George Soros: Sverige bör ge ut eviga obligationer

Det är inte normala tider vi lever i. Covid-19-pandemin har skapat ett krisläge eftersom myndigheterna inte lyckats få kontroll över situationen tillräckligt snabbt för att undvika en ekonomisk chock. Snart kommer vi få kontroll över epidemin tack vare en storslagen insats med epidemiologi och medicinska framsteg. Ett antal vaccin kommer ha gjorts tillgängliga inom loppet av ett år. Men medan allt detta hände så har viruset härjat runt och det har påverkat ekonomin värre än finanskrisen år 2008. Därför krävs ett djärvt ekonomiskt svar.

Europas ekonomiska svar har i slutändan inte räckt till. Anledningen till detta misslyckande kan tillskrivas det invecklade förhållandet mellan EU:s centrala institutioner och dess medlemsstater.

Jag har länge förespråkat eviga obligationer. Detta är obligationer som aldrig måste återbetalas; endast den årliga räntan måste betalas. För vissa kan detta låta som en radikal idé, trots att eviga obligationer använts i århundraden. Storbritannien gav ut eviga statsobligationer, kallade ‘consols’, år 1752 och använde senare ‘krigsobligationer’ som också är eviga för att finansiera deltagandet i Napoleonkrigen. USA gav ut eviga statsobligationer på 1870-talet. De första eviga obligationerna som gavs ut, i Nederländerna år 1648, var för att finansiera underhållet av holländska diken och vallar. Men den årliga räntan på dem är så låg att få människor ens vet att de finns.

Eviga obligationer bör återintroduceras nu när de globala räntorna inte kan falla lägre. De eviga obligationerna skulle då låsa den fördelen till sig för all framtid. Obligationerna kan introduceras stegvis för att låta finansmarknaderna vänja sig vid att använda ett nytt verktyg. Detta skapar inga problem eftersom en odaterad obligation enkelt kan säljas i trancher. Tills nyligen, förespråkade jag att EU, istället för medlemsstaterna, skulle ge ut eviga obligationer. Jag inser nu att detta är omöjligt under rådande omständigheter. Trots många viktiga politiska genombrott har EU inte blivit tilldelat tillräcklig beskattningsrätt för att finansiera den ekonomiska stimulans som krävs för att hantera pandemin.

”De fem sparsamma” främsta kandidater

På grund av den situationen, måste de europeiska regeringarna själva utöka sina förmågor att ge ett kraftfullt ekonomiskt svar på pandemin. Det är därför individuella länder bör ge ut eviga obligationer för att finansiera kostnaderna för bekämpningen av Covid-19. De främsta kandidaterna är Storbritannien och de så kallade ”fem sparsamma”: Sverige, Danmark, Finland, Nederländerna och Österrike.

Även om allmänheten inte uppfattat det än så har Europeiska centralbanken (ECB) redan i praktiken introducerat eviga obligationer. ECB har köpt enorma mängder statsobligationer som en del av sitt program för kvantitativa lättnader. Experterna vet att ECB inte har något annat val än att äga denna skuld för evigt. Att sälja obligationerna på marknaden skulle orsaka för mycket oroligheter på marknaden; att tvinga staterna att köpa tillbaka dem kan aldrig göras eftersom det skulle orsaka otänkbar åtstramning. Istället, när de obligationer som ECB äger ska betalas, så kommer de bara ersättas med nyutgivna statsobligationer. Den här processen kan pågå i all oändlighet. Det är på det viset som kvantitativa lättnader i praktiken förvandlat obligationer med blandad löptid till evig skuld.

Det är dock stor skillnad mellan evig skuld som skapats via denna omväg och eviga obligationer som ges ut direkt av regeringar. Om en europeisk regering ger ut eviga obligationer så kommer man kunna låsa låga räntor för all framtid. Men om regeringen ger ut nya vanliga obligationer för att fylla på ECB:s lager av obligationer som ska betalas, kan de behöva betala högre räntor.

Eviga obligationer som ges ut direkt av europeiska regeringar har en annan viktig fördel: Det är mer demokratiskt. För tillfället skapas evig skuld av ECB, en institution som inte hålls ansvariga av väljarna i någon viss medlemsstat.

ECB följer ett litet mandat – för att bibehålla långsiktig prisstabilitet i eurozonen. Detta är inte mandatet som bör styra de europeiska ländernas ekonomiska svar på Covid-19. De är skyldiga sina medborgare att möta nödläget med alla nödvändiga medel. Detta bör inkludera utgivandet av eviga obligationer på grund av deras naturliga fördelar.