Centralbankerna har mjuknat

Den ekonomiska krisen och återhämtningen efter pandemin, ligger bakom oss. Kina, USA, men även Sverige är tillbaka på förkrisnivåer. Efterfrågan lär vara god under överskådlig tid, men tillväxttakten och förväntningsindikatorer har toppat eller är nära att göra det. Snabb och stark efterfrågan i stora delar av världen och begränsningar under pandemin har skapat brist på såväl insatsvaror som kompetens. Råvarupriser ha skenat och stigit till historiskt höga nivåer, vilket i sin tur har satt fokus på risken för högre inflation.

Än så länge har centralbankerna argumenterat att prisökningarna till stor del beror på pandemin, inte är varaktiga och därmed inget centralbanker ska agera på. Det har enligt min mening varit rätt vad gäller råvarupriserna. Att dra ut pilen i tangentensriktning är sällan klokt och flera av priserna har fallit tillbaka. För att få varaktig inflation krävs dessutom oftast betydligt högre löneökningar än idag. Det är inget vi ser tendenser till varken i Europa eller på hemmaplan.

I USA är risken för löneinflation större och då konjunkturförloppet nu är mer normalt är det skäl till att den amerikanska centralbanken Federal Reserve signalerat att banken ämnar minska stimulanserna kanske redan i år. Det är ett välkommet besked då krispolitiken borde fasas ut när risken för överhettning blir allt mer påtaglig. Det gäller även här hemma i Sverige där jag är mer bekymrad för brist på arbetskraft än svag efterfrågan.

Men är det något pandemin har lärt mig så är det att vara ödmjuk inför dess effekter. Gång på gång kastas förutsättningarna om. Nu handlar det om ökad smitta i Asien och delar av USA. Det blir alltmer uppenbart att alltför låg vaccinationsgrad och vilja är en påtaglig risk för hälsa och liv, men också för nya restriktioner. Frågan är hur allvarligt och varaktigt det blir den här gången. Risken finns att det kan komma att påverka såväl tillväxt som centralbankers agerande och därmed finansmarknaderna och våra pensioner.

DELTA KAN ÄNDRA SCENARIOT

Mycket talar än så länge för ett begränsat förlopp med regionala nedstängningar vid behov. Vi har lärt oss mycket sedan pandemin slog till, det finns ett visst skydd av vaccinerade och vården är bättre på att hantera de som blir sjuka. Vissa länder som de nordiska och delar av USA har dessutom en mycket hög vaccinationsvilja och får inom kort sannolikt ett gott skydd. Tredje vågen var också mildare då den inte slog lika hårt ekonomiskt.

Men trots allt är ökad smittspridning ändå ett orosmoment som har fått finansmarknadens aktörer att bli vaksamma och centralbanker att bli mer försiktiga. Inte minst den amerikanska centralbanken Federal Reserve kan komma att skjuta på beslutet att minska stimulanserna. Sedan det förra penningpolitiska mötet i Fed har en av de personer som hårdast drev kravet på tillbakatagande av stimulanser i höst mjuknat och flaggar nu för att smittan av Deltaviruset kan ändra det behovet.

Med den information och kunskap vi har idag är hösten svår att förutse. Fed lär vara lyhörd för ökad smitta samtidigt som det är tydligt att ekonomin är inne i en ny fas där stimulanserna bör minska. Mest sannolikt i skrivande stund är att Fed inleder nedtrappningen någon gång runt årsskiftet. Om så blir fallet är det inte uteslutet att räntor kan komma ned ytterligare något i närtid. Därefter vänder trenden och räntor stiger i takt med tydligare signaler om en fortsatt stark konjunktur, risk för löneinflation och möjligen också mer utdragna prisuppgångar. Kina har på grund av ökad smitta och dåligt skydd fått stänga hamnar igen och fraktpriserna har stigit ytterligare. Det har funnits indikatorer som talade för att fraktpriserna skulle vara tillbaka på normala nivåer till årsskiftet, det känns mer osannolikt nu och risken för mer varaktig inflation är större än på länge.

För pensionsbolagen och dess investerare gäller det därmed att trolla med knäna ett tag till då lågräntemiljön består i närtid. På lite sikt kan det lätta och om inte förr så blir även länder med lägre vaccinationsvilja immuna. Men med lätta menar jag att även om räntor stiger lär de vara fortsatt historiskt låga.

Flera centralbanker har den senaste tiden fått nya riktlinjer. För såväl Fed, den europeiska centralbanken ECB, som Riksbanken tolkar jag dem som mjukare än tidigare. Det vill säga sannolikheten för att centralbankerna accepterar högre inflation innan de agerar är stor jämfört med de gamla riktlinjerna. Hushållen kan därmed komma att få betala i dubbel bemärkelse, dels genom lägre pensioner, dels genom högre inflation. Avgörande då blir hur det går med lönerna. Accepterar facken högre inflation utan löne­kompensation? Om inte ökar pressen på centralbanker att sätta en ränta som faktiskt speglar det ekonomiska läget och inte en som bara skjuter problemen framför oss. l