200 miljarder som bränner i fickorna

Hur många miljarder kronor ligger i Ericssons kassa vid årsskiftet? Vi gissar på över 45 miljarder och då har vi räknat med den nyligen genomförda Marconiaffären. Hur många miljarder har Volvo i kassan kring jul? Cirka 15. Och Gambro? 5-6.

Lägg till lite belåning och ovanstående trio kan lägga upp långt över 100 miljarder för att köpa bolag. De tre är bara några exempel på att de svenska storbolagen är i en unik finansiell situation – samtidigt som räntan är rekordlåg. Gissningsvis är hela börsen, allt annat lika, skuldfri om ett år.

Även inräknat en räntenivå som ligger ett par procentenheter över dagens får situationen ses som tämligen unik.
Affärsvärlden bedömer att de svenska storbolagen har kapacitet att göra affärer för 200-300 miljarder kronor förutsatt att de är försiktiga och för det dubbla ifall de skulle vara aggressiva.

Vad talar då för att 2006 blir förvärvens år?
Flera saker. En av de viktigaste är förstås att storbolagen har råd och står starkare än någonsin. Det kan de tacka ett par års högkonjunktur för. Dessutom har investeringarna, både i form av uppköp och i forskning och utveckling liksom i anläggningstillgångar, legat på låga nivåer.

Lika viktigt är det faktum att marknadens syn på förvärv har svängt. Tidigare var börsens norm att straffa bolag som förvärvade andra bolag. De bolag belönades som i stället skickade ut pengarna till aktieägarna. Men på senare tid har aktiemarknaden börjat handla upp företag som gjort förvärv under året. Ballingslöv, Elekta och Meda är bara några exempel.

Mest symptomatiskt är kanske fallet Eniro. Det gamla telefonkatalogbolaget kontrollerades (och gör så fortfarande) av hedgefonder som krävde kraftig belåning för att genomföra inlösenprogram och höjda utdelningar. Men under året svängde strategin: Eniro lade bud på sin norska konkurrent Findexa och belönades med en stigande aktiekurs.

Om 2005 går till historien som extrautdelningarnas år blir 2006 troligtvis förvärvens år. (Trots detta pekar allt på att utdelningarna slår rekord även under 2006, men det bevisar bara hur överkapitaliserade börsbolagen är.) De flesta företagsledningar drömmer om förvärv och storaffärer – i år har de gett aktieägarna sin extrabonus. Nu vill de genomföra sina planer.

Förvärven är också extra viktiga för den svenska marknaden där tillväxtbolagen i princip är på väg att bli en utrotad art: Skandia har havererat. It-bolagens organiska tillväxt försvann när konjunkturen vek. De gamla tillväxtraketerna Assa Abloy och Securitas håller på att bli mogna företag som sätter kassaflödet i fokus. Och den indextunga verkstadssektorn är cyklisk och dess långsiktiga tillväxt därmed inte så stor.

Banksektorn, som också väger tungt i index, är mogen och telekommarknaden börjar bli det. Återstår gör bara Hennes & Mauritz av de större bolagen.

Ett ynka tillväxtbolag bland de stora börsbolagen är på sikt ett riktigt allvarligt problem och därför måste företagen köpa konkurrenter för att kunna växa och utvecklas.
Alla tecken tyder därför på att det denna gång blir förvärv på riktigt och inte bara snack.

Riskkapitalisterna då? De kommer förstås att fortsätta att konkurrera om affärerna och ofta bjuda över börsbolagen. Samtidigt har en viss insikt om att det är riskkapitalisterna som tänkt rätt (rätt i den meningen att de anpassat sina avkastningskrav till dagens marknad och därför vågar belåna sina investeringar aggressivare) de senaste åren börjat infinna sig hos ett par börsbolag. Därmed pekar mycket på att börsbolagen i alla fall är med i matchen.

Merparten av förvärven i Europa har under året skett med kontanter, eftersom finansieringsmöjligheterna är goda och räntan förväntas vara hyfsat låg kommande år. Därför kommer kontantprincipen att gälla även nästa år.

Det är lätt att se att nyckeltalen snabbt förbättras genom ett större kontantförvärv och att hävstången kommer till användning. Att betala med egna aktier leder i många fall till en för stor utspädning och blir därför att “ge bort pengar”. Och det kommer inte aktieägarna att gå med på.