Krönika: När köttet härsknar och blodet svallar

Aktier är egentligen bolag och bolag är egentligen människor. Bolag med ägare av kött och blod, helst grundaren själv, brukar bli de mest lönsamma investeringarna. Det är Börsplus fasta övertygelse.

Men vad händer när ägaren släpper det affärsmässiga och låter känslorna styra? Det har vi tre färska exempel på.

1. Carl Bennets Lifco

Han är mest känd som huvudägare i Getinge men i konglomeratet Lifco har han aktier för 17 miljarder kronor eller tre gånger så mycket som i Getinge. Allt detta har skapats under Fredrik Karlsson, VD för Lifco sedan 20 år. Till förra veckan. Då fick Fredrik Karlsson sparken på stående fot efter ett gräl med Carl Bennet.

– Vi hade en konfrontation igår, säger Fredrik Karlsson till Realtid i en intervju från den 7 februari.

– Innan kvartalsrapporten hade jag ingen känsla för att detta skulle kunna hända, fortsätter han.

Grälet gällde Fredrik Karlssons hiskeligt höga lön som 2017 var 54 Mkr. Det må vara en alldeles för hög lön för en VD men det är klart oproffsigt av Carl Bennet att låta ilskan styra. Karlsson kanske har giriga lönekrav och det är kanske rätt att stämma i bäcken. Men det kan inte vara rätt att göra det i affekt och utan att ha en ersättare klar. Nästa steg lär ju bli att Fredrik Karlsson startar konkurrerande verksamhet och tar med sig nyckelpersoner från Lifco. Det kan betyda många miljarder i förlust för Lifcos aktieägare. Så den röde baronens lönesamtal med Fredrik Karlsson kan bli 100 gånger dyrare än den eftersträvade lönebesparingen.

2. Cristina Stenbecks Kinnevik

Kinneviks huvudägare lämnar styrelsen och lämnar efter sig ett pärlband av citat som vittnar om ett ego som verkar sväva ganska fritt och utan markkontakt.

– Det här är nästa steg för mig och ännu viktigare för Kinnevik. Bolaget måste kunna stå på sina egna fötter på sin egen grund utan mig, säger Cristina Stenbeck till Dagens Industri.

I intervjun pendlar Stenbeck mellan att beskriva sig själv som solen kring vilket allt kretsar och bolagets ödmjuka tjänare.

– Det kommer att vara mycket upp till Kinnevik att definiera hur vi ska jobba ihop, säger Cristina Stenbeck till DI apropå de ”operativa projekt” där Stenbeck vill ”hjälpa till”.

Som modell för bolagsstyrning låter detta som en mardröm. Stenbeck har en mycket stark personlighet med tydliga åsikter. Hon tänker blanda sig i ”operativa projekt” men tänker inte vara med i styrelsen och ta ansvar. Bakgrunden till styrelseavhoppet verkar för övrigt vara ett familjegräl med den ägarmässigt helt marginaliserade brodern Hugo Stenbeck.

3. Stefan Perssons H&M

Man kan inte köpa kärlek för pengar. Men Stefan Persson verkar vara i färd med att bevisa sin kärlek till sonen Karl-Johan genom att stödköpa H&M-aktier för miljarder. Det är rörande och beundransvärt. Men rationellt är det knappast.

Börsplus har tidigare utvecklat varför ett bud är väldigt osannolikt. Kanske vill Stefan Persson istället knapra sig upp i 90 procent över flera års tid? Möjligen, men det är privatekonomiskt vansinne även för multimiljardärer att helt strunta i riskspridning.

Att visa ett så obetingat förtroende för H&M som Stefan Persson gör är helt enkelt inte vettigt. Varken han eller Karl-Johan Persson kan veta hur klädhandeln ser ut om fem år. Kanske blir det som flygbranschen var förr? Alltså att desperation och fasta kostnader för butikskedjor tvingar fram en priskonkurrens ner till flortunna marginaler.