Fullinvesterad eller pengar i kassan?

Så här kan några goda argument för att vara fullinvesterad beskrivas:

1. Det är svårt att tajma marknaden. De flesta kommer definitionsmässigt misslyckas med att sälja nära toppen och köpa nära botten. Hör du till minoriteten som kommer lyckas? Många känner sig kallade men få äro utvalda. Är man inte säker på att man är bra på att tajma marknaden så bör man inte syssla med det.
2. Glöm inte alternativkostnaden. Om snittavkastningen på investerat kapital är 7 procent så betyder det att pengarna dubblas över tio år. Sett som alternativkostnad är avkastningen på kassan alltså -50 procent. Kassa är alltså en väldigt dyr form av ”försäkring”.
3. På lång sikt går börsen alltid upp. Det här är egentligen samma argument som i punkten ovanför men med ett lite annat perspektiv. Aggregerat så kommer börsens höga avkastning från vinster och värdeskapande i börsbolagen. Kostnaden för att hålla kassa är knappt märkbar på kort sikt men över lång tid blir det väldigt mycket värdeskapande man går miste om.
4. Är man fullinvesterad så tvingas man göra ständiga prioriteringar. Det är nyttigt att löpande se över portföljen och kasta ut aktier med låg potential och ersätta dem med mer lovande investeringar. Med en stor kassa så riskerar man att tappa perspektivet att alla investeringar måste jämföras mot varandra.

Eller uttryckt som ett par citat:

”Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves.” – Peter Lynch, legendarisk fondförvaltare.

”Att hålla likviditet på 20-30 procent bara för att under en korrektion kunna säga ”nu fyller jag på” är bland det mest idiotiska jag läst. Vad har dessa 20-30 procent i likviditet kostat dig de senaste 8-10 åren jämfört med om du istället skulle ha varit fullinvesterad?” – ”Nemcap”, finansbloggare.

Peter Lynch har antagligen rätt och ”Nemcap” har en helt rimlig ståndpunkt. Trots det kan man framhärda i att göra tvärtom: Alltså låta aktieportföljen balanseras av en tidvis stor kassa. Av bland annat följande skäl:

1. Investeringsstil. Exempelvis: Om inriktningen är att vara opportunistisk i illikvida småbolagsaktier så måste man ha tillgängligt kapital vid varje tidpunkt.
2. Riskhantering: Har man väldigt hög risk i den investerade portföljen så kan det vara lämpligt att ha kassa.
3. Psykologi: Även duktiga investerare kan ha psykologiska ”låsningar” som måste beaktas. Förlorar man nattsömn av att gå sämre än börsen i nedgång så kan det vara vettigt att ha kassa, även om det inte är 100 procent ”rationellt”.
4. Market Timing. Det är sant att de flesta investerare är dåliga på att tajma marknaden eller att bedöma risk/reward. Men det finns ganska många undantag, även om de är en minoritet. Många är faktiskt lite bättre än slumpen och ofta kan man vara ännu lite mer pricksäker i de mest kritiska lägena. Alltså nära stora bottnar/toppar. De som på goda grunder tror sig ha lite känsla för detta med tajming eller riskbedömning kan och bör faktiskt tillåta sig att jobba med en kassa som varierar i storlek med läget. Även om man gör sig till måltavla för relevant kritik om arrogans och hybris.
5. Enklare beslut. Det är en sak att ha hyggliga odds i att skilja mellan bra och dåliga aktier. Det är betydligt svårare att rangordna och jämföra bra aktier mot varandra. Har man ingen kassa så innebär varje förändring i portföljen att man tvingas göra denna rangordning. För många innebär det svårigheter som gör besluten trögare. Tröga beslut kan vara bra, men det kan också vara dåligt.

Det finns många kombinationer av ovanstående fem faktorer som kan göra det rimligt för en individuell investerare att ha en stor kassa jämte sin aktieportfölj. Även om det strikt rationellt nog är så att Peter Lynch har rätt i att det på lång sikt är bäst för de flesta att vara fullinvesterade. /PB