ANALYS: Nya tag krävs

Det tilltänkta köpet av Stadshypotek skulle inte bara ha gjortdet lättare för Skandia att finansiera tillväxten inom deninternationella sparrörelsen AFS. Affären skulle också hatryggat jobben för hundratals Skandiaanställda. Med etttillskott på över 18 miljarder kronor i eget kapital och med ennytillkommen kreditstock på 300 miljarder skulle den nyakoncernen ha fått en väsentligt större stadga och intjäningsochlönebetalningsförmåga.

Ett samgående med Stadshypotek skulle emellertid också, medgerman i Skandialedningen, ha gjort att bolaget tappat tempo iarbetet med att städa i organisationen. Nu när Skandia ärhänvisat till sina egna krafter kan det arbetet bedrivas medstörre kraft.

Traditionella sakförsäkringsbolag av Skandias typ behöver minskakostnaderna väsentligt för att kunna konkurrera med banker ochtelefonbaserade nischbolag som Dial och Aktsam (vilka ägs avSkandia självt respektive av Trygg-Hansa).

I dag går cirka en fjärdedel av de traditionella bolagenspremieintäkter till egen administration, marknadsföring med mera.Såväl branschfolket som externa analytiker är ense om att det såkallade driftskostnadsnettot måste ned till 20 procent fram tillår 2000.

Det är en tuff uppgift, även om den är lättare i Skandia som haren växande sparrörelse än i Trygg-Hansa där premievolymen ärliten och tillväxten blygsam. Tryggchefen Lars Thunell har sattsom mål att halvera kostnaderna fram till sekelskiftet. Detskulle i så fall kräva att den befintliga personalen minskas med20-25 procent (se analys i nr 44/96).

Så djupt behöver knappast Lars-Eric Petersson skära. Skandia haren gynnsammare sammansättning av personalen, med större andelyngre akademiker som kan slussas över till livförsäkrings- ochsparverksamheten. Men alla svenska sakbolag har för mycket folkinom administrationen och för få som arbetar direkt med kunderna.

FÖR MÅNGA KONTORFörsäkringsbolagen har dessutom hundratals kontor runtom ilandet, vilket är ett absurt slöseri med pengar, eftersom deflesta kunder aldrig besöker sina försäkringskontor. För att fåned kostnaderna behöver det dras ned rejält på staber och lokalaoch regionala kontor.

Trygg-Hansa har redan halverat sitt kontorsnät från 100 till 50enheter. Skandia behöver följa efter.

Vissa neddragningar har skett. De senaste sex åren har såvälTrygg-Hansa (exklusive Gota) som Skandia minskat personalen medcirka tio procent.

Men det är inte mycket jämfört med till exempel det som hänt ibanksektorn, där var femte anställd försvann under hälften såkort tid i början av 1990-talet.

KONSTEN ATT SKÄRA RÄTTDet finns alltså ett uppdämt behov av att spara. Det har inteblivit mindre akut av att personalkostnaderna drivits upp genomde ovanligt stora lönelyften för försäkringstjänstemännen under1990-talet.

Men Petersson måste skära på rätt sätt och få fackets samtycke.Sannolikt skulle Skandia kunna dra ned med uppemot 1.000personer i den svenska sakrörelsen utan att kunderna skullemärka särskilt stora skillnader (två tredjedelar av de anställdai branschen arbetar ju i administration och stödfunktioner). Denuteblivna Stadshypotekaffären har skärpt insikten internt om attSkandia behöver bli effektivare och mer slagkraftigt. Ettsparbeting av denna storleksordning – en tiondel av den totalapersonalstyrkan – skulle också visa omvärlden att Skandia menarallvar med talet om aktieägarvärde och renodling.

BILDTEXT:

Skandia har, liksom andra sakbolag, för otidsenligadministration.