“Pandemin blottlägger en ökad polarisering”

Staten, dess medborgare och kapitalet sitter i samma båt. Historien visar att den storm som nu viner kan få båten att kapsejsa om vi inte hanterar ökade samhällsklyftor, skriver Robert Weil i en krönika för Affärsvärlden.
Robert Weil. Foto: Mathias Johansson

Sommaren 2020 har på många sätt varit en annorlunda sommar som tvingat oss alla till reflektion. För min del har den präglats av såväl historiska tillbakablickar som framåtblickar via böckernas värld. Inte minst har de fått mig att fundera kring min familjs erfarenheter och vad de säger oss om den tid vi lever i idag.

Mina somrar som barn var inte som de flesta av mina vänners. De tillbringade sina somrar på familjernas lantställen runt om i Sverige. Jag, däremot, reste runt med mina föräldrar i deras raserade Europa som nu började återuppbyggas—ett Europa som under 30-talets nazism splittrade vår assimilerade judiska familj och inte längre tillät den att leva öppet på platser som den funnits på i generationer. De som överlevt bodde nu efter kriget spridda över hela Europa och vissa hade lämnat för Israel eller USA, som min farfar. Han blev borttvingad från sin chefspost i Deutsche Bank när den blev ”ariserad” av nazisterna

Min familj hade en bakgrund inom industri, handel och banking men även som rabbiner. Barndomen blev en historielektion i industrisamhällets uppbyggnad, de politiska utmaningarna, det utbredda judehatet och i kapitalismen, om hur kapital skapades och försvann, både av inre och av yttre omständigheter. Jag lärde mig att allt som är fast kan förflyktigas.

Våra bilresor på somrarna gick främst till våra släktingar över hela Europa, först senare blev det resor till vår familj i Israel och USA. Jag är ganska säker på att det är dessa forna somrar som gett mig det stora intresset för omvärldsanalyser som inte bara utvärderar ekonomiskt material, utan också den omgivande kulturen, politiken och de politiska utspelen. Allt detta analyserande har gjort mig försiktig och till och med lite för rädd för att ta alltför stora risker. Inte utan grund. Mitt intresse för humaniora och dess självklara koppling till samhällsbygget har nog gjort det enklare för mig att se in i framtiden. Samtidigt har jag förvånats över hur många i näringslivet som inte tycks rädas den pandemi och de klyftor som synliggjorts under våren och sommaren, utan som helt aningslöst tycks tro att allt är som förut. Samhällets stimulanser tycks ha gjort kapitalet helt bortkopplat från världens vardagliga ekonomiska realiteter. Min läsning visar att historien ofta återupprepas. Om än i olika skepnad. Här ett försök att sammanfatta mina lärdomar.

Först till den bok som legat mig närmast, Dagordningen skriven av Eric Vuillard och vinnare av Goncourtpriset 2017. Den har blivit sommarens present och en utgångspunkt för många spännande möten. På grund av covid har jag nästan bara träffat högst fyra vänner i taget. Det har skapat täta viktiga samtal som nästan blir omöjliga i större sällskap och Dagordningen har stimulerat dessa. Boken inleds med ett hemligt möte den 20 februari 1933, bara veckor efter det att min farfar Ludwig Weil tvingats lämna sin post som chef för Deutsche Bank München och dessutom ett stort antal styrelser i stora tyska företag. I sin position inom näringslivet verkade han med just de personer som var med på det hemliga mötet, däribland Gustav Krupp, Günther Qvandt, och Wilhelm von Opel. Totalt var 25 personer från viktiga tyska företag representerade. Mötet sker i riksdagshuset i Berlin med Adolf Hitler, riksdagens nya talman Hermann Göring och den tillträdande riksbankschefen och finansministern Hjalmar Schacht. Syftet var att försäkra sig om näringslivets lojalitet i det förestående nazistiska maktövertagandet. Utan dessa mäns, det var självklart bara män, ekonomiska garantier hade nazisterna aldrig kunnat komma till makten. Företagarna kunde å sin sida verka i symbios med politiken. När nazisterna påbörjade sina försök att skapa allianser för att stoppa kommunismen och utplåna det judiska livet behövdes militärer.

Black Lives Matter-protestanter. Foto: Morry Gash/TT

Detta gav brist på arbetare som företagen kunde lösa med slavarbetare från koncentrationsläger som finansierades av den då ”ariserade” Deutsche Bank—något som beskrivs i boken ”Dark Towers” av David Enrich. Denna bank blir, enligt Enrich, också Donald Trumps husbank för att finansiera hans affärer.

Tyvärr är likheterna uppenbara mellan det tyska 30-talets samarbete mellan kapitalet och politiken som beskrivs i boken Dagordningen och det samarbete vi ser i dagens USA där kapitalet väljer att se genom fingrarna vad gäller Trumps rasistiska retorik. I USA har kapitalet tagit del av de ekonomiska fördelarna av Trumps politik via betydande skattesänkningar för företagen och avregleringar med stärkta förmögenheter och stärkt frihet som följd. Detta på bekostnad av de mindre priviligierade. USA:s statliga underskott har vuxit dramatiskt och delstaternas skatteintäkter räcker inte till för att skapa den nödvändiga sjukvård och utbildning som det amerikanska samhället behöver för att minska klyftorna och förbereda sin befolkning på de teknologiskt viktiga skiften som ännu så länge bara påbörjats.

På det hela taget har covid blottlagt USA:s polarisering och skakat dess ojämlika bygge i grunden. Det visar inte minst Black Lives Matter-rörelsen. James Baldwins kloka stämma i boken The Fire Next Time från 1963 påminner oss om landets långt försenade rättviseförändringar. Samtidigt som USA blev ett av värdens viktigaste länder politiskt och ekonomiskt, accepterade landet den svarta befolkningens utsatthet. Vi kan bara hoppas att den rörelse som nu satts igång kan skapa verklig förändring.

Vår svenska verklighet är inte alltför olik vår omvärlds. Pandemin har slagit hårdast mot de svaga, blottlagt våra samhällsklyftor och riskerar att öka dem än mer. Vi befinner oss i en tid där de flesta företagsledare och investerare innerst inne förstår att företagens ansvar inte bara handlar om att skapa värde åt sina aktieägare utan också om att stärka hela samhället och att bistå med hållbarhet på alla plan. Det gäller inte minst vårt utbildningssystem som behöver förbättras och bli mer jämlikt nu i en tid då vi kommer ha en större brist på kvalificerad arbetskraft än någonsin.

Staten, dess medborgare och kapitalet sitter alla i samma båt. Kloka företag och kloka samhällsmedborgare skapar starka och jämlika samhällen. Allt detta känner vi igen och det är så vi historiskt har skapat tillväxt. Förhoppningsvis kan den storm som nu viner runt om oss få oss att inse att båten kapsejsar om vi inte hanterar polariseringen. Det vet jag genom att lyssna till Vuillard och Baldwin, och inte minst till min familjs erfarenheter som ständigt ekar i mitt inre.

 

    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här