Per Lindvall: Ingen råvaruboom för svenska skogsägare

Som långvarig skogsägare och ekonomijournalist ser jag med viss förvåning att priserna på skogsmark har stigit i höjden, skriver Per Lindvall.
Skogsmark
Nord-Torpa 20160801. Lite vann i elven "Synna" som renner gjennom en skog i Nord-Torpa i Nordre Land. Foto: Stian Lysberg Solum / NTB scanpix / TT / kod 20520 Foto: NTB

Skogsfastigheter har under de senaste åren alltmer iklätt sig rollen som ett renodlat investeringsobjekt. AMF:s köp av Billerud Korsnäs Bergvik Öst, liksom bildandet av flera skogsfastighetsfonder är ett bevis på detta. Det har gått hand i hand med kraftigt stigande fastighetspriser. Men likt mycket på investeringshimlen är det svårt att räkna hem.

Enligt mäklarbyrån Ludvig & Co har priserna på skogsmark stigit i genomsnitt 13% i år, där priserna längst i norr knappt har stigit alls, medan södra och mellersta Sverige har sett prisökningar på närmare 17%. En allmän uppgång för råvaror, inte minst för sågade trävaror, och börsen har väl gjort sitt till det ökade intresset. Till det kan komma ett visst livsstils- och covidbetingat intresse för att flytta ut på landet.

Uppgången för skogsmark förvånar

Men som långvarig skogsägare och ekonomijournalist med bevakning av den cykliska och strukturellt utsatta skogsindustrin har jag med viss förvåning sett hur priserna på skogsmark har stigit i höjden. Den ”djupare” och mer investeringsinriktade marknaden för skogsfastigheter har också fått de stora svenska skogsbolagen, SCA, Holmen, Stora Enso, liksom även statliga Sveaskog, att omvärdera sina skogsinnehav. Från att ha varit en taktisk resurs för att ha koll på och, skulle jag vilja hävda, hålla nere virkespriserna så har skogen klivit fram som det väger absolut tyngst i balansräkningen. För SCA utgör skogen numera 75% av balansräkningen och för Holmen 80%.

Dyrare virke i Finland

Branschsajten www.iskogen.se visar på en dramatisk prisskillnad mellan svenskt och finskt virke. För grantimmer så ligger de finska priserna 57 % över det svenska snittet (829 kronor/kubikmeter mot 527 kronor/kubikmeter). För granmassaved ligger de finska priserna drygt 40% högre. Räknar vi på rotnettot så blir skillnaden i lönsamheten i finskt och svenskt skogsbruk mycket påtaglig.

Statliga Sveaskog gjorde sin stora omvärdering i årsbokslutet för 2020 där skogstillgångarna bokförda värde ökade från 36 till 86 miljarder kronor. Den kraftiga prisuppgången på skogsfastigheter sedan 90-talet står i kontrast till kassaflödet för skogsägarna som över tid har sjunkit i reala termer, och beroende på jämförelseår, då priserna är starkt cykliska, även i nominella termer. Priset på granmassaved toppade i nominella tal mitten på 70-talet.

Realt sjunkande kassaflöde

Sjunkande avverkningskostnader fram till runt millennieskiftet, varefter de har börjat stiga, gjorde att nettot för skogsägarna ändå under en period delvis har kompenserat för prisfallet på virke. Men för de stora renodlade skogsföretagen, som statliga Sveaskog och Bergvik, så har kassaflödet varit realt sjunkande över tid.

Införandet av IFRS 13 från 2013 med värdering av tillgångar till verkligt värde har gjort värdeförändringarna i växande skog till den enskilt största resultatposten för dessa bolag. Det har då lett till det märkliga bokföringsmässiga fenomenet att de stora bolagen skulle ha tjänat på att låta skogen stå. Den årliga nettotillväxten har värderats upp med runt 300 kronor per kubikmeter, medan kassaflödet från gjorda gallringar och slutavverkningar ligger strax över 100 kronor mer kubikmeter.

Tillväxtbolaget Holmen?

Än så länge har heller inte den rådande råvaruboomen, där priset på sågade trävaror i Nordamerika femfaldigades från maj 2020 till maj 2021, för att nu ha fallit tillbaka till en dubblering, slagit igenom i virkespriserna. Sveaskog redovisar exempelvis prisökningar på 1% för årets första halvår. Sågverksrörelsen i Holmen har emellertid kunnat dra nytta av den starka marknaden. Rörelsemarginalen (ebitda) klev steg andra kvartalet upp mot 40% och avkastningen på sysselsatt kapital är på rullande tolvmånadersbasis på väg mot 60%.

Nu är sågverksbranschen notoriskt cyklisk, men för skogsägarna är det lite illavarslande att så lite av den pågående boomen har drivit priserna på leveransvirke.