”Sanningen” står inte i stram givakt

Samtidens accelererande slakt på avvikande uppfattningar är djupt oroande.
Alfred Wegeners idé om kontinentaldriften mötte hårt motstånd. Först efter hans död blev den betraktad som ”sann”

Om Facebook hade funnits på meteorologen Alfred Wegeners tid, hade han då fått behålla sitt konto? Eller hade de dominanta “fixisterna” fått honom utkastad från plattformen?

Wegener lanserade 1912 idén om kontinentaldriften; att kontinenterna en gång satt ihop i jättekontinenten Pangea men sedan gled isär. Wegeners teorier om varför kontinenterna drev var bristfälliga, och de mötte länge stenhårt motstånd.

Men på 50-talet blev plattektoniken, vilken kunde förklara driften, accepterad vetenskap. I kombination med bland annat matchande fossilfynd i västra Afrika och östra Sydamerika, fick Wegener postumt rätt (han dog 1930).

Det förhoppningsvis sedelärande i den här historien är att sanningen – eller snarare: “den hypotes som tycks stämma bäst med data” – inte alltid anmäler sig i stram givakt på förstukvisten.

Och att aldrig så välutbildade auktoriteter kan hamna snett genom kognitiv bias, grupptänkande, naket maktbegär et cetera.

Mot den bakgrunden oroar samtidens accelererande slakt på avvikande uppfattningar. Tryckfrihetsexperten Nils Funcke skriver i Expressen (1 feb) om “rigida och töjbara regler präglade av en auktoritär syn på kunskap. Youtube stänger av den som med ‘felaktig’ information ifrågasätter WHO och idiotförklarar därmed oss alla./…/“Med EU:s direktiv – Digital Services Act – ges de nyckfulla bolagen legitimitet och offentligt uppdrag att pröva, döma och straffa”.

Från regeringshåll verkar man tvärtom nöjd. Ur justitieminister Morgan Johanssons svar på skriftlig fråga från Björn Söder (Sd):

“Den enskildes användning av de stora internetplattformarnas tjänster är föremål för de användarvillkor som den enskilde accepterat /…/ Björn Söder tycks vilja ha en lagstiftning där staten ska kunna tvinga enskilda plattformar att sprida innehåll som strider mot deras egna riktlinjer. Det skulle vara en mycket långtgående inskränkning i deras frihet. Det är inte aktuellt.”

Att amerikanska multimiljardärer styr svensk debatt borde få varningsklockor att ringa. Men icke så. En titt på hur anställda på Twitter, Facebook och Google fördelar partibidrag ger en förklaring: 95% går till Demokraterna.

Men hur hade Morgan Johansson resonerat om algoritmernas skapare stöttat Trump?

I efterhand vill ingen tysta Wegener. Vi har ju facit. Men hur ska vi förhålla oss till dagens avvikare? Exakt var på åsiktsskalan från kontroversiell till ogrundad till vettlös och potentiellt samhällsfarlig ska vi dra en röd linje?

Några aktuella exempel: corona, vaccinering, klimat och QAnon (tron att det finns ett globalt nätverk av satanistiska pedofiler inklusive Tom Hanks, Hillary Clinton och påven.)

USA:s ledande medier kampanjar konstant i de här frågorna: Lögner! Konspirationsteorier! Ett narrativ av gott mot ont byggs upp, sakdebatt om policyförslag nedprioriteras.

Det nyvalda styret är med på noterna. En “Verklighets-tsar” är på förslag. Denna ska, enligt vänsterdemokraten Alexandria Ocasio-Cortez ”tygla vår mediemiljö, så att man inte längre kan spy ut felaktigheter och desinformation”. Man undrar: Skulle vår egen Anders Tegnell få vädra sina maskdubier i hennes USA?

Tsaren ska också genom sociala stimuli dra folk från nätkonspirationer och in i lokala gemenskaper. Med ett annat ord: hjärntvätt.

Så till ännu en “lögn”: att Joe Biden vann genom valfusk.

Innan ni sätter ert hälsote i vrångstrupen: jag menar att Donald Trumps valfuskretorik var både antidemokratisk, och livsfarlig. Men är det rimligt att avfärda alla valfrågetecken som just “lögner”? Vad domstolarna prövade var om Trumpsidans talan räckte för att motivera närmare utredning. Svar: nej. Påståenden om valfusk kunde ej styrkas.

Det är inte samma sak som “lögn”. Domstolars jobb är inte att fastslå sanningen. Säg att en våldtäksanklagad frikänns; det betyder ju inte att offret påstås ha ljugit. Advokatyr från min sida? Nej, därtill är språket ett alltför potent vapen. Med ord som “lögn” och “konspirationsteori” kväser man debatt och avlegitimerar motståndare. I det här fallet med bieffekten att potentiellt konstruktiv diskussion om att förbättra valsystemet stoppas. (En avsedd bieffekt skulle den konspiratoriskt lagde kanske hävda..?)

När det gäller QAnon, kan jag rentav uppskatta lektionen i mänsklig dårskap. Eller ska vi kalla det “människoskap”? Som Anders Hansen visar i aktuella SvT-serien ”Din hjärna” är vi inte konstruerade för att uppfatta verkligheten objektivt, utan funktionellt: Var är faran, var är maten, hur blir jag poppis i gruppen?

Och vem är jag att döma över den identitet och gemenskap tron på QAnon kan ge en fattig, syndig medmänniska? Lagbrott ska förstås beivras – men tossigheter måste vara tillåtna. Såsom icke-religiös finns det många trosuppfattningar att förundras över, kan jag lova…

Denna tolerans får inte vara kravlös. Avkräv din QAnon-kompis hårda data! Och fråga anti-vaxxers om freerider-problemet: varför ska andra bära biverkningsrisk men inte du?

Detta kan bara ske om vi befinner oss i samma (åtminstone virtuella) rum. Det är ett mycket stort rum; och verkligen inget safe space. Det kallas världen. Men med nya EU-direktiv, liknöjda ministrar och fortsatta utrensningsaktioner hotar fortsatt kontinentaldrift.

Och vi människor kommer allt längre från varandra.

Erik Hörstadius är frilansjournalist, författare och samhällsdebattör.