Medborgarlön är det radikala sättet att bevara samhället

Medborgarlön kallas också för Universal Basic Income, eller UBI förkortat. Vad är UBI?

• Ett bidrag som ger tillräckligt att leva på. Om än snålt.
• Omfattar alla vuxna medborgare vare sig man är luffare eller miljardär.
• Med UBI kan nästan alla andra bidragssystem skrotas och alla dess byråkrater och kontrollanter kan friställas.

Intresset för UBI är stort och brokigt. Tidiga förespråkare var exempelvis Martin Luther King och Milton Friedman. Nu förespråkas UBI av visionära miljardärer som Richard Branson, Elon Musk med flera. Mark Zuckerberg ser UBI som en nödvändig del av ett nytt samhällskontrakt med motiveringen att ”de största framgångarna kommer när man har friheten att misslyckas”. Annorlunda uttryckt: vitsen med UBI är att på ett snällt och effektivt sätt ta hand om alla de som inte lyckas i arbetslivet. De väntas bli oerhört många i framtiden.

• Man brukar säga att minst var tredje arbetstillfälle är hotat av automatisering, AI och robotisering.
• De nya jobb som skapas lär antingen vara lågproduktiva med extrem lönepress eller oerhört kvalificerade, vilket innebär att flertalet medborgare inte klarar dessa jobb.
• Läget är extra dystert utanför storstäderna och i svaga grupper, exempelvis invandrare och lågutbildade.

Italien kanske är det land som bäst visar på det vägskäl som västerländska samhällen står inför? Legitimiteten för det rådande systemet verkar helt kört i botten. Matteo Renzi var valets stora förlorare och hans PD-parti var det enda som kan räknas som både seriöst och main-stream. PD fick förtroende av cirka 14 procent av röstberättigade italienare. Övriga 86 procent (!) valde sofflocket (27 procent) eller partier som är extrema, populistiska eller bara helt oseriösa.

Det är talande att många i Bryssel såg Silvio Berlusconis parti som en positiv kraft i jämförelse med övriga valvinnares stora EU-skepsis. Se tabellens jämförelse med Donald Trump för lite perspektiv på om Silvio Berlusconi är seriös eller inte.

Det är också intressant att valets stora vinnare, EU-kritiska Femstjärnerörelsen, gillar UBI. Kanske har de läst nyckelmeningen i Giuseppe Tomasi di Lampedusas bok Leoparden som handlar om hur en samhällskultur förstörs om den inte vill anpassa sig till stora yttre förändringar?

”Om vi vill att allt ska förbli som det är, så måste vi ändra på allting.”

UBI är ju en radikal förändring som syftar till att bevara och ”framtidssäkra” vårt samhällssystem. Fördelarna är:

1. Ökad trygghet och frihet för individen, även de som inte har lätt att konkurrera på arbetsmarknaden.
2. Ökad effektivitet när byråkratin bantas.
3. Ger mer kraft åt civilsamhälle, landsbygd, kreativitet och innovation.

Visionen är att vi i framtiden kan leva i ett slags ”digitalt antikens Aten”. Där självständiga medborgare kan ägna tiden åt kultur, idrott, debatter eller för den delen handel och produktion. Medan grovgörat görs av robotar istället för slavar. Varför har UBI anhängare hela vägen från vänster till höger? Antagligen för att UBI både rimmar med liberala principer och skapar en social trygghet.

Givetvis finns det också många problem.

• UBI blir väldigt dyrt om man inte samtidigt ändrar på hela bidragssystemet och byråkratin.
• Kräver radikala beslut från politiker med starka mandat.
• Praktiskt svårt att genomföra och bantad byråkrati kommer möta starkt motstånd från särintressen.
• Osäkert utfall. Blir dagdriveri ett stort problem som urholkar skattebasen?

Är UBI genomförbart?

Politiskt ter det sig i dag ogenomförbart. Vi skymtar ingen ny Bismarck vid horisonten som både är framsynt och djärv och har mandatet att genomföra radikala förändringar. Är UBI även ekonomiskt otänkbart? Nej faktiskt inte. I nästa veckas krönika tänkte jag skissa på hur det skulle kunna se ut i Sverige som konkret exempel.