“Det vi inte tror ska hända inträffar”

Rätt många tycker att just nu låter brist på fri rörlighet som dagens i-landsproblem.
Kravallstaket mellan Haparanda och finska Torneå som sattes upp då Finland stängde gränsen i mitten av mars med anledning av coronapandemin. Foto: Pär Bäckström/ TT

Det är så sällan det man tror ska hända, som verkligen inträffar. Tänk på alla ändlösa debatter och gräl om svenska värderingar, svensk kultur och nationen Sverige som vi genomlidit. Fredrik Reinfeldt ansåg att en lösning på antalet nyanlända som sökte sig hit, helt enkelt var att det finns gott om utrymme här. Tobias Billström fick inte prata om volymer och Sverigedemokraterna gensköt det politiska systemet och blev stora genom att helt enkelt fortsätta prata om de problem som fanns i landet.

En konsekvens av att Sverige finns är att vi har gränser. I själva verket fungerar inte nationer utan gränser och det har alla utom de charmigt utopiska liberalerna fattat. Utopisterna höll istället upp nationen som ett skynke på vilket man projicerade det man hade svårast med.

Världsmedborgaren, hemtam på varje flygplats jorden runt, höll sig med synpunkten att gränser var till för att överskridas. De som inte höll med, hörde hemma i en svunnen tid, så enkelt var det. Och för att möta den anstormning av världsmedborgare som skulle vilja ta sig över de raderade gränserna, skulle välfärdsstaten monteras ner. Sådär bara, bort med bedövande trygghetsnarkomani och in med den fria stadskulturen. Slut med att bo på skräpytor, som framtidens egen spåman Kjell A Nordström kallade landsbygden. I framtiden skulle vi bo i städer, helt enkelt. Andra ledande utopister var Johan Norberg, som var så omhuldad av Timbro och Lena Andersson som drar läsare till på DN:s ledarsida.

Och så landade coronan, fast Folkhälsomyndigheten spådde att den inte skulle nå Sverige. Den senaste pandemin var Hong Kong-influensan 1968 och femtio år är en evighet i den moderna tiden. Alltså kunde man anta att pandemier hörde hemma på historiens skräphög, eller eventuellt i omoderna länder. Världens mest moderna land Sverige, var oberörbart och utom räckhåll för det förflutnas tentakler.

På femtio år hinner ett modernt samhälle göra sig av med det mesta av gammal bråte och på Facebook, som är Tiktok för gamla, hålls vad som än sägs, inga kunskapsseminarier. Medan vi hade näsorna i mobilerna försvann lager efter lager av erfarenheter som vi skulle ha haft användning för nu.

Hade vi slagit vakt om vårt kollektiva minne hade vi förstått att vi skulle kunna drabbas av pandemier. Igen. Det fanns ingen anledning att tro att Asiaten 1957 och Spanska sjukan 1918 inte skulle kunna upprepas, det var bara det att vi inte hade någon lust att tänka på det. Och den myndighet som vi betalar för att tänka på det, tänkte fel.

Och så till nationsgränserna. Nationer som var ett sånt larvigt fenomen är nu plötsligt helt accepterade. Nu diskuteras skillnader i hur nationer hanterar corona, inte att världsmedborgarna borde kräva helt fri rörlighet. Det är rätt många som tycker att just nu låter brist på fri rörlighet som dagens i-landsproblem. För nu handlar det om att begränsa smitta, hantera sjuka och begrava de döda. Få kräver att få resa in i nedstängda länder eller talar om rätten att välja karantän, vi funkar helt enkelt inte så. Vi fick viktigare saker att ta hand om. Människor hamnade i respirator och ett fältsjukhus byggdes i Älvsjö, Skåne och Gotland ville inte veta av stockholmare och äldre människor isolerades från alla andra. Och toalettpappret tog slut i butikerna, hamstring och ransonering blev aktuella ord och krisen var ett faktum orsakat av ett virus.

Nu är det viktigt på riktigt att veta hur många och vilka som finns i landet, annars blir det svårt att beräkna vårdkostnader, skapa intensivvårdsplatser och föra statistik över pandemin.

Och det där med skräpytor? Nja, hemestrande svenskar återupptäcker nu den förlöjligade landsbygden och kan konstatera att Sverige trots allt ligger kvar och är riktigt tilltalande.

Tänk att man aldrig lär sig, det är det vi inte tror ska hända som inträffar.

PS Regionerna Västra Götaland, Stockholm och Östergötland smittspårade de fyra hundra första fallen av corona i Sverige. Den enda slutsats som hittills redovisats är att i nästan inga fall hade smittan i början spridits vidare genom smittade personers arbetskamrater, nära bekanta eller vid ytliga kortvariga möten med människor. De första personerna i Sverige som smittades av corona, smittades främst av familjemedlemmar. Men något mer vill inte de tre regionerna berätta. Smittspårning anses kanske omodernt, trots allt?

    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här