Snälla, ta mina pengar! Men inte 26 000 kronor om året

Om marknaden för parkeringar hade varit som tidningarna, hade man inte kunnat köpa parkeringar styckvis, utan varit tvungen att prenumerera på parkeringstjänsten.

Jag ska vara ärlig. Det är på sätt och vis bra att landets morgontidningar är helt oförmögna på att anpassa sig till samtiden. Annars hade jag nämligen kastat mina pengar efter dem och betalat mångdubbelt mer än jag gör idag för att konsumera nyheter. Nu gör de det omöjligt. Jag vet inte varför. Men jag tror att det finns potential att förbättra saker.

Det kan också vara så enkelt som att mina pengar inte är fina nog åt dem. Fair enough, i så fall! Jag har respekt för det.

I dagsläget är DN den enda nyhetsjournalistik jag betalar för. Inte för att de skulle vara bättre än någon annan, men för att de är störst. Det innebär, att bland alla låsta artiklar som människor delar på Twitter, så är det DN som förekommer oftast. Snart har jag inte heller DN, eftersom min digitala prenumeration är uppsagd. Men med hjälp av 1900-talsprodukten ”bindningstid” kommer de få 249 kronor i några månader till. Bindningstid? Det låter som något som borde vara brottsligt, eller åtminstone omoraliskt.

Att jag säger upp prenumerationen beror på några saker. För det första tycker jag att det funkar ganska bra att klicka på en länk, se vad det handlar om, och sedan retirera eftersom jag inte har betalt för en prenumeration. Man kan säga att jag på så vis både får nyheten och slipper den. Jag sparar tid och eftersom poängen framgår kan jag ändå hänga med i twittrandet om det. Säga vad man vill om vår tid, men det är sällan en artikel inte är precis så tydlig som rubriken och ingressen ger sken av.

Strax kommer jag som sagt betala noll kronor för nyhetsjournalistik. Det är alltså summan som den svenska morgontidningsbranschen kommer att få av mig från och med februari nästa år, att fördela mellan aktörerna. Noll är rättvist på det sättet, att alla får exakt lika mycket – från Värnamo Nyheter till Dagens Industri.

De hade kunnat få någonstans mellan femhundra och tusen kronor i månaden, om de velat. Men det vill de inte. Och det här begriper jag inte.

Vidare klarar jag mig ganska bra på nyhetsjournalistik jag inte betalar för. Poddar, bloggar och youtubekanaler är inte ”substitut”, de är vad jag behöver. Jag har också text-tv-appen och de upplåsta artiklarna på Expressen och Aftonbladet.

Siffror om svenska morgontidningar:

Nedgången i efterfrågan på tryckpapper under första kvartalet i år: 30 procent. Andel av läsarintäkterna som är digitala idag: 17 procent. Mediestöd som betalades ut 2019: 622 miljoner kronor. Kanske bidrar detta till att de inte vill ha mina pengar. De har ju redan pengar.

Jag vet inte vad den lägsta summan är, som du har e-handlat för. Alltså köpt något för, via dator eller mobil. Mitt rekord är 4 öre. Det var i en betal-app för parkeringar. Jag parkerade, startade betalningen i appen och gick ur bilen. Sekunder senare insåg jag att jag hade glömt en grej. Jag gick tillbaka de sju meterna till bilen, avslutade parkeringen i appen och åkte hem igen. Jag hade, av Uppsala kommun, via återförsäljaren EasyPark, köpt tjänsten parkering för 4 öre.

En lokal morgontidning som inte trycks på papper, är inte lokal. Det är liksom poängen med internet. Samtidigt gör de lokala morgontidningarna sig själva lokala genom att sälja prenumerationer – bara. För den som bor i Växjö är 189 kronor i månaden säkert bra för att kunna läsa Smålandsposten. För alla som inte bor i Växjö är det givetvis vansinne.

Om lokaltidningar, från DN till Alingsås Tidning, istället hade sålt artiklar för, säg, 10 kronor styck, hade jag garanterat köpt två om dagen i snitt. Då hade svensk morgonpress fått drygt sjutusen kronor per år att dela på, från mig, istället för noll kronor. Jag gratulerar dem till att gå så bra, att de inte behöver de pengarna.

De kan också göra som Uppsala kommun, i mitt fyra öres-exempel ovan, ta betalt med taxameter. Det kostar trettio kronor i timmen att läsa Hallands Nyheter. Starta läsningen nu! Tekniken finns, vanan att hantera mikrobetalningar finns, infrastrukturen finns. Allting finns, utom viljan från tidningarna att faktiskt ta mina pengar.

Jag har därför ett förslag. Nästa gång mediestödet ska betalas ut, fråga då tidningarna först om de ens försöker få pengar från läsare, som inte vill betala för prenumerationer. Och om de inte försöker, så kan man kanske säga ”nej”.  Bara en tanke.

Är journalistik viktig? Ja, det är den. Är den så viktig som redaktionerna och revisorerna på Hela Hälsingland och Göteborgsposten tror? Kanske inte.

Hur mycket man älskar lokalnyheter från hela landet, blir det ohållbart. Jag valde 13 stycken större och mindre lokala tidningar, samt Dagens Industri. Jag valde så många (men ändå få av alla som finns) för att någon artikel i dem är garanterat intressant, även för mig. Summan för att få läsa dem på nätet är strax över 26 000 kronor per år. Därför är summan de får av mig noll komma noll komma kokosboll.

Om musikbranschen hade varit som morgonpressen, hade man sålt album som mp3-filer, som man hade fått på usb-stickor, som man hade fått hämta ut på Pressbyrån. Om marknaden för parkeringar i Uppsala hade varit som morgontidningarna, hade man inte kunnat köpa parkeringar styckvis, utan varit tvungen att prenumerera på parkeringstjänsten. Med uppsägningstid på sex månader.

Knappt 60% av de lokala morgontidningarnas intäkter kommer från prenumeranter. 17% av dessa från digitala prenumeranter, som alltså står för 10% av totalen. Dagspressen omsätter 15 miljarder kronor. Inte en enda av de kronorna kommer från en affärsmodell som har förändrats en millimeter de senaste hundra åren.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker, driver bloggen ”Tänk på Döden”.

    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här