Förenade och splittrade i spåren av pandemin

I den fattigare delen av världen har resurserna inte räckt till korttidspermitteringar och gigantiska stödåtgärder.

I västvärlden har vi, utöver hälsoeffekterna, sett en minskad tillväxt, ökad skuldsättning och ökad arbetslöshet, till följd av pandemin. Många har fått göra förändringar i sin konsumtion och i sin arbetssituation. Denna pandemi kommer att lämna olika typer av spår efter sig. Ett sådant kan vara ökad mental ohälsa. I en enkät av World Economic Forum framkom att stress, ångest och ensamhet har ökat bland arbetstagare och särskilt hårt för vissa grupper såsom personer under 35 år, företagare, låginkomsttagare och kvinnor. Att ekonomiska nedgångar har effekt på mental hälsa är väl belagt, men vad händer när vi även har en pandemi, blir det en dubbelsmäll? Vilka följder kommer detta att få, på kort respektive lång sikt? Kommer den mentala ohälsan att minska i takt med ökad tillväxt och minskade skyddsåtgärder? Vilka andra sår kommer vi att behöva plåstra om?

I den fattigare delen av världen har resurserna inte räckt till korttidspermitteringar och gigantiska stödåtgärder. Enligt Världsbanken tror man att någonstans mellan 88–115 miljoner fler människor har hamnat i extrem fattigdom under detta pandemiår. Dessa ’nya fattiga’ återfinns främst i södra Asien och Subsahariska Afrika. Många av dessa har tidigare arbetat inom tjänster, bygg och tillverkning – sektorer där den ekonomiska aktiviteten drabbats hårt av nedstängningar och begränsningar av internationell rörlighet. I och med pandemins globala karaktär har det också inneburit att migranter inte har kunnat skicka lika mycket pengar till sina släktingar i dessa fattigare länder. Här pratar vi inte om en femhundring från farmor på julafton utan här pratar vi om pengar som motsvarar storleken av hela summan av utländska investeringar plus offentligt bistånd. Alltså, pengar som för många utgör en viktig andel av de totala inkomsterna. Dessutom har bristen på socialförsäkringssystem inneburit att de ökade kostnaderna för sjukvård satt många i ökad skuld. I vissa fall har det till och med varit det främsta skälet till människor hamnat i fattigdom.

Vi ser stora skillnader i effekter, men också stora skillnader vad gäller utgångsläget. Att möta en pandemi med god sjukvård, fungerande utbildningssystem och relativt sunda offentliga finanser är tufft. men ärligt talat inte lika tufft som att gå in i den med dålig sjukvård, icke fungerande utbildningssystem och obefintliga offentliga finanser. Med dåliga förutsättningar får negativa chocker alltid större genomslag och mer negativa och långvariga konsekvenser. Det här faktumet tror jag vi kommer få se spelas ut i flera svaga ekonomier under kommande år.

Vi har gått igenom samma pandemi och är förenade i att vaccinationerna kommer att minska både den mentala och den ekonomiska stressen. Detta vaccin som med gemensamma globala ansträngningar togs fram både snabbt och, såvitt vi vet, även säkert. Men trots det står vi mer splittrade än någonsin med väldigt olika typer av problem och än mer olika utgångspunkter. Vad kommer detta få för konsekvenser när vi ser framåt, där vi tillsammans måste ta oss an övriga globala problem som inte tagit paus bara för att vi haft en pandemi, som till exempel klimatkrisen?  Det är faktiskt möjligt att just processen med vaccinationsframtagningen kan ge oss några bra ledtrådar.

Genom att sammanstråla i ett väl avgränsat problem såg vi att en delad värld faktiskt kan enas kring ett gemensamt mål och även skrida till handling. Den som först formulerar ett sådant enande och konkret mål kring klimatet kommer förmodligen ha gjort mer för mänskligheten än någon annan i världshistorien.

Alexandra Stråberg är chefsekonom på Länsförsäkringar.