Vilfredo Paretos guide till Q2-perioden

Den italienske ekonomen Vilfredo Pareto (1848-1923) hade många strängar på sin lyra. Bland annat som ekonomilärare åt en ung galenpanna vid namn Benito Mussolini. Mest känd är Pareto idag för två centrala ekonomiska begrepp som är viktiga och aktuella inte minst idag.

• Paretoprincipen. Kallas även 80-20-regeln. Detta är en observation att väldigt många fenomen i samhället, men även i naturen, kan beskrivas som att 80% av ett utfall förklaras av 20% av populationen. Typexemplet är att 80% av rikedomen ägs av 20% av folket. Eller att 80% av företags lönsamhet kommer från 20% av kunderna/produkterna.
• Paretooptimal. En ekonomisk fördelning kallas för paretooptimal eller paretoeffektiv om den inte kan förändras utan att någon blir en förlorare. Annorlunda uttryckt: Alla fördelningar som inte är paretoeffektiva kan förbättras enligt win-win-principen där ingen för det sämre och några får det bättre.

Vi återkommer till varför Vilfredo Pareto är aktuell apropå rapportsäsongen. (P.S. Det handlar inte om den i Sverige och Norge välkända mäklarfirman Pareto Securities.) Men först några ord om vad vi kunnat se den senaste tiden.

En känsla i mars av annalkande Armageddon har successivt klingat av för att nu nästan vara helt borta från den ekonomiska agendan. Finansmarknaderna skrev snabbt av hela 2020 som ganska irrelevant annat än som lackmuspapper över vem som slipper konkurs eller inte. Lackmuspappret visar så här långt att i stort sett alla bolag som var i kris redan innan pandemin förväntas överleva. Ofta mer än så. Lackmuspappret visar att det vi trodde var en ekonomiskt dödlig sjukdom (lockdown) snarare var ett kungsvatten som visar att flertalet bolag får guldmedalj i krishantering och flexibilitet.

Börsen har lite förenklat visat sig hålla nästan Atlas Copco-klass när det gäller att blixtsnabbt ställa om efter nya förutsättningar. Det visar på kvalitet och kvalitet förtjänar ett högre pris. Då är det kanske inte så konstigt att börsen gått starkt? Det är med detta synsätt helt rimligt att värdera framtida börsvinster till högre multiplar när man vet att de klarar kriser så här bra.

Bolagen själva verkar positivt överraskade. Kanske har de blivit varse paretoprincipen i praktiken? Alltså att det går fint att skala bort väldigt mycket intäkter och kostnader utan att det påverkar sista raden? Enligt 80-20-regeln är ju merparten av alla intäkter och kostnader relativt meningslösa för att förklara vinsten. Det känns nog igen i alla organisationer. En stor del av tid, resurser och pengar läggs på saker som inte betyder något i slutändan. Det är som stora reklamköpare brukar säga:

”Hälften av våra annonser är helt verkningslösa. Problemet är att jag inte vet vilken hälft.”

För många bolag har viruskrisen dock blivit en nyttig lektion i att det går att ta ner kostnaderna snabbt och drastiskt med (kortsiktigt?) bibehållen vinst. 1-0 till paretoprincipen alltså.

Men hur är det med det paretoeffektiva? Inte så effektivt verkar det som. Statsbudgetar kan fullständigt explodera i ett pengaregn över hushåll och företag utan att någon klagar. Företagen permitterar och varslar för att hålla upp vinsten men det hindrar inte hushållen från att ha kvar sin barnatro på framtiden och fortsatt stigande bostadspriser. Så antingen är världen långt från paretoeffektiv (vilket vore goda nyheter) eller så lever många investerare och hushåll i kollektiv förnekelse om att någon till slut måste betala notan för stödpengar och kostnadsbesparingar.