Ericsson genom två bubblor

Ingen svensk företagsledare haft så stora framgångar som gruvarbetarsonen från Grängesberg, Lars Ramqvist,  kunde redovisa våren 1998. Han stod där 59 år gammal, kortväxt och bestämd,  i mörk kostym och färgglad sidenslips för att demonstrera diagrammet över den historiska vinstutvecklingen som mer liknade en panflöjt än en statistisk bild av ett företags utveckling. Det gällde att hålla kvartalskapitalismen i schack med överraskningsfria ständigt bättre rapporter.

Ericsson var år 1997 världens ledande företag i världens sexigaste bransch, mobiltelefoni: bäst på mobilteleteknik och bäst på mobiltelefoner. En viktig förklaring till detta var att den här lite sturige ledaren hade drivit ett aggressivt forskningsprogram i företaget, mot en kritisk analytikerkår. En del investeringar hade misslyckats kapitalt, som de 10 miljarder kronorna till systemet AXE-n, en föregångare till internet. Men annat gick hem. Ericsson hade också lyckats samordna en stor del av sin bransch kring ett nytt tekniskt system, GSM, och Ericssons säljare och tekniker hade visat nya prov på företagets gamla anda att våga sälja och utveckla system samtidigt. Ramqvist var uppenbarligen en formidabel pådrivare.