Sverige i innovationseliten – vad krävs för fortsatt framgång?

Sverige har återtagit ledartröjan på EU:s innovationslista. Enligt European Innovation Scoreboard 2025 är Sverige unionens mest innovativa land – och håller sig även kvar i världstoppen i WIPO:s Global Innovation Index. I Europa är vi endast matchade av Schweiz och Storbritannien.

Särskilt noterbart är hur klusterregioner driver utvecklingen mer än någonsin. Områden som lyckas mixa och maxa STEM-kunskap, riskkapital, entreprenörskultur, transparens/låg korruption samt politisk och juridisk stabilitet når typiskt högst.

Storlek spelar roll

Att EU:s fyra mest innovativa länder – Sverige, Danmark, Finland och Nederländerna – alla har lång och stark demokratitradition är knappast en slump. Ju fler i en befolkning som agerar i närkontakt med kunder och marknad desto troligare är att nästa Kamprad eller Daniel Ek kliver fram.

Storlek spelar också roll. I stora länder ökar ofta avståndet mellan ledare och folk – liksom mängden byråkratiska hierarkier. Mycket riktigt är det krångligare att starta och driva företag i exempelvis Spanien och Italien än i Sverige.

Att Danmark lyckats stå emot utopiskt modelltänkande bättre än Sverige (och börjat köra ifrån i BNP per capita) kan också bero på storlek. I mindre länder syns och korrigeras dumheter snabbare.

Storlek medför såklart också fördelar. Sverige gick i år om Danmark i innovation tack vare en mer likvid riskkapitalmarknad. London/Oxford/Cambridge erbjuder fortfarande det bästa ekosystemet för start ups men vid sidan om återigen London och Zürich/Basel rankas Stockholm/Uppsala och Köpenhamn/Malmö högst gällande innovation.

Att Sverige drar nytta av två starka och samverkande innovationshubbar är remarkabelt.

Klustret saknar motstycke

Vad krävs då för att befästa och förstärka Sveriges position? Låt oss först zooma ut globalt.

Asiatiska innovationshubbar toppar somliga rankinglistor inte minst tack vare stora forskningsinvesteringar och många patent. I den asiatiska täten figurerar Tokyo–Yokohama i Japan, Seoul i Sydkorea, Singapore liksom tre kinesiska klusterzoner: Shenzhen–Hong Kong–Guangzhou, Shanghai–Suzhou och Beijing.

I fråga om att spotta fram kommersiellt framgångsrika företag – inklusive så kallade enhörningsbolag samt bolag som överlever utan subventioner – saknar ändå USA:s ledande kluster motstycke: Silicon Valley, San Diego, New York-Boston, Dallas-Fort Worth och Houston. Varför?

Teknik slår politik. Presidenter och kontroversiella förslag kommer och går men har du en bra produkt eller service är den amerikanska marknaden svår att motstå. Nyckelfaktorer? Planetens typiskt mest friktionsfria och resultatinriktade trial-and-error samarbete mellan universitet, entreprenörer och investerare. Färre regleringar inte bara jämfört med Kina (där tickandet av rätt politiska boxar är ännu viktigare än produktkvaliteten) utan även Europa (att dagens regeltokiga Europa lagt krokben på sig själv gällande innovation och tillväxt är en öppen hemlighet).

Framtidsförslag

Utmaningen för Sverige just nu är att våga växla upp för att även i fortsättningen kunna hävda oss även i världstoppen snarare än ”bara” i ett trött Europa. Kompassen bör styras av gräsrotsförståelse och marknadsdata – inte av utopiskt PR-fluff från vare sig Washington, Beijing eller Bryssel.

Sverige kan då visa en väg som återigen gör Europa till en levande experimentverkstad. Här några framtidsförslag för partierna i Sveriges riksdag:

• Glocalisering. I en tid då världens ekonomiska tyngdpunkt förskjutits mot Stillahavsområdet behöver Sverige mer konsekvent rikta handel, investeringar och forskningssamarbeten även bortom Europa – och samtidigt återuppliva vår (gräsrots)tradition av lyhörd och verklighetsnära förvaltning. Effektivisering av statsförvaltningen bör inte främst handla om nedskärningar, utan om att återknyta till den svenska modell där beslut fattades i nära partnerskap med entreprenörer, utförare och praktiskt orienterade akademiker. Snarare än med modelltänkande centraliseringsvurmare i en nygammalt hög europeisk maktpyramid.
• Ta gärna efter omvärldens modellexempel – men på svenskt vis. Fortsatt satsa på ett mer resultorienterat ”amerikanskt” samarbete mellan STEM-kunskap, riskkapital och entreprenörer. Men på svenskt vis. Amerikaner tvingas ibland ta risker för att försörjningsalternativ saknas. Svensken kan ta risker för att skyddsnät existerar. Ta ”danska” krafttag mot brotts- och korruptionsutvecklingen, så att inte omvärldens förtroende för Sveriges affärsklimat urholkas.
• Tänk pro free markets, inte pro big business. Skrota ”smarta regleringar” och ”smarta subventioner”, ofta drivna av tunga lobbyister som vill skapa uppförsbackar för uppstickare. Konkurrenskraft, innovation och tillväxt står i motsatsställning till marknadspolitisering. Särskilt i en tid av oförutsägbar teknologiutveckling, som under den ännu bara gryende AI revolutionen.
• Mindre gnäll, mer framtidstro. Ja, idel fadäser under senare år – exempelvis kopplat till energipolitiken, migrationspolitiken, en rysk gasledning några meter från Gotlands vattengräns samt en ständigt växande regelbörda. Men gjort är gjort. Svensk konsensuskultur är en styrka när rätt kurs väl är utstakad. Med AI i ryggen är stark tillväxt inte bara möjlig – utan trolig.

Framgång handlar i det här sammanhanget om att omsätta mångåriga löften om innovation, samverkan och internationell konkurrenskraft till faktiska program, investeringar och reformer. Viljan finns ofta, men vet man varken varför eller hur Sverige ska behålla sin topposition, riskerar Sveriges position att kollras bort. Som baseballstjärnan Yogi Berra konstaterade: ”Vet du inte vart du ska hamnar du någon annanstans”.

Mark Brolin är geopolitisk strateg och författare