Från Hybrit till Hybris?

Satsningarna på svensk storskalig tillverkning av fossilfritt stål och järnsvamp är ett stort men vällovligt risktagande. Flaskhalsen vad gäller tillgång till och priset på el är en av många stora utmaningar.
Vindkraft
Tillgång till billig fossilfri el är kanske den viktigaste faktorn för Hybrit och H2GS. Här vindkraft, Kalahatten i Piteå kommun. Foto: Helena Landstedt / TT

De svenska satsningarna på att tillverka fossilfritt stål genom vätgasreducering av järnmalm är inte helt unika. LKAB:s, SSAB:s och Vattenfalls Hybritsatsning matchas av andra stålproducenter som bland andra Arcelor Mittal, Boawu Group, Thyssen Krupp, Tata och Voestalpine, som har likartade vätgasbaserade projekt på gång.

Det som sticker ut är den svenska ivern att gå från teststadiet till fullskalig produktion med en ännu inte helt beprövad teknik. Hybrit-intressenterna beslutade i fjol att tidigarelägga byggandet av en demo­anläggning i Gällivare för produktion av 1,3 miljoner ton järnsvamp med två år till att den ska stå färdig 2026. Då var inte ens pilot­anläggningen i Luleå i full drift. Därtill har man beslutat att LKAB ska fördubbla produktionen vid Gälli­vareanläggningen till 2,6 miljoner ton redan 2030. LKAB ska sedan till 2045 helt ha ställt om hela sin produktion på idag 28 miljoner ton järnmalmspellets till järnsvamp. Beaktar man den planerade ökade produktionen av järnmalm så innebär det en ökning av järnsvampsproduktionen mellan 2030 och 2045 med en faktor tio.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här