Krönika Samhällsdebatt
Rädslans kultur har tagit över – och skapat ett ångestdrivet Sverige
Vi lever i en tid, som den ungersk-brittiske sociologen Frank Furedi, kallar rädslans kultur. Här gäller trygghet till varje pris. Furedi menar i ”How Fear Works” att modern socialisation, präglad av överdriven rädsla för allt som kan gå fel, genererar bräckliga själv:
”… samhället har omedvetet alienerats från sådana värden – som mod, omdöme, resonerande, ansvarstagande – som är nödvändiga för att hantera rädsla. Rädslans kultur är inte en produkt av naturen; i många avseenden kommer styrkan från de sätt på vilka ungdomar är socialiserade.”
Enligt Furedi lär sig människor i dag att känna sig ömtåliga och överskuggade av osäkerhet. Denna genomsyrar allt mer och de flesta individer av idag präglas mer eller mindre av rädslans kultur. Den späs på av en omfattande rädsloindustri: media, försäkringsbolag, säkerhetsföretag, psykologer, konsulter, utbildare, ledningar, politiker, identitetspolitiska grupper med mera. Många säljer trygghet genom att blåsa upp osäkerhet och rädsla. Det skapar extrema trygghetsbehov.
Ångestdrivet samhälle
Det finns många exempel på märkliga uttryck på hur rädslans kultur har tagit över och skapat ett ångestdrivet samhälle.
En person som på frågan om vad han hade i väskan skämtsamt (och omdömeslöst) svarade en bomb ledde till att hela flygplatsen utrymdes. Ett mejl på SVT med ett skämt som hamnade hos fel person medförde stor polisinsats. Alla på ett helt regemente i Enköping blev hemskickade för att det gick rykte om att ett par befäl var alltför hårdföra. En skola där fem–sex elever vandaliserade och hotade stängde skyddsombudet, med kommunpolitiskt stöd, och alla elever sändes hem. (Ett alternativ vore att sända hem de fem–sex, men här finns risk att någon känner sig kränkt eller att man bryter mot någon regel om inkludering.)
Allmänt gäller utpräglad juridifiering varför allt fler och mer håller sig snävt till omfattande regelverk och en smal åsikts- och normkorridor. Att använda eget omdöme utanför detta är riskabelt varför regelrytteri och rädslans kultur går hand i hand.
Riskfyllt riskminimerande
Att minimera risker är säkert ofta bra, men innebär i sig risker om det drivs för långt. Att utrymma en flygplats för vad som uppenbart var ett dåligt skämt – ej en bomb – ställer till det för många. När försvarsmakten inte nöjer sig med att selektivt och med visst lugn undersöka och åtgärda frågan om möjlig mobbing men skickar hem 500 man i förtid är nog risken stor att Putin inte får någon respekt för svensk förmåga att försvara sig.
Även på andra områden bejakas rädsla i stor skala. Det finns knappast några gränser för hur mycket förebyggande och åtgärdande arbete som bör bedrivas i arbetsmiljösyfte. Risker framhålls. I genussammanhang utmålas ofta män som hot mot kvinnor. Värdegrundsarbete bedrivs, delvis som en försäkring om något går snett och någon gjort något dumt. ”Det strider mot vår värdegrund”, kan ledningen säga. Policys, rutiner och aktiviteter i stor skala handlar om att göra tillsynsmyndigheter nöjda.
Riskanalyser är obligatoriska inom en mångfald områden.
Rädslans kultur och överdrivet riskminimerande gör oss till små, ängsliga och trygghetsmaximerande personer. Vi blir starkt benägna att se risker och problem i varje buske och försöka kontrollera allt och alla.
Riskminimerare utan chefsjobb?
Vi måste göra upp med rädslans kultur och extremt trygghetssökande som ideal. Reella hot ska förstås ta på stort allvar men överdriven försiktighet breder ut sig. Viktigt är mer av självständigt tänkande, (genomtänkt) risktagande, is i magen och tolerans för avsteg från formalia. Lätt att säga, förstås och kräver kulturell omprövning. Nedmontering av överdriven juridifiering – lagar och regler för ”allt” – och framlyftande av de som visar självständighet och mod vore bra. Kanske bör personer som aldrig gör något formellt fel och som dyrkar riskminimalism undvikas – ej som nu gynnas – ifråga om chefsjobb.
Mats Alvesson, professor och organisationsforskare vid bland annat University of Bath. Han har bland annat publicerat Extra allt och har nyligen utkommit med boken “Dumhetsbekämpning” (med Stella Cizinsky).
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor