Därför blir LAS kvar

En av de viktigaste och mest kontroversiella punkterna i januariavtalet, var en påtaglig liberalisering av de arbetsrättsliga LAS-reglerna. Detta skulle ha stor betydelse för framförallt de mindre och medelstora företagen. De skulle kunna hantera omställningar lättare och de skulle bli mer benägna att anställa nya medarbetare. Därmed skulle också den återhämtning som kommer efter Coronakrisen kunna få ökad kraft.

Det finns nu ett konkret utredningsförslag om hur en sådan liberalisering skulle se ut. Det är tyvärr mycket svår att tro att förslaget kommer att genomföras. Motståndet från fackföreningsrörelsen är stort, vilket naturligtvis är besvärande för Stefan Löfven.

Ett motargument, som framförts i media, är att lagförslaget går emot den svenska modellen. Detta är inte en riktig beskrivning. Grundbulten i den svenska Saltsjöbadsmodellen är att parterna själva ska sköta sina gemensamma frågor genom avtal, så att staten kan hållas utanför. Det är till exempel därför som Sverige till skillnad från de flesta andra länder inte har någon lagstiftning om minimilöner. Detta betyder att när lagstiftningen om LAS-reglerna infördes på 1970-talet, så var detta ett stort avsteg från den svenska modellen. Om lagstiftningen nu hade kunnat lyftas bort till förmån för ett avtal så hade detta inneburit en återgång till den svenska modellen. Att nu ändra lagstiftningen innebär knappast något ytterligare avsteg från den svenska modellen, i förhållande till det som redan gjordes på 1970-talet.

Däremot går den lagstiftning som utredningen föreslår starkt emot fackets intressen. Det är i detta sammanhang viktigt att ha klart för sig att de rättigheter som turordningsreglerna ger löntagarna, bärs av facket och inte av den enskilde. Vid en omstrukturering som kräver ett minskat antal anställda måste företaget förhandla med facket. Kommer parterna överens kan turordningsreglerna sättas ur spel, utan att de enskilda löntagare som avskedas kan göra något åt saken. Det betyder att LAS stärker fackets förhandlingsposition i förhållande till företaget. Om företaget inte når en överenskommelse med facket vid en omstrukturering så ligger turordningsreglerna kvar. Företagen kan därmed ha mycket att vinna på att gå facket till mötes på andra områden, när det gäller hanteringen av omstruktureringen. Detta förhållande påverkar maktbalansen mellan fack och företag även när det inte står någon akut kris för dörren.

Fackets makt över turordningsreglerna stärker också incitamenten att gå med i facket. När fack och företag förhandlar om vilka på företaget som ska få gå, är det knappast någon fördel att inte vara medlem i facket.

En påtaglig ändring av turordningsreglerna är alltså ett stort slag emot fackets maktposition ute i företagen. Det är från detta perspektiv man ska förstå LO:s Tobias Baudin, när han säger att utredningen om LAS-reglerna är en seger med 10-1 för arbetsgivarna.

Fackets ställning i samhället och i S, är inte vad det en gång var. En socialdemokratisk regering kommer dock knappast att lägga fram det utredningsförslag som nu föreligger om LAS.

Ulf Jakobsson är docent i nationalekonomi och tidigare chef för IFN, chefsekonom för SAF, Indu-striförbundet och Handels-banken.