Asymmetrische Demobilisierung

Asymmetrische Demobilisierung - 05_Jan_Larsson_binary_6890518.png

Det är knappt tre veckor till valet.

Den heta sommaren har fått alla väljare att prata om klimatförändring – runt otända grillar, på gula gräsmattor, vid algblommande stränder. Efter år av fokus på invandring och kriminalitet så vreds plötsligt valrörelsens narrativ ur händerna på Sverigedemokraterna.

Jimmy Åkesson kommenterade snabbt, kontroversiellt och tydligt: ”Klimatpolitik på grund av en sommars väder är populism”, sa partiledaren. Klimatfrågan ska bort från dagordningen. De egna väljarna ska inte få för sig att klimatet, och inte invandringen, är ödesfrågan.

Konjunkturen är lika het som sommarvädret. Moderaterna har hög trovärdighet i jobb och ekonomi, regeringen kan slå sig för bröstet för hög tillväxt och sysselsättning. Men ändå lyfter inte frågan.

Det finns en förklaring. För att sysselsättningen ska öka och tillväxten frodas krävs att fler nyanlända får jobb. Arbetsmarknadsfrågorna buntas ihop med integration och invandring, och – rätt eller fel tänkt – varken moderater eller socialdemokrater vill hamna där, mitt i Sverigedemokraternas sweetspot.

När Alliansens representanter i pensionsgruppen nyligen kallade Socialdemokraternas förslag om att höja pensionerna för ”orimligt”, så såg det ut att kunna bli en bra konflikt där alternativ skulle kunna brytas mot varandra. Men det tog bara några timmar tills Elisabeth Svantesson i Moderaterna sa att ”det är ett intressant förslag som vi gärna diskuterar”.

Media slutade omedelbart att rapportera om pensionerna. För finns det ingen konflikt så försvinner storyn. Och med den förlorade storyn försvann också diskussionen om en fråga som berör miljontals människor och på riktigt är svår att ge svar på: Hur ska bra pensioner säkras i framtiden?

Dagen efter, samma sak. Stefan Löfven lovade mer pengar till välfärden. Svantesson svarade att ”det finns inga skiljelinjer här mellan oss”. Än en gång försvann konflikten – och uppmärksam­heten.

Det finns ett tyskt namn för den strategiska metoden: Asymmetrische Demobilisierung! Begreppet myntades i den katalanska valrörelsen 2006, men blev allmänt använt först efter Angela Merkels segerval 2009 och 2013.

I all enkelhet går metoden ut på att få bort alla frågor som kan mobilisera den politiska motståndarens anhängare eller demobilisera de egna. Antingen genom att hålla med motståndaren. Eller genom att göra sakfrågan så tråkig att ingen vill rapportera om den.

I 2017 års tyska val gick taktiken så långt att Merkel aldrig ska ha nämnt sin kanslermotståndare Martin Schultz vid namn. Hon ville inte ge honom någon onödig uppmärksamhet.

Framgångarna som Angela Merkel har nått med sin asymmetriska demobilisering är enorma. Hennes personliga popularitet har varit så hög och oantastbar att när sakfrågorna försvunnit så röstade man på Die Kanzlerin. 2013 hade CDU inga budskap annat än ”Angela” på sina affischer.

När partisekreterare Gunnar Strömmer presenterade Moderaternas valkampanj var ett bärande fundament att Ulf Kristersson är Sveriges populäraste partiledare. Kanske är det en slump. Kanske har Moderaterna hittat inspiration söderifrån.

Men Kristersson är inte Merkel. Ingen svensk partiledare kommer ens i närheten av hennes popularitet 2013. Har man inte trovärdigheten är risken med strategin att man upplevs som tom och undflyende. Ändå verkar många partier lägga mer energi på att få bort motståndarens frågor än att få upp de egna.

När partierna tar bort allt som skaver och börjar prata förbi varandra så blir debatten förvirrande och tråkig. Då försvinner först det kloka samtalet – där man tar varandras förslag på allvar utan att förvränga, fördumma och förenkla. Sedan försvinner det asymmetriska.

Kvar blir bara demobilisering – det minskande intresset och växande föraktet.

Vem vinner på det? Svaret har vi om några veckor.

Vd för Yrkesakademin, tidigare valledare för S och statssekreterare under Göran Persson.

Mer är inte alltid bättre

Det senaste jag hört är att det är sex olika direktsända partiledardebatter inbokade i valrörelsen. Det kan verka bra med forum för diskussion, men med så många debatter blir repliker och förklaringar snabbt mekaniska och tappar nerv. Politiken blir snuttifierad och aggressiv. En partiledardebatt, en statsministerduell och en ekonomisk debatt skulle öka intresset och skärpa betydelsen. Speciellt när valrörelsen har kortats genom tidigare valdag och senare semestrar.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.