jag och sen min journalistkollega som ställer ett par frågor.

Ja, vad består det omfattande nya materialet av Sandström, vi förstår inte? Sandström blir märkbart stressad, rödflammig om kinderna låtsas emellanåt inte förstå frågan och pratar om något utlåtande av sakkunnig som ledamöterna ska ha ordnat och någon “mappning” Alecta hjälpt till med (som Alecta säger inte innehöll något nytt). Det går inte att bli klok på det här. Men för att ”det inte ska bli en pressträff” avbryter Bengtsson snart och vill att mötet går vidare.

Ansvarsfrihet för ledamöterna ackompanjeras med ett rungande ja och är snabbt avklarat.

De kraftiga arvodeshöjningarna förklarar valberedningen med det komplexa uppdrag styrelsearbetet i Alecta innebär och att ersättningen måste var konkurrenskraftig. Marcus Dahlsten, som suttit i styrelsen sen 2020, uppgraderas till vice ordförande och höjer sitt arvode med 118%.

”Vi hittade en snygg faktor 10 också”, säger kvinnan från valberedningen med ett fniss efter att ha lagt ut texten om hur noggrant och mycket tid man ägnat åt att komma fram till hur arvodena ska se ut. Det hon syftar på är uppräkning med 10 prisbasbelopp.

Vem tänker på spararna egentligen

Det kommer absolut inga frågor från fullmäktiges ledamöter under hela stämman. Alla ”ja” från dess ombud hade lika bra kunnat vara förinspelade. De 21 av 28 fullmäktigeledamöterna som närvarar har i uppdrag att representera ägarna, det vill säga de försäkrade (företagen) och försäkringstagarna (anställda). Men i själva verket är de tjänstemän inom partsfären som dansar efter parts-piskan. Att släppa fram en enda egen tanke är otänkbart.

Teaterföreställningen fortsätter. Roller är utdelade, vem ska säga vad. De så kallade “spontanutroparna” vet precis när de ska rycka in och föreslå namn till olika roller. Allt är noga regisserat. Vem i salen som tänker på spararna är svårare att säga.

Alectas nye ordförande Magnus Hall presenteras som en trygg, respekterad och utpräglad lagspelare. Lagspelare är bra. Alla applåderar. Eller inte bara bra utan great!

De två vice ordförandena Elisabeth Sasse och Marcus Dahlsten har god förankring hos parterna, försäkrar Bengtsson. Great.

”Tack för förtroendet. Jag hoppas kunna fylla skorna, jag har rätt stora skor, storlek 49”, säger Magnus Hall och drar med sig skratt.

”Lycka till Magnus”, hojtar Kenneth Bengtsson när Hall tar några stora kliv ned från podiet.

”Tack det kan behövas”, svarar han och stämningen är god. Men den ska inte vara god och på gränsen till putslustig, utan seriös. Här är Europas femte största pensionsbolag. Läget är allvarligt. Men inte i lokalen.

Precis som Afv avslöjade i början av februari väljs Jacke att efterträda Kenneth Bengtsson som ordförande för fullmäktige. Hans bidrag till de misslyckade investeringarna är inget hinder.

En spontanutropare skyndar till med förslag på vice ordförande i fullmäktige,”Peter Hellberg”. Ytterligare en självklar maktfaktor inom parterna.

”Ganska otippat”, skojar Bengtsson ironiskt om valet. Auditoriet skrattar, igen.

Tystnaden brer ut sig

PWC väljs om som revisor utan minsta blinkning. Huvudansvarig revisor blir Morgan Sandström.

När det kommer till de närmare 900 Mkr arbetsmarknadsparterna vill få tillgång till från Alecta, finns det ändå utrymme för frågor. Tystnaden breder ut sig på nytt.

Jag har massor av frågor så jag undrar om de 300 Mkr för förskottering ska betalas tillbaka av Collectum till Alecta? Det ligger liksom lite i semantiken i underlaget, men man kan inte vara säker. De som bör veta tittar på varann. Frågan verkar överraskande för dem. Inga pengar ska tillbaka landar det i till slut. Hur rimmar det med att pengarna ska klassas som redovisningsmedel och därmed rimligtvis tillhör någon annan, tänker jag.

Men jag går vidare. Hur mycket har parternas dotterbolag informationsbolaget ”Avtalat” kostat att bygga upp? Samma sökande blickar. Ingen vet. En annan av parternas så kallad ”maktfaktor” bryter in. Är det verkligen en relevant fråga?

”Det är inte Alecta som betalat”, säger han. Oj vad fel han har, tänker jag. Men ingen är intresserad av sådan information, här. Budskapet är tydligt, inga fler frågor.

När det är dags för Jacke att prata konstaterar han att Alecta styrs av väldigt trygga händer. ”Den viktigaste resan Alecta gör är kulturresan”, säger han samtidigt som han förklarar att han lämnar över något till Hall som är av ”väsentligt bättre skick” än för några år sen. Därmed sågar han inte bara sig själv, som suttit i väldigt många år, utan även tidigare styrelsekollegor och ledningspersoner.

Festen fortsätter. Hasslev ler generat över lovorden från sin avgående chef. Blomutdelning, applåder. Avtackningar avlöser varann. Jacke lovordas även han, för sitt ledarskap. Bengtsson får en presentkasse från NK.

Inte ett ord under hela mötet om att FI utreder Alecta, att Pensionsmyndigheten fått på tafsen för samma typ av investering i Heimstaden Bostad eller att Riksenheten för korruption utreder korruptionsmisstankar och trolöshet mot huvudman kopplat till Alectas investeringar. Inte heller hur det går med att förhandla om det kritiserade avtalet med norrmannen Ivar Tollefsen som uppenbart är dåligt för pensionsspararna eller det inledda skiljeförfarandet för avtalsbrott.

När det är slut hinner jag inte ens resa mig ur stolen förrän både Peder Hasslev och revisor Sandström har pinnat iväg, bokstavligen som om det brann, för att slippa svara på frågor.

Hade det funnits katapultstol hade de skjutit ut sig, oavsett risk.  Är det att ta sitt ansvar?

Jag gör en intervju med Magnus Hall. Han är överraskande oinsatt. Verkar mest nyfiken och glad över uppdraget.

Efter allt som varit borde han väl gjort sin hemläxa bättre. Han talar som om parterna är ägare. Vet han ens att Alecta är ömsesidigt?

Vem som helst skulle ha läst på inte en, två, fem utan tio gånger. Vem ger sig in i ett sånt här uppdrag i ett bolag med väldigt jobbig historik, utan att ta reda på allt som finns att ta reda på? Det väcker frågor kring omdöme. Och är oroande för framtiden.

Hoppas det bara är en scen ur andra akten. Annars kan det bli en mardröm.

Läs mer

Macéus: Alectas pengar brinner i fickan – men vems är de?

Alectas nye ordförande: ”Vi har hamnat fel i riskbedömning”