Dansk succé exponerar svensk vanföreställning

Grafiken (källa: Börsdata) tål att begrundas. Den stora danska stapeln visar börsvärdet för Novo Nordisk, nära 4500 miljarder kronor (SEK, nota bene). Den svenska “pannkakstårtan” till höger är de 20 största börsnoterade svenska världsföretagen (där tunna skivorna Skanska, Autoliv, Trelleborg och Boliden knappt syns för blotta ögat). Inte ens om alla 20 staplas på varandra så de upp i samma värde som Novo Nordisk.

EXKLUDERAR U-LANDSSEKTORER

Urvalet är alla stora svenska börsbolag som säljer egna produkter på en internationellt konkurrensutsatt marknad. De bolag som därmed exkluderas är sådana som varje Emerging Markets-kännare vet brukar dominera U-länders aktiemarknader.

• Teleoperatörer, ofta med statlig huvudägare
• Banker, oftast i oligopolställning
• Holdingbolag för lokala oligarkers ask-i-ask-ägande

För Sveriges del har jag alltså plockat bort Telia, alla storbankerna och Investor, Industrivärden med flera. Men även EQT och Lifco och liknande förvaltningsbolag. Det är inget fel på de här bolagen. Flera av dem är ypperligt välskötta och skapar värde för kunder och samhälle. Men förekomsten av lokala banker, teleoperatörer och investmentbolag är inte bra bevis för global konkurrenskraft.

SKILLNAD MOT ASTRA ZENECA

Någon kanske tycker att det är orättvist att lyfta fram Novo Nordisk men exkludera Astra Zeneca, vars börsvärde ju är över 2000 miljarder SEK. Saken är dock att Astra Zeneca absolut inte längre kan räknas som ett svenskt bolag. Den enda svensken i styrelsen är Marcus Wallenberg. Men Investor äger bara 3% och är bara sjätte största ägare. Astra Zeneca har noll svenskar i koncernledningen. Den svenska verksamheten för också en undanskymd tillvaro. Att man har en fabrik i Södertälje är inget som lyfts fram. I Göteborg finns visserligen det fjärde största av Astra Zenecas totalt elva R&D-centra. Men av totalt 66 forskare som lyfts fram så hittar Afv bara fem svenskar.

Det är stor skillnad mot Novo Nordisk där hälften av alla 55000 anställda finns i Danmark som också är navet för alla viktiga kärnkompetenser.

SVENSKHETEN HÄNGER LÖST

Åter till grafiken ovan. Danmark har en välförtjänt världssuccé i Novo Nordisk medan den svenska listan över globala “jättar” har fler svajiga inslag. Att se forna superjätten Ericsson som en vit dvärg i stapelns mitt är sorgligt. Och förargelseväckande. Hade inte Ericsson skötts så slarvigt hade Sverige varit flera hundra miljarder kronor rikare.

Flera av de “svenska” storbolagen är inte heller så svenska om man skrapar lite på den blågula fernissan. Ja visst är det koncerner vars moderbolag har säte i Sverige och med svenska storägare. Men hur är det med det som verkligen betyder något?

1. Företagsledningen – Cheferna som jobbar säg 3000 hr per år mitt i verksamheten är oändligt mycket viktigare än de styrelseledamöter som ses några dagar per år och då har hunnit glömma hälften från förra mötet.
2. Värdeskapandet – Vilka aktiviteter är det som skapar värde för kunder och aktieägare? Produktutveckling, tillverkningsprocess, distribution och/eller andra saker? Värdeskapandet är ofta en funktion av var organisationen lägger sina resurser, och vice versa.
3. Kärnkompetensen – Var exakt sitter bolagets konkurrenskraft? Ofta handlar det om smal spetskunskap hos ett begränsat antal nyckelpersoner eller team.

Tabellen intill visar fyra “svenska” storbolag där mycket talar för att värdeskapandet har väldigt lite att göra med Sverige.

• Atlas Copco – Sveriges stolthet har bara några procent anställda i Sverige och viktigaste affärsområdet kompressorteknik har numera sitt kompetenscenter i Antwerpen.
• Evolution – Med 161 anställda i Sverige (en minskning från 200 året innan) är det knappast Evolution som kommer betala för svensk välfärd i framtiden.
• Assa Abloy – I koncernledningen är det bara två svenskar varav en sitter i USA, där Assa Abloys viktigaste teknikutveckling verkar finnas.
• Hexagon – En enda svensk i koncernledningen som dock flyttat till USA. Ingen väsentlig tillverkning eller produktutveckling verkar ligga i Sverige.

BNP-bidraget från dessa fyra bolag lär vara mycket begränsat framöver. Detta är ingen kritik mot de fyra bolagen i fråga. Däremot är det ett underbetyg för Sverige som industriland. Känslan är ju dessvärre att bolagen agerar rationellt och meritokratiskt. När man inte hittar tillräckligt många svenska ingenjörer, utvecklare och hungriga säljare så växer man istället i utlandet.

Danskt näringsliv verkar inte förtvina på samma sätt. Förutom Novo Nordisk har Danmark oerhört imponerande världsföretag som Coloplast, Genmab, AP Möller-Maersk, Vestas, Carlsberg, Novozymes, Demant, Chr.Hansen med flera. De blomstrar med Danmark som bas, inte bara på papperet utan också i verkligheten. Det förvånar inte att 1:- DKK kostar 1:57 SEK.